FLY PAN AM
“Fly Pan Am”
(LP, Constellation/Border)

Under många år var min enda relation till Montreal hockeylaget. Eftersom Mats Näslund blev proffs i Montreal Canadians blev det mitt NHL-favoritlag. Senare har jag lärt mig att Montreal är en stad med fin arkitektur och många vitt skilda stadsdelar. Nu förknippar jag mest Montreal med Godspeed You Black Emperor! vars två skivor spelat sig varma under millenniets sista år. Visst var Emmabodaspelningen ruggigt bra?
Fly Pan Am delar en medlem med GYBE! och tillhör samma kreativa umgängeskretsar som tycks vara skönt befriade från inrutade indierockregler. De använder inte stråkar som GYBE!, blandar inte in spoken word-inslag som sitt syskonband, annars finns det många likheter. Svepande experimentrock eller postrock eller avantrock eller vad man nu vill använda för kategorisering. För att uppskatta Fly Pan Am krävs att man gillar evighetslånga “låtar” som byggs upp enligt minimalistprincipen och har en förkärlek för ljudcollage. Nu är inte Fly Pan Am musik som bara Wire-prenumeranter kan ta till sig. Femspårsskivan (speltid ca 60 minuter) fungerar utmärkt som drömma-sig-bort-musik; även om trion ibland drar igång ett manglande, pulserande riff; och vissa ljudcollage låter som soundtrack till en surrealistisk trickfilm av Man Ray, där myror rusar omkring bland sågspån och knappnålar. Går det att tröttna på band som Fly Pan Am?