Sex! Nu är vi där.
Formellt sett firar base one ettårsdagen först i februari, men med detta nummer avslutar vi 1989. Och det är med en viss stolthet vi dunkar sexan på diskarna. En stolthet som grundar sig mycket på den stora mängd kvalitetsmusik vi haft möjlighet att presentera, men naturligtvis även det gensvar vi mött från er läsare.
Men säg den glädje som varar. Det kan bli mer, och ska bli mer.
Om allt går i lås, jobbar vi från årsskiftet med en fetare tidning. Fler sidor innebär en ökad mängd yta att rapportera på; dels ryms mer musik, dels kan intervjuerna tillåtas att prata till punkt. Det sistnämnda är inte minst viktigt, för vi om några har lidit av att kostymen varit alldeles för trång…
Detta sagt om livet efter sex.
Sex och decenniebyten är annars sånt folk brukar få spader av. Sex avser då nåt man har för sig, decennieskiften är nåt man drabbas av.
Har ni hört talas om rock i block?
Den här låter som en saga men den lär vara sann.
Säg den fasad som inte går att putsa upp. På Riksradion upptäckte någon att 90-talet stod för dörren och kläckte idén att även rocken borde tablåläggas med strama tyglar.
Sagt och gjort. 1 januari har vi 90-talet på den här sidan tröskeln och då råder ordning och reda. Man låter rock-specifika program stryka på foten och gallrar friskt i ungdomsredaktionens programflora. Soul Corner, Bommen, och Musikjournalen skonas medan M, Cult, Änubah! och Rockbox skrotas.
P3-kvällen blir ett block: kl 18-19 ”Upp till 13”, kl 19-20 ”Upp till 20”, kl 20-21 sport, kl 21-22, rockmusik fem dagar i veckan. En timme om dagen låter väl bra? Ja, base one önskar lycka till och hoppas entusiasmen finns kvar. Så sent som i november hade en del medarbetare i nedläggningsbeslutade program varken fått beslutet formellt, än mindre fått klart för sig vad det nya s k Rockbältet ska innehålla.
Om det nu är en korrekt beskrivning, ligger det nära till hands att uppfatta direktionens snilleblixtar som diktat knappast framkläckta i samråd med de som ska ta besluten ut till lyssnarna.
Fåglar viskar även att hip-hop, go-go, hardcore, thrash, acid och allt annat radioledningen inte känner till, betraktas som ”avant-garde” i P3 och är sånt som närradion får ta hand om.
Vad hette nu igen den där gruppen Ian Dury var ledare för?