Norrköping har knappast utmärkt sig som rockstaden framför andra. Visserligen har Eldkvarn sina rötter där, men om de är så mycket rock idag vet jag inte. Det är däremot SISTER JAMES, som med två singlar i baken flutit upp som ett av de intressantare namnen bland nya svenska band. DebutLPn kommer till sommaren.

— Sister James bildades sommaren -85 för att vi skulle få en anledning att sitta och supa. Sen har det blivit lite mer seriöst, berättar bandets gitarrist och musikskrivare Ola Hermansson, när vi träffas över en fika.
Med sig har han Stefan Andersson som spelar trummor. Kvar i Norrköping är sångaren Ulf Olsson, basisten Percy Renholm och Janne Andersson som spelar klaviatur.
Det som fäste min uppmärksamhet på Sister James var den alldeles utmärkta singeln ”This current doom” från i höstas. Den låten, och baksidans ”Evil days”, visade upp en grupp med något så ovanligt som ett tungt, moget, återhållet och ändå eget sound. Olas gitarr skär in som en rostig skalpell i den feta ljudbilden och Ulf har just den där rätta arroganta tonen i rösten när han snäser iväg texten. Som grädde på moset ligger en orgel med drag av Doors på toppen och pumpar.
— Vi spelar väl nån sorts tung, bestialisk rock’n’roll som drar åt det lite mörka, menar Ola. Det är stökigare live, men mindre än i början. Texterna försöker jag få lite tema i och på senaste tiden har det blivit en del rysare och skräckinfluenser.
Sister James bolag heter Celidh. Förutom sina egna singlar har de släppt några samlingsplattor och skivor med sidoprojekten The Persuaders och The Great Gypsy Rockers. Det hela bekostas av stödfester som bandet själva arrangerar till fromma för Norrköpings nöjesliv. Live ligger de relativt lågt då sångaren har barn att sköta och det finns studier att ta hand om för en del av de andra. De skulle vilja stå på scen lite oftare.
Stefan och Ola verkar lyckligt omedvetna om hur pass bra deras senaste singel är och vilken potential de verkar besitta. Hälsosam självkritik i all ära, men med lite mer målinriktning skulle de kunna låta höra talas om sig i betydligt större sammanhang.
Hur det kom sig att de heter just Sister James är sen en helt annan historia som innefattar en text av John Cooper Clarke, Eros-center i Manchester och en nunna som hette… just det — Sister James.