TONE NORUM slog för några år sedan igenom ordentligt med sin debutLp ”One Of A Kind”, som följdes upp av ”This Time”. Sedan dess har det varit relativt tyst kring henne. BACKSTAGE bestämde sig för att undersöka det hela. Efter många om och men fick vi besked — TONE höll på i studion med sitt tredje vax. Trots att hon hade fullt upp ställde hon upp på en intervju med undertecknad. Det var en trött, stressad (och säkert sliten) TONE som svarade på mina frågor.
När började du att sjunga och när bestämde du dig för att satsa på en karriär som sångerska?
— Jag upptäckte att jag ville bli sångerska när jag var 5-6 år. Tror att jag var 10-11 år när jag började på allvar.
Spelar du något instrument?
— Ja, jag spelar gitarr.
Skriver och har du skrivit mycket egna låtar?
— På den nya plattan har jag skrivit ungefär 3,5 låt. Skriver mycket låtar men de flesta kommer inte med på mina skivor.
Före du startade din solokarriär, var du någonsin medlem i något band?
— Ja, jag hade ett tjejband när jag var 16 år. Vi hette THE ROSES och spelade Hårdrock, kan man säga. Skrev våra egna låtar och var ihop i två år. Gjorde bara två spelningar.
Är det någon av de andra tjejerna som är etablerade idag?
— Nej, de spelar för eget bruk, som hobby — inget professionellt.
Berätta lite om debutLp’n ”One Of A Kind”! Hur ser du på den idag?
— Jag tyckte det var väldigt bra samarbete mellan JOEY (TEMPEST) och mig, det tyckte jag. Det gick väldigt bra på inspelningen och så. Skivan har jag gått ifrån för länge sedan — utvecklingsmässigt. Är inte speciellt nöjd med själva resultatet, men det gick ju bra ändå. Den sålde över 50,000. Har positiva erfarenheter av själva inspelningstiden.
Släpptes den bara i Sverige?
— Den släpptes i några andra länder, bl a Tyskland och några andra europeiska länder, vilka vet jag inte riktigt. Det blev aldrig någon promotion för den där. Tror inte att den sålde speciellt mycket heller.
Tack vare JOEY TEMPESTs medverkan och ”påverkan” (som låtskrivare och producent) fick du en stämpel som EUROPEs lillasyster. Tror du att den är glömd idag?
— Ja, det tror jag. Det har gått några år sedan dess.
Vad kan du säga om, ”This Time”, din andra Lp?
— Den andra skivan var väldigt rörig och tog lång tid att spela in. Vi spelade in den under olika perioder, för vi hade olika producenter hela tiden. Hade bl a ett par amerikaner som jag jobbade med, på några låtar. Tyckte inte att det utvecklade sig så bra. Fick tag på ett par nya, PELLE BLOM och TOMAS WITT (som producerade JOHNs soloLp), så vi fortsatte att jobba och det gick desto bättre. Resultatet är jag inte heller nöjd med. Det är ingenting som jag skulle rekommendera eller som jag känner mig stolt över direkt.
Du håller just nu på med en ny platta. Berätta!
— Samtidigt som det går en röd tråd genom skivan så är den väldigt olika. Det är mycket olika slags musik. Personligen tycker jag att det här är det enda bra jag har gjort — någonsin. Producerar gör MAX LORENTZ, som bl a har spelat keyboards med MIKAEL RICKFORS. Vi har kommit ganska långt. Har gjort bakgrundsmusiken och har börjat på med sången. Det är bara den kvar. Vi kommer att släppa plattan i Mars-April. Låtarna har jag och MAX skrivit. Sen blir det en coverlåt också, av LOU REED.
Vilken?
— Det är hemligt.
Hur har samarbetet med MAX fungerat?
— Jag tycker att det går jättebra. Vi känner ju varandra så bra. Plattan spelar vi in i POLAR-studion. MAX bror är med som ljudtekniker.
Vilka musiker spelar på plattan?
— Trummisen heter SIGVARD FRÖMZÖL, han tillhör inte de vanliga studiomusikerna. MAX spelar keyboards och gitarr på vissa låtar. Sen spelar ljudteknikern JOHAN WALLIN, MAX bror, bas och lite gitarr. Det är bara de tre.
Hur låter det nya materialet?
— Det är väldigt stor bredd, mycket olika slags musik. Mycket är akustiskt. Använder inga trummaskiner, inga vrålande sologitarrer och syntetiska synthar — utan det känns ”ärligt”. Det är första gången som jag har en riktig trummis på alla låtarna. Det är mycket up-tempo låtar, eller mittemellan kan man säga. Stilmässigt skulle jag vilja kalla det Poprock, men väldigt speciell sådan.
Skall du försöka satsa på den internationella marknaden?
— Jag funderar på hur jag skall göra. Måste ju vara beredd att satsa allting om jag ska få det stöd som krävs. Vet inte hur det blir. Jag tar ett steg i taget. Ska satsa på Sverige först.
Du har alltid skyndat långsamt, varit beredd att ta den tid som det behöver ta…
— Precis. Jag har aldrig försökt att stressa framåt. Försöker alltid söka efter det som jag verkligen vill göra. Sen har det blivit lite misstag, som jag tycker att jag har gjort förut. Det tyckte jag inte just då, men efteråt.
Hur mycket tror du att din bror, JOHN, har betytt för din egen karriär?
— Till att börja med så var det han som fick mig att börja spela gitarr och skriva låtar. Han lärde mig att spela gitarr också, på så sätt började jag skriva låtar. Sen ordnade han så jag fick kontakt med EUROPEs dåvarande manager, THOMAS ERDTMAN. Han gav mig en chans att spela in en singel med JOEY, till att börja med. Det var JOHN som kom med idéer och som pushade på allting. Så han har betytt mycket, det har han.
Trivs du bäst i studio eller på scen?
— Svår fråga. Det beror på. Jag trivs med båda men inte för mycket av någonting, om man säger så. Det kan ofta bli långvarigt och långtråkigt om man håller på för länge. Jag vill tillbringa korta perioder i studion och korta perioder på scen.
Har du några planer på en turné?
— Ja, jag planerar en turné i sommar, en folkparksturné.
Vad sjunger du helst?
— Jag tycker om att sjunga det mesta — från väldigt smörig musik till rock. Är ganska allsidig.
Vad lyssnar du helst på för musik?
— Tycker om så mycket — jazz, blues, klassisk och popmusik. Jag växte upp med ABBA och Hårdrock.
Var det JOHN som påverkade dig?
— Ja, jag tror det.
Vad är din styrka som sångerska?
— Mitt omfång — min bredd.
Din svaghet?
— Att jag är för kritisk, för självkritisk — en perfektionist.
Du har ju tagit lektioner för BO SYDOW. Vad har han betytt för dig?
— Väldigt mycket, tycker jag. Har tagit lektioner, från och till, sedan i början av 86, tror jag. Man lär sig en viss andningsteknik. Att andas och att använda magen, då är det på en gång mycket lättare att sjunga. När man är på turné kan det vara väldigt påfrestande. Då kan man ta hjälp av ”den här” tekniken. Den är bra att ha som en fast grund att stå på.
Jobbar du själv mycket med rösten?
— Ja, det gör jag.
Förresten hur låter ditt eget material?
— Det är ganska likartat. I alla fall de här låtarna jag har skrivit till plattan. Jag tror att man hör att det är samma kompositör. Ska jag kalla det något är det ”rolig Pop”.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
— Ja, framtidsplaner! Jag tar en sak i taget. Nu är det skivan som gäller. Tänker inte längre än så. Tar dagen som den kommer.
Till sist vad har du för mål med ditt musicerande? Är det att få väggen full av Guldplattor?
— Det vore ju trevligt men målet är att utveckla sig hela tiden. Att ha en kvalité som sångerska, och låtskrivare.