Lava, Stockholm, våren 1998. På scenen står BEAVER FARM och lirar diesel-doftande rak rock. Ett par meter framför scenkanten väcks jag till liv. Spetsar öronen och vill bara höra mer.
Nu skriver vi vintern 1998. En del har hänt sedan rockkvällen på Lava. Sommaren är ett minne blott, snön har börjat täcka Stockholms gator och Beaver Farm spelar som bäst in sin första fullängdare.
I maj 1998 släpptes bandets första EP, Jufosar på Deaf & Dumb, och i januari är det dags för den långa debuten. Förhoppningsvis leder det till fler spelningar runt om i landet
— Problemet med EP:n var att den kom ut på våren, förklarar sångerskan Suzanne Hiekman Lundberg. Det var alldeles för sent för att vi skulle kunna få några festivalspelningar.
Beaver Farms första fullängdare kommer att bära namnet Great Balls of Fire. Men varför?
— Vi satt och spånade på namn, berättar Catarina. Vi tyckte det lät kul. Namn på låtar och skivor känns inte så viktigt. För oss handlar det mer om hjärta än hjärna. Vi rockar på och det räcker.
— Det var även så namnet Beaver Farm kom till, säger Susanne. Vi letade länge efter ett namn och tyckte att Beaver Farm var jättekul och garvade gott åt det. Nu är det kanske inte lika kul längre, men det är vad vi heter.
Några gröngölingar i musikbranschen är inte Beaver Farm. Den nuvarande sättningen har spelat tillsammans i fyra år. Men rock har de lirat sedan gymnasietiden.
— Cattis och jag spelade punk ihop när vi var sjutton, berättar Suzanne. Gitarristen Angelica har jag känt sedan vi gick i skolan tillsammans. Men på den tiden var det lättare att få spelningar.
— På åttiotalet var det fler ställen med liveband och många små festivaler. Nu är allting så stort — det skall vara vattenfestival och Tom Jones hela tiden. Det finns färre ställen och tillfällen för små band att spela.
Beaver Farm är ett litet band och lär så förbli. Skivköparna vill hellre ha lättsmält pop än tung garagerock.
— Man måste vara realist, säger basisten Sara Landström. Vi kommer inte att sälja samma mängder som Alanis Morissette, men förhoppningsvis spelas vi i radio och får fler spelningar. Det är det viktigaste.
— Vi kommer bäst till vår rätt då vi spelar live, fyller Suzanna i. Och det är det vi tycker är roligast.
Små bolag och vita lögner
Valet av skivbolag förklarar Beaver Farm med ett stilla ”De var de enda som ville ha oss”. Så garvar bandet och menar att riktigt så illa var det inte.
— Vi skickade band till ett par olika bolag, men det var Deaf & Dumb som nappade, säger Catarina. Det har sina fördelar att ligga på ett litet bolag med få band, även om de inte har så mycket resurser. Vi försvinner inte i mängden och vi slipper bli styrda. Dessutom har vi satt press på bolaget genom att säga i ett par intervjuer att vi skall ge ut en fullängdare.
Hur kommer då Great Balls of Fire att låta?
— Blandad, säger Suzanne. Vissa låtar är flera år gamla, andra helt nya. Men det känns som att den kommer att bli bra. Vi har kunnat göra vår grej, det låter som vi vill. Det är ingen som säger till oss hur vi skall spela eller att vi inte får göra si eller så. Utan det är helt enkelt Beaver Farm.
Lämna ett svar