För ett tag sedan tog Tony Jelencovich sina idéer och lämnade B-Thong för att ägna sig enbart åt TRANSPORT LEAGUE.
Nyligen kom förstlingen ”Stallion Showcase” och Tony har minst lika mycket energi för sitt ”nya” band.

Tony Jelencovich uppbrytning från B-Thong blev definitiv för några månader sedan. Därför är han nu på en promotionresa till Stockholm, för att prata om Transport Leagues första fullängdare ”Stallion Showcase” — skivan som äntligen såg dagens ljus för dryga två månader sedan.
Valet av miljö är det lite stökiga och folkliga String Café i södra Stockholm. Killarna har bilat sedan sex på morgonen, och båda hittar en varsin mastodont smörgås att stilla reshungern med.
— Det var meningen att vi skulle heta Transport först. Men det blev någon avart till Clash första platta, som hette något i stil med ”Transnational Speedway League”, säger Tony mellan de jättelika tuggorna. Det är väl någon undermedveten variant därifrån.

Spontana arrangemang

Med i sällskapet är nye gitarristen Peter Hunyadi (tidigare i Gift). Han säger inte mycket och Tony förklarar att han är med för att lära sig att ta del av intervjuer och allt som det innebär med arbetet runt bandet.
”Stallion Showcase” skulle ha kommit för länge sedan, och min förhandskassett fyller snart ett år. Missödet runt förseningen visar sig vara ganska harmlöst.
— Jag skickade ned en Syquest med hela omslaget och den blev raderad någonstans på vägen. Och just i den vevan när vi skulle skicka ned en ny gick folk på semester och allting bara drog ut på tiden. Sedan var det dålig tajming, och så vidare, berättar Tony lite trött.
Killarna har fått schyssta recensioner här hemma, och i både Holland, Belgien, Tyskland och Frankrike har de fått mycket positiva uppbackning.
— Det har varit över förväntan, med tanke på att det bara var en kul grej, säger Tony. Inspelningen och låtarnas uppbyggnad var väldigt spontana faktiskt. Jag hade den tanken, när vi jammade fram låtarna, att det skulle bli så fula arrangemang som möjligt. Det skulle vara standard, en massa rock n’roll, men samtidigt ha någon slags attityd. Och det blev det ju! Det kan ju bli lite hejsan-hoppsan, men det är det som gör att det svänger.
Transport League stannade bara i studion i två veckor och hann göra både inspelningen och mixningen. Ljudet maffigt, lite orent och på samma gång lika ”snyggt” som White Zombie ibland kan kännas. Perfektion var något Tony fick nog av när han var med i B-Thong.
— Jag ville prova på något som var helt annorlunda, i inspelningsväg då.
— Mos, säger Peter helt plötsligt. Jag funderar om han önskar mos till sin enorma baguette…
— Va? Ja, just det — det är väldigt mycket cymbaler, förklarar Tony. Mosiga takter och lite boggie sådär.

Onda texter

Man undrar hur seriöst de ser på Transport League nu. Samtliga medlemmar har lämnat andra band (eller dylikt), och är antingen arbetslösa (eller så vill de inte tillkännage vad de jobbar med, hmm…).
— Det har blivit något seriösa i låtskrivandet, påstår Tony.
Där får han äta upp sina ord direkt, eftersom han i en annan intervju har sagt att han inte vill skriva ut texterna i konvolutet för att de inte är något han vill stoltsera med.
— Texterna är bara en pryl som måste vara med. Det är bara sådana där femminuters-varianter. Bara en massa fräcka ord. Mycket ”blood”, skrattar han.
Mycket ”evil”, fyller jag i.
— Ja, stämmer både in och flinar.
— Nej men, nu kommer jag väl att gå in för det mer, erkänner Tony. Det är samma sak med arrangemangen på låtarna, för nu är ju Peter med och styr. Han kommer med riff och sådan nu. Jag gjorde allt sådant på den här skivan. Man får ju inte älta med det för mycket heller, det ska fortfarande vara kul!
— Men texterna blir lika spontana, inflikar Peter. Det blir det som dyker upp. Tänker man på öken, så blir det öken.
När de fått detta sagt blir det uppenbart att de redan planerar en ny skiva som beräknas dyka upp om ett drygt år. Men ”Stallion Showcase” har fortfarande release-datum kvar. En bonuslåt kommer att finnas på den kommande Japan-releasen och till sommaren släpps skivan i USA.
Förutom att de har påbörjat en ny skiva, ska de medverka på tribut-plattor — en för Kiss och en för AC/DC — och de berättar stolt att de har valt ”War Machine” respektive ”Let There Be Rock” som sina bidrag.

Drömmer om Europaturné

Det har gått ett tag sedan killarna började spela. Tony började med Concrete Stuff vid 22 års ålder, som senare skulle bli B-Thong. Peter tog upp sin första gitarr i högstadiet, vilket var i början av 80-talet.
Jag får dem att minnas sina tidigaste idoler. Medan Tony drar upp Kiss, Judas Priest, Front 242 och Nitzer Ebb pratar Peter om ett litet danskt band vid namn Evil. Bandet fanns i början av 80-talet och spelade tidsenlig metal, med låttitlar som ”Take Good Care Of Your Balls” och ”Son Of The Bitch”. Idag blir det mer Danzig och Captain Beyond (som Tony berättar att Monster Magnet har snott hela stycken av — tänk på det nästa gång du lyssnar på Dave Wyndorf och grabbarna!).
— Jag upptäckte Danzig 1989 — det var en trevlig upplevelse, säger Tony. Innan dess hade jag bara lyssnat på synth.
Han fick in Peter i samma sväng och faktum är att de ska åka hem till Göteborg några timmar efter vårt samtal, eftersom de ska spela på White Corner samma natt med sitt hobbyband Glanzig.
Med denna lättsamma inställning kan man inte ha så höga förväntningar, och Transport League är som alla andra musiker.
— Jag vill göra en Europaturné, det är vad jag har siktat in mig på, säger Tony. Kanske någon förbandsturné — det vore inte helt fel!
Tony suktar efter turnén som White Zombie och Prong ska ut på. Vi får se vad resultatet blir. Transport League kommer åtminstone att besöka några svenska festivaler i sommar, och Holland ligger i sikte. Sedan är det inte många kliv kvar till en tur i Europa. Med en platta som ”Stallion Showcase” kan det inte vara särskilt svårt.