PORNO FOR PYROS
Good God’s Urge
Warner

”The thinking man’s Guns’n’Roses” var det någon som kallade Jane’s Addiction en gång. Jämförelsen med Guns’n’Roses har jag lite svårt att förstå. Däremot är det sant att musiken kräver ett visst tänkande, och Perry Farrel har inte blivit mer lättillgänglig på andra på andra albumet med sitt ”nya” band.
Under de tre-fyra första avlyssningarna av ”Good God’s Urge” fattar jag ingenting. Jag får tålmodigt spola tillbaka kassetten ett par gånger innan dörren öppnas till Farrels omtöcknade drömvärld. Det är som att komma till en obskyr cirkus i Twin Peaks, medan tonerna från det mest flummiga ur Led Zeppelins repertoar strömmar i bakgrunden. Med Farrels omisskännliga röst kan det bara bli bra, även om alla låtar inte håller samma klass.
De som bara gillade Jane’s Addiction för det ösiga i deras musik blev kanske besvikna redan Porno For Pyros första platta. ”Good God’s Urge” är ännu långsammare, och även om jag saknar ”Been Caught Stealing”-stilen så är det just i de lugna spåren som man hittar guldkornen på den här plattan.
Ni förstår vad jag menar om ni avlyssnar ”Kimberly Austin”, som troligen handlar om Parrels flickvän Kim — den är något av det mest vackra och känsliga jag har hört. Samma sak med ”100 Ways”.