Var det inte Jocke Heder i MORGANA LEFAY jag skulle intervjua? Tydligen inte — i andra änden svarar en röst som presenterar sig som: Kurt Cobain.

Men jag har inte ringt till himlen eller var man nu hamnar när man dör. Det är bara Jocke Heder som skojar. Han är alltså basist i det tunga, mörka Bollnäsbandet MORGANA LEFAY.

Jocke berättar att gruppen startades 1988, av trummisen Jonas ”Jonta” Söderlund, gitarristen Tony ”Bira” Eriksson och sångaren Charlie ”Chulle” Rytkönen, tillsammans med en gitarrist vid namn Steine samt Joakim Lundberg på bas. Under bandnamnet Damage lirade de en del och gjorde några demos. ’89 bytte de namn till Morgana Lefay och Tommy Karppanen ersatte Steine på gitarr. 1990 släppte de en självfinansierad platta som döptes till Symphony Of The Damned. De hann spela in några låtar till en demo innan Jocke Lundberg slutade och ersattes av mitt intervjuoffer Jocke Heder.
Efter ytterligare lite inspelningar slog Morgana Lefay ihop det nya och gamla materialet och gjorde demon Rumours Of Rain, som de skickade runt till olika bolag. Tyska men svenskägda Black Mark nappade och ville släppa en skiva precis som demon var, vilket bandmedlemmarna inte var helt nöjda med. Den kändes inte riktigt genomarbetad.
— Vi släppte i alla fall en platta, Knowing Just As I, i februari ’93, berättar Jocke vidare.

Eftersom demon var gammal hade gruppen redan gjort en del nya låtar, så ganska kort därefter, i november/december samma år, kom nästa skiva, The Secret Doctrine.
— Nu håller vi på med materialet till en ny platta. Den 22 augusti ska vi in i studion och plattan släpps den 14 november, avslöjar Jocke.

KISS-PLATTA I SEXÅRSPRESENT

Han började inte spela bas förrän i samma stund som han blev medlem i Morgana Lefay. Han fick uppdraget för att han är kompis med förre basisten. Men någon nybörjare inom musiken är han inte.
— Ja, man hade ju klinkat lite gitarr innan, säger Jocke blygsamt, och snart kommer det fram att han även varit musikansvarit på en skola.
— Men man fick ju nöta ett tag.

Intresset för hårdrock började när Jocke som sexåring fick en Kiss-platta av sin snälle far.
— Men jag lyssnade på ABBA och sånt också, som alla andra barn, tillägger han.

Låtidéerna formas i Tonys skalle, men eftersom gruppen repar jämt är låtarnas helhet ett verk av hela gruppen. Tommy och Chulle skriver texterna.
— De handlar om sånt folk inte vet nå’nting om, berättar Jocke. Övernaturliga saker, Tolkien, sagor, mystik, drömmar, fantasier och tankar. Vi är fascinerade av det ockulta men vill inte sättas i något fack som satanister.

Politiskt medvetna är de däremot inte, men de har en låt som heter Cold World och handlar om regeringen och fanatiker som Hitler.

BRA RECENSIONER

Mottagandet av gruppens plattor har varit bra. Båda skivorna har fått fyra getingar i Expressen, och lika bra betyg på andra håll i svensk press.
— I Tyskland får vi full pott hela tiden, berättar Jocke. Senaste skivan ligger etta på listan över de bästa plattorna i både den tyska tidningen Rock Hard och grekiska Metal Hammer. På listan hos den senares tyska motsvarighet ligger vi tvåa.
Inte illa!

Försäljningen går bra, menar Jocke.
— Men vi har fått osäkra avräkningar. Många försäljningssiffror har inte kommit in än. Det har ju inte gått så lång tid sedan plattorna släpptes.

Morgana Lefay har också en misslyckad Tysklandsturné bakom sig. Jocke förklarar att fiaskot berodde på dålig promotion, samt att turnén gick av stapeln i oktober/november när allt är fullbokat av stora band.
— Bland andra Dream Theater, Sepultura och Anthrax var ju ute på vägarna, så det är klart att det blev konkurrens.

Men Morgana Lefay har nya turnéplaner. Det är arrangören för Zeppelingalan, Lalle Jahnson, som erbjudit sig att skaffa spelningar åt dem. Förmodligen gör de en Sverigeturné i höst, men ingenting är klart.

Men trots framgången kan bandmedlemmarna, föga förvånande, inte leva på spelandet. Jocke har varit arbetslös ett tag, men har nu ett ALU-jobb (för att få fler stämpeldagar). Han reparerar en restaurangbåt — svetsar, målar och snickrar.
— Båten har fulla rättigheter, så man längtar efter att bygget ska bli klart så vi kan gå ombord och supa! Vi får en gratis-inbjudan eftersom vi har jobbat med båten. Det är det man väntar på! garvar Jocke.

MYCKET SUPANDE

Apropå alkoholhaltiga drycker så är det något som förbrukas i stora mängder i Bollnäs.
— Du måste skriva att det är mycket supa här! utbrister Jocke, och berättar att hans stad är såpass ökänd att Expressen emellanåt kommer och skriver om röjarlivet där.
— Minst två-tre gånger i veckan köper vi folköl från bensinmacken som vi häller i oss. Det blir mycket hembränt också, förstås.

Men Bollnäs är även en riktig musikstad. Där finns massor av folk som spelar.
— Just nu är tre band härifrån på samma märke (Black Mark, reds anm) av en ren slump: Vi, Tad Monrose och Overload. Företrädarna på Black Mark undrade om detta var nå’t jävla Liverpool…

Fast det är inte alltid så kul att bo i en liten stad.
— Det är långt från allt som händer. Jag skulle helst bo i Stockholm så jag fick träffa alla andra rockfjantar och snacka med dem. Flera i bandet vill flytta men inte alla. Och vi vill inte splittras eftersom vi är ett kompisband, inget Yngwie Malmsteen-projekt.

Jag frågar hur bandmedlemmarna är som personer.
— Folk säger att vi är trevliga, säger Jocke. På Zeppelingalan (där de spelade, reds anm) verkade det som folk gillade oss. Vi har ju inte den där storstadsattityden, är mer nere på jorden. Det är så man är när man är norrlänning. Alla känner alla här och man lär sig hur man ska bete sig.

FRU, BARN, RADHUS OCH VOLVO

Svensk musik är bra, tycker Jocke Heder. Han hävdar till och med att vi är ett av de bättre landen, musikaliskt sett.
— Vi har många bra musiker — det är kvalité på allt. OK, så’nt där som Mauro Scocco, Anders Glenmark och Tomas Ledin är värdelöst så det går inte att beskriva. Det är värre än dansband. Men metalband som till exempel Entombed är jättebra. I den genren finns inga dåliga band, tycker jag. Alla gör sin grej. Clawfinger gör sin, Memento Mori gör sin.

Till sist — ni har inte funderat på att lägga av med musiken och skaffa fru, barn, radhus och Volvo?
— Haha… Två i bandet har faktiskt barn. Charles har både Volvo, barn, radhus och är förlovad. Det är förresten han som inte vill flytta till Stockholm, som du kanske förstår. Dessutom kan han inte slita sig från vår vackra Ljusnan där han brukar fiska.