Trots sin relativt korta karriär är de idag ett erkänt band som man talar varmt och lovordigt om i våran svenska brutalmusikscen. Inte bara kritiker, press, lyssnare utan även Östersunds brutalaste mangelblaska spricker upp i ett milsbrett leende då bandet kommer på tal. Tag talar självklart om Göteborgs finaste; RELEVANT FEW.
Hur många kyliga kvällar i Östersunds Skatehall har inte värmts upp av den ultrarapida ångvälten kallad RELEVANT FEW, snurrande repeat på mixern till alla förskräckta snorungars fasa? Hur många gånger har inte blastbeatsen gjort att man stått ut, kravlat sig vidare, sett ljuset, vägledd av manglet och blivit guidad av en grindande stjärna på den becksvarta himlen? Jag vet. Jag har bandet att tacka för att jag inte tappat tron på ett fortsatt grindlyssnande då annat osunt lockat i skivhyllorna. Så mycket vill jag tacka dem att jag i mörkaste december klickade iväg en bunt frågor som den rekorderlige basisten Rob i sin tur svarade på.
Innan du börjar läsa kan ett par anmärkningar vara på sin plats.
* Fråga 23 hann bli aningen gammal innan Rob svarade på intervjun och därav mina inaktuella uppgifter.
* Som alltid då man gör intervjuer ligger bollen hos intervjuoffret och jag är inte 100% nöjd med svaren eftersom jag inte fick reda på allt jag ville veta, syftar mest på de politiska ämnena jag tog upp. Men delvis har jag mig själv att skylla eftersom varje fråga egentligen är flera olika som jag vävt samman till en enda lång rackare. Och det kan vara ”jobbigt” och kanske också krångligt att svara på allt jag vill ha reda på samtidigt. Mitt fel? Strunt samma, för det blev en schysst intervju och Rob ska ha ett stort tack för att han ställde upp.

1. Hur står det till med herrarna i bandet? Leker livet nere på västkusten, eller är vardagen precis lika grå som era lokala mangelvänner i SKITSYSTEM uttrycker det; allt é skit?
Jo tack, allt är väl egentligen oftast bra, men annars är det miserabelt. Hahaha. Hoppas att det nya året vill ge mig lite fler solglimtar än vad det förra gjorde… eller ja, man ska inte klaga.
När det gäller de andra så verkar det som om de flesta är friska och på bra humör.

2. Eftersom eran cd ”Who Are Those Of Leadership?” är det första och enda material jag hittills har kommit i kontakt med och då jag praktiskt taget inte vet någonting om er, varken som band eller som individer, så kanske en historielektion och en presentation vore mer än på sin plats.
Det hela tog vid när vi lade ner Kristians och mitt tidigare band GOOSEFLESH, september 2000. Jag har alltid varit ett stort fan av NAPALM DEATH och BRUTAL TRUTH och har följt dem sedan starten. Så man kände att det var på tiden att starta ett band i likartad stil, vilket alltid har varit en liten dröm för mig. Jag bestämde mig för att höra med Kristian om han var intresserad av att köra igång ett sådant band här i Göteborg och sen var låtskrivandet i full gång. Vi började lira med Mojjo, som vi hade sett lira i ett SLIPKNOT-coverband, på trummor och allt kändes helrätt. Spelglädjen var på topp. Genom Kristians extraknäck som ljudtekniker på Belsepub här i stan hittade vi också Johan Nilsson (Gitarr) och Carlzon (Sång) som lirade i ABANDON och tillsammans tog vi bandnamnet MINDSNARE.
Våran första spelning ägde rum just på Belsepub, där vi var förband till NASUM och OBLIGATORISK TORTYR. Vi gjorde succé… tror jag.
Efter 3 månader som existerande band så spelade vi in våran första och enda demo. I februari 2001 pratade Carlzon med Tompa Lindberg och han lämnade över demon till Dennis på det nystartade No Tolerance Records i Nyköping. Han nappade direkt. Redan under den kommande sommaren började vi spela in ”Who Are Those Of Leadership?”. Då bytte vi även bandnamn på till det mer passande RELEVANT FEW.
Under mixningen av plattan fick vi plötsligt beskedet att vi skulle få åka med inga mindre än NAPALM DEATH på deras Skandinavien-runda. Detta var ju helt otroligt, kunde ett brutalband få en bättre chans? Tyvärr så ställde NAPALM DEATH in och flyttade fram det hela till februari 2002 och då hade Carlzon lämnat bandet och vi kunde inte hitta någon ersättare. I april fann vi en ersättare: Henke Svensson. Som bara efter cirka en månad i bandet följde med oss till Fuck The Commerce-festivalen i Tyskland, där han gjorde en strålande insats.
Under hösten gjorde vi ett gäng spelningar med polarna i DAYBREAK, som avslutades i Örebro med NASUM som headline. Efter det så började vi att fokusera oss på nästa inspelning och platta, som också borde vara klar när jag har svarat på denna intervju.

3. Eran gamla sångare hoppade ju för ett tag sedan, vad var det som gjorde att han lämnade bandet? Interna konflikter eller…
Har det gått bra med den nya skrikhalsen? Jag lyssnade på era livelåtar som fanns på hemsidan och jag måste säga att det lät ruggigt bra med den nya ”rösten”. Kommer texterna att förändras på något sätt nu, eller försöker ni att hålla samma stil som förut?
Carlzon hade stora konflikter inom sitt privatliv och det tog överhand tillslut och då fick han säga stopp. Henke var en räddande ängel och har bara utvecklats mer och mer sedan sina första dagar i bandet.
Texterna blir det samma och det politiska består, har alltid skrivit i politiska termer för det har fallit sig naturligt och jag känner mig mest ärlig där. Ämnet är alltid lika aktuellt och man har mycket att gräva i.
Just nu skriver jag också många relationstexter, för under den senaste tiden har det hänt en del i mitt liv.

4. Jag tycker att man kan dra paralleller mellan er och BRUTAL TRUTH. För det första så använde sig de också, precis som er, av diverse brus, samplingar och annat oljud för att höja det musikaliska helhetsintrycket. Men det är inte särskilt svårt att hitta andra likheter i musiken. Tycker du själv att det stämmer?
Personligen så tycker jag att ”Extreme Conditions Demand Extreme Responses” är ett oklanderligt mästerverk, men deras senare alster långt därifrån. Har BRUTAL TRUTH varit en betydande influens för er i bandet?
Som jag tidigare nämnde har jag lyssnat på BRUTAL TRUTH sedan de startade och det är kanske inte så konstigt att man kan hitta vissa likheter mellan oss, och det tar jag bara som en ren komplimang.
Favoritsläppet med BRUTAL TRUTH är ”Need To Control”. Plattorna därefter är kanske mer svårsmälta, men jag tycker det mesta i deras katalog regerar stort.

5. De politiska och samhällskritiska idealen och åsikterna som i början av grind-eran var väldigt betydande och i högsta grad förknippade med banden, verkar till en stor del helt ha glidit ur händerna på scenen. Jag tänker mest på det faktum att många utav dagens band verkar till mentaliteten bokstavligen skita i allt och bara vilja mangla, på samma sätt som att det finns horder med oseriösa skitband som svärtar ner scenens rykte.
Vad är din åsikt, behöver grindcore rentvättas och återfå sin politiska stämpel för att kunna fortleva som en genre, eller bör man tona ner politiken till förmån för själva musiken?
Rentvättas vet jag inte, men visst funderar man ibland på vart den ”riktiga” grinden tog vägen. Det man idag kallar grind kan vara allt ifrån crust, döds och trashmetal, men jag ser det som att ledarna fortfarande heter NAPALM DEATH och inget annat.
Tycker det är upp till var och en att skriva vilka texter man vill till sin musik, men någonstans går grind och politik hand i hand. Musiken och texterna har alltid varit lika viktiga för mig. Det har till och med hänt att jag skrivit text innan musiken har komponerats eftersom det dyker upp nya ämnen varje dag att skriva om.

6. Det verkar inte som att ni är några nybörjare inom manglet om man säger så. Har ni spelat/spelar i några andra akter vid sidan om RELEVANT FEW, eller finns det någonting annat som ni engagerar er i, t ex politiska aktiviteter? Eller är ni lika uppgivna som undertecknad, som tycker att krökat är det enda som får jorden att snurra?
Nja, nybörjare vet jag inte, men nära på faktiskt. Det är första gången man lirar i ett sådant här extremt band. Men som sagt så har man gått och laddat i många år för att få till en sådan här konstellation och tydligen så är det vi hittills presenterat uppskattat.
Kröka gör man väl på helgerna eller?

7. Här på redaktionen så har vi diskuterat innebörden av ert bandnamn och jag har kommit fram till att RELEVANT FEW borde symbolisera makthavarna och de högre uppsatta personerna i samhället. Samtidigt som min kollega Jocke trodde att namnet anspelade på att ni själva var de få viktiga och betydelsefulla inom musiken… Låter rätt luddigt om jag får säga det själv. Vem kan lämna redaktionen med stolthetens fana svajande stolt och ståtligt?
Då kan du lämna redaktionen med fanan i topp. Hahaha… Det var Carlzon som kom upp med namnet och det kändes som ett klockrent namn på bandet, speciellt med tanke på att jag några dagar tidigare hade pillat ihop ett stycke kallat ”Who Are Those Of Leadership”. Så nu kan du känna dig stolt, Anders.

8. Skivtiteln ”Who Are Those Of Leadership?” tillsammans med era politiska texter, bland annat ”Solution? Revolution!” får mig onekligen anta att ni, precis som jag, har hjärtat långt ut på vänsterskalan. RELEVANT FEW = anarkogrind?
Kan det uppstå några etiska dilemman då man spelar i ett uttalat politiskt band? Exempelvis då ni släpper en CD så stödjer ni ofrivilligt en stor multinationell industri. Går det att förena en sådan sak med era ställningstaganden? Självklart förstår jag att det är helt omöjligt att kunna bojkotta allt ont i världen, men visst kan det tålas att tänka på…
Ja, ”Let the Black Star Lead…” klingar väl rätt så starkt? Visst vill man att folk ska läsa texterna och ta till sig det man skrivit, men vi kommer inte att predika något större mer än det vi förmedlar på platta och live. Om någon reagerar vare sig det är negativt eller positivt ser jag bara som att vi har lyckats få honom eller henne att tänka till. Vi är alla olika individer med skilda åsikter och levnadssätt.

9. Det i sin tur leder till att jag måste fråga om någon i bandet var närvarande eller delaktig i dom omtalade demonstrationerna i samband med EU-toppmötet förra sommaren? Några reflektioner angående dom uppmärksammade ”militanta” protesternas vara eller icke vara?
Personligen så tyckte jag att skadegörelsen av ”vanligt” folks butiker rimmar illa med aktivisternas delaktighet i en folkrörelse som ska främja och stödja folket, samtidigt som krossandet av bankers och McDonalds skyltfönster är helt okej i mina ögon.
Carlzon var väl den som promenerade gator och torg vid den här tidpunkten och kunde förmedla oss andra hur det egentligen gick till. TV och massmedia som jag följde i direktsändning var skrämmande att se, bilder de visade tidigare under dagen var antingen redigerade eller helt bortklippta vid ett senare tillfälle samma dag.
Skadegörelsen tycker jag polisen kan stå för som provocerade folkmassorna till konfrontation hela mötet igenom. Det som skrivits i media eller visats på TV är ett förskönande för att inte ’skada’ polisen eller Sveriges rykte. Det som är så hemskt är att det som folk läser och ser, det tror de på och ingen har intresse att fiska efter faktum och realiteten på egen hand. Det är för många som inte orkar ta reda på sanningen utan fortsätter blint att följa den ”sovande strömmen”.

10. Då jag satt och klickade mig runt på nätet och läste recensioner på eran platta så märkte jag kvickt att samtliga var väldigt positiva. Blev ni förvånade över att ”Who Are Those Of Leadership?” skulle bli en sådan hit? Eller visste ni redan långt innan att ni hade receptet på en mangelsuccé i eran ägo?
Succé? Jo, tack. Visst kände vi att plattan blev bra och vi hoppades att den skulle kännas speciell i havet av all grind och döds som skapas idag. Att man sedan är en stor självkritiker och tycker att vissa bitar av plattan kunde ha gjorts på ett bättre sätt kommer man nog aldrig ifrån.

11. Låt säga att ett kommersiellt skivbolag med Earaches storlek skulle lägga fram ett förslag om ett skivkontrakt till er. Hur skulle ni ställa er till det? /ven om det skulle innebära att ni sålde eran skapelse åt det som ni predikar emot, så skulle ett avtal vara en chans för er att leva uteslutande på sin musik.
Är den politiska övertygelsen värd stå fast vid, även hur frestande det än kan vara att skaka hand med ”fienden” eller kan ni förstå band som signar majorlabels för att få ut sitt budskap till den stora massan?
Såhär idag kan jag säga att det inte känns speciellt viktigt att skriva på för ett majorbolag eftersom vi är nöjda med No Tolerance och tycker att de pushar bandet väldigt bra. Visst, jag ska inte sticka under stolen med att man drömde om det stora genombrottet och ett fett kontrakt på något stort majorbolag för ett antal år sedan, men allt det där känns väldigt distanserat idag. Vore ju inte helt fel att nå en bredare publik och kunna leva på enbart musiken, chansen är dock väldigt liten att ett bolag som Sony skulle ge ut en platta med RELEVANT FEW där titeln lyder ”Who Are Those Of Leadership?”. Det hela skulle verka otroligt skevt… Hahaha…
Vet inte hur man ska se på skivbolagsbranschen idag och hur man ska tackla alla dessa orättvisor gentemot band som är eller blir signade, det enda rätta är väl att ge ut det på en egen etikett och köra sitt eget race som man tycker är rättvist.

12. Är det moraliskt försvarbart att stjäla ifrån alla slags butiker? Finns det någon gräns för vad som är tillåtet att knycka? Din allmänna åsikt om snatteri? En bra och fungerande metod för att ta tillbaks lite ifrån resultatet av företagens profiterande och utnyttjande av människor. Eller är det bara en handling som i slutändan slår tillbaka på konsumenterna?
Tyvärr så får du det dubbla tillbaks tror jag. Nej, jag har ingen förståelse för snatteri. Snattar man så är man ju inte bättre själv. Vill man ha någonting här i livet får man jobba för det också.

13. Låten ”Dress Code Evil” verkar kritisera metal-munderingen; nitar, läder och andra accessoarer. Men om jag tolkat texten rätt, så är den även ett avståndstagande ifrån den fördummande och ibland neandertalarlika mentaliteten som ofta praktiseras flitigt inom metal-kretsar. Kommentar?
Kan säga så här att det är en liten pik till HAMMERFALL och hela den biten av genren som kör på i samma veva. Det ska också nämnas att det är Carlzon som kom upp med texten och vi andra tyckte det var en kul idé.

14. Är verkligen musik ett bra medium för att sprida politiska åsikter? Kan inte texternas betydelse vara en smula överskattade och överreklamerade? Särskilt inom punk/hardcorekretsar där många uttalade politiska och revolutionära konstellationer höjs till skyarna just p.g.a. deras texter, som i slutändan bara liknar något taffligt gammalt manifest.
Missförstå mig rätt. Jag anser inte att scenen tjänar på att tona ner de politiska budskapen, tvärtom så behövs samhällskritiska texter lika mycket idag som för 20 år sedan. Men man får heller inte glömma bort att en text alltid är en text och vilken som helst kan kladda ner ett gäng slagord, men det är svårare att göra handling av orden…
Tråkigt att du tycker att vem som helst kan kludda ner en text. Lägger själv ner väldigt mycket tid på att få ner de rätta raderna och försöker verkligen sätta min egen nisch på varje rad som skrivs. Musik är ju verkligen ett bra medium för att sprida sina åsikter då de flesta lyssnar på musik, men de som tar orden till handling är tyvärr inte så många eftersom omvärlden och stora som små ledare skulle se det hela som en kriminell handling, tyvärr.

15. Här kommer en snodd, men trots det relevant fråga från en NASUM-intervju som jag läste alldeles nyss; Vilka 5 grindplattor skulle du inte kunna leva utan?
Aj då, bara grindplattor blir svårt eftersom jag, tro det eller ej, inte lyssnar så stenhårt på just grind. Här är i varje fall ett försök:
BRUTAL TRUTH ”Need To Control”. Detta är min absoluta favorit och varje stycke är ett mästerverk. Jag tröttnar aldrig på den här plattan.
NAPALM DEATH ”Utopia Banished”. Jag älskade omedelbart den här plattan då den släpptes och idag tycker jag fortfarande den är i toppklass.
NASUM ”Inhale/Exhale”. En platta som senare visade sig bana väg för en ny våg med grindkonstellationer. Onekligen en viktig platta och en väldigt bra sådan.
TERRORIZER ”World Downfall”. En given klassiker och det finns väl inte riktigt ord för den, den bara är.
Får avsluta med ytterligare en NAPALM DEATH, nämligen ”Enemy Of The Music Business”. Så här bra har nog aldrig bandet låtit och materialet ligger på högsta nivå. Finns absolut ingenting att klaga på, det är bara att luta sig tillbaks och njuta.

16. Ni har ju till skillnad ifrån många andra grinders inte bara fokuserat på att föreviga musiken på skiva, utan också profilerat sig som ett riktigt liveband, vilket jag tycker är väldigt kul. Själv kan jag känna att band som man tyckt varit halvdanna på skiva, kan växa i ens ögon då man betraktat dom live. Tycker du själv det är roligare att spela inför publik än i en studio?
Att stå på scen är det som ger mig mest helt klart och det vet jag att de andra också tycker. Visst är det kul i studion, men som ett band och som en helhet funkar RELEVANT FEW bäst live inför, publik. Inget snack om den saken!

17. Om jag har fattat det rätt så är ”Who Are Those Of Leadership?” i grund och botten inspelad i eran replokal. Med tanke på det högklassiga slutresultatet så blev jag faktiskt lite förvånad då jag läste det. Är ni själva nöjda med inspelningen som likt eran demo och även den uppkommande live-7″an, är signerad Riszas Mobila Studio?
Vem är denne mystiske Risza, som uppenbarligen måste vara en trollare bakom mixerbordet?
Tack som fan. Jo, vi jobbade en hel del med att få fram det rätta ljudet och den rätta vibben på plattan. Risza är ett litet geni när det gäller att ratta fram ett speciellt ljud, plus att han lyssnar mycket på vad bandet vill. När Risza har tid över kör han även oss live så mycket det går och det känns alltid lika tryggt att jobba med honom, han har en otrolig koll på just live-biten och då kan man öla lite mer än vanligt. Hehehe…
Risza kör också HARDCORE SUPERSTAR live och han var även den som jobbade med PSVCORE både i studion och på turné när det begav sig. Han hjälper även till med Andy La Rocque’s produktioner i Los Angereds studion, så han är en upptagen man minst sagt.

18. Det verkar som att Gbg har en stor och välfungerande falafel-scen, kan du berätta lite om den, bra restauranger och kunniga kockar? Här uppe i Östersund så är vi inte särskilt bortskämda med den maträtten så det hade varit berikande att få veta lite om hur det ligger till i andra städer.
Åsikt om delikatessen? Behövs det minst en falafeltallrik om dagen för att kunna mangla grindcore, eller är det överskattad kvasimat för punkare som inte törs hugga in på en grillad t-bonestek?
Sorry, men jag är inte alls inne på den matbiten tyvärr. Klart jag håvar i mig en go falafel någon gång ibland, men mer är det inte. Jag är som när det gäller musiksmaken; en stor allätare som slukar det mesta så länge det lämnar en skön eftersmak.

19. Vad tycker du om censur och lagar i filmvärlden? Är ett förbud mot pornografi en bra lösning för att komma till rätta med jämställdheten och få slut på kvinnoförtryck? Gör man inte det lätt för sig själv genom att fördöma all porr genom att kalla den kvinnofömedrande7 Jag har spekulerat lite kring detta ämne och ju mer man tänker nyktert på det så känns det som att det vore aktuellare om något att förbjuda grova våldsfilmer och liknande (om man nu tror på förbud)…
Våld och porr kommer alltid att konsumeras i mängder eftersom människan är och förblir ett djur. Man får inte glömma att film är film och verkligheten är som den är. Dessa människor som ställer upp i sådana här filmer har väl något slags behov av att visa upp sig, vad vet jag. Eftersom detta inte är riktigt mitt ämne så kan jag nog inte uttala mig så mycket… fegar lite på detta område.

20. Grindcore är ju verkligen poppis inom scenen och nästan varenda ruttet punkband väver in några blastbeats i låtarna, men då man t ex drar på NAPALM DEATH eller CARCASS, så rynkar många på näsorna och tycker att det är deathmetal då det i själva verket är just så grindcore låter och bör låta. I mitt tycke så har ni lyckats fånga den känslan som infinner sig då man lyssnar på de banden, med en nyttig dos metal och en större och krossande del blastbeats som härjar respektlöst i stereon.
Har ni stött på några trångsynta personer som tycker att ni inte har någonting att göra inom hardcore/punkscenen eller har publiken fattat att det är grindcore som gäller?
Får nog säga att vi haft respekten med oss på något konstigt sätt. Har faktiskt gått och väntat på när det ska komma fram någon viktigpetter och ge oss en känga för att vi just har en del doser av metal i det vi gör, eller att vi inte är ett ”renodlat” grindcoreband. Eftersom skivaffärer och bolag sätter stämplar på banden lite hur som helst så är det nog inte så många som har någon koll på var just grindcore kommer ifrån idag, Det är nog inte så konstigt att publiken blir lite förvillad i djungeln av alla genrer som dyker upp.

21. Några intressanta minnen ifrån Tysklands årliga mangelfestival Fuck The Commerce, som ni spelade på i somras? Det verkade i alla fall som att kritikerna och publiken gillade erat framträdande. Några skandaler på sann rockmanår vid sidan av spelningen eller var det lugna gatan?
Jo, resan dit tog ungefär 24 timmar längre än beräknat eftersom tjejen och killen som körde oss hade noll koll på kartan och vägen till festivalen. Med tanke på att GRAVE, ILLDISPOSED och vi skulle lira första kvällen var det lite misär och paniken ett faktum.
Kan berätta att när vi väl hade anlänt till Neiden så föll allting på plats och vi blev mottagna som kungar av festivalens arrangör: Mr. Wolfgang, som fixade öl och mat till oss. Henke som var ny sedan en månad tillbaks var jättenervös inför gigat, men så fort han ställde sig på scen kl. 20:00 så släppte all nervositet och vi gjorde ett bra framträdande. Sedan finns det väl inte så mycket mer att berätta än att det var ett hejdlöst supande och festande i tre underbara dagar därefter. Minnet är väl så där… hehehe… vi hade kul i varje fall och det är det som räknas.

22. Reflektioner angående George Bush ”krig mot terrorismen” och hans självutnämnda roll som världspolis? Är det förvånande att detta gudabenådade land väljer att anfalla fattiga och försvarslösa folk, nu senast Afghanistan, i jakten på total lydnad och kontroll. Skrämselpropagandan och patriotismen frodas mer än någonsin och ibland tycker jag att det blir riktigt otäckt hur jänkarna målar upp en bild av sig själva som de goda. Det finns ju ingen direkt motvikt till deras jävla skit, de flesta länder håller bara käften och slickar amerikanarnas feta arsle…
Ingen vågar säga ifrån utan skyller på de som redan ligger ner, det är väl lättast så antar jag? Folket är rädda att själva bli trampade på. Allt handlar om egoism och maktmissbruk och är det någon som har visat det så är det Bush. USA för i vanan en krigsförklaring mot alla som inte ställer sig på regimens sida när den tar till våld. Världens nationer står ansikte mot ansikte med ett uppenbart och distinkt val: gå med i Bush’s korståg, eller ”välkomna eran död och förintelse”. Bush ordval lär in det beteendet med all kraft och säkerhet, han är väl den som har störst förmåga och galenskap att trycka på ”knappen”. Vad jag ser det som är att USA är och kommer alltid att förbli en ledande terroriststat, allt som har begåtts av USA har förtigits eller förskönats av bland annat press och media
Och inte att förglömma så är USA den enda nationen som har fällts för global terrorism och som dessutom röstade emot ett beslut i säkerhetsrådet där alla länder uppmanades att följa folkrätten. Tyvärr så fortskrider deras terrorism och den blinde leder den blinde.

23. Med tanke på att ni redan har skrivit 15 låtar till den uppkommande fullängdaren ”Doomsday Celebration” så kan det inte råda någon brist på inspiration och skaparglädje i bandet. Ligger framtiden för era fötter?
Jag är personligen lite nyfiken på hur den kommer att låta, men det kanske är lite svårt att beskriva med ord… När är det tänkt att den ska spelas in och kommer No Tolerance att släppa den?
”The Art of Today” är den nya titeln på nästkommande platta. Vi har spelat in 21 låtar och detta skedde under mellandagarna den 27:e till och med den 29:e. Aven denna gång är det live och med Herr Risza bakom rattarna. Skaparglädjen är det inga problem med. Snarare tvärtom. Vi hinner inte liksom med oss själva ibland. No Tolerance kommer att släppa plattan i april är det tänkt om allt går enligt planerna.
”The Art of Today” kommer att bli hårdare, tyngre och framförallt snabbare och rappare än föregångaren. Det nya materialet känns mer levande och kraftfullare än det tidigare och det tror jag beror mycket på grund av att vi har växt tillsammans som band och individer. Vi får hoppas att detta kommer att leda till ännu mera spelningar både utomlands och inom Sveriges gränser.

24. Japp, nu var det slut på det roliga. Jag får passa på och tacka dig för att du ville ställa upp och lycka till med bandet i framtiden.
Några sista väl valda ord innan vi avslutar denna intervju?
Tack som fan för att Ni ville intervjua oss och hoppas att vi ses på någon spelning snart så vi kan dricka lite öl tillsammans. SKÅL!!!