[BONA FIDE] The Kind That Kills

För några år sedan hette Stockholms två bästa hardcoreband BETWEEN US OCh SECOND THOUGHT. I dag ligger BETWEEN US nere (tillfälligt?) och SECOND THOUGHT finns ej mer men det betyder inte att engagemanget från bandmedlemmarna dött ut. THE KIND THAT KILLS är resultatet av samarbetet mellan medlemmar från de båda banden och de har snabbt lyckats göra sig populära bland de inbitna hardcorekidsen i landet. Med en mcd på väg är de redo att ta nästa steg.

THE KIND THAT KILLS har stått på Bona Fides önskelista över potentiella intervjuer under hela 2006 utan resultat. När jag väl får chansen att sitt sätta mig ner och prata med Peter Sehlin (sång) har de precis avslutat en spelning inför en till synes imponerad publik på Augustibullers demoscen i Lindesberg. Värmen i det lilla tältet var besvärande, näst intill outhärdlig, och förutsättningarna (stålstaketet, avståndet mellan publik och band samt publiksammansättningen) påminde knappast om en vanlig hardcorespelning men Peter ser ändå upplevelsen som överväldigande positiv
— Alltså, jag tycker att det är skitkul, det är verkligen jätteroligt. Det finns givetvis både för- och nackdelar med att spela här men så länge man försöker hålla en positiv vibe på scen vid konserttillfället så funkar det ju. Ibland kan det bli lite så där att folk på hardcore-spelningar dansar annorlunda och det kan missuppfattas. Men överlag känns det väldigt positivt och man kanske kan vinna en själ eller två som inte hade upptäckt oss annars.
Säger du samma saker på scen när publiken inte uteslutande består av hardcorekids?
— Kanske. På en hardcorespelning kan det lätt bli en del internsnack så det kanske man försöker hålla sig borta ifrån. Ibland kanske man vill peka åt ett visst håll men jag tror att det är i princip samma.

THE KIND THAT KILLS har existerat i drygt två år och startade som en naturlig fortsättning på SECOND THOUGHT. Faktum är att bandet medverkade på Deadeyeds samling What We Built med två låtar som var skriva under second thought-tiden. Men det talades om att bandet skulle ändra sin musikaliska inriktning och när det var dags för nästa spelning hade Peter anslutit som sångare och beröringspunkterna med det gamla soundet var få.
— De hade bytt line-up så många gånger så jag tror att de tröttnade lite på den grejen de höll på med just då. De hade hållit på ganska länge när de splittrades så jag tror snarare att de ville utvecklas åt ett annat håll. SECOND THOUGHT var mer thrashigt medan THE KIND THAT KILLS förvisso fortfarande har ena foten kvar i det punkiga men samtidigt har utvecklats mer åt amerikanskinfluerad hardcore. Många jämför oss med CHAIN OF STRENGTH och det är en komplimang. Det är ju melodisk hardcore och det är det vi vill spela.
Förutom att THE KIND THAT KILS är ett väldigt bra band är den främsta anledningen till att intervjun äger rum den skiva som annonserats till hösten på Dead Vibrations, ett bolag på väg uppåt och med ambitioner.
— Det är inte inspelat än men låtarna är en fortsatt utveckling av det vi talade om. Det är mer nyanserat men det är givetvis en hardcore-ep och inget annat. Det kommer inte bli några överraskning, det är givetvis en utveckling men de som hört oss tidigare kommer känna igen musiken. Några av de nya låtarna kommer kanske vara lite annorlunda, inte bara straight up snabbt. Men jag tror nog att det kommer bli bra och antagligen spelar vi in sex låtar, helst fler. Vi håller på nu och försöker få till ett vinylsläpp också. Det är lite uppe i luften men förhoppningsvis så klarar vi av det. Vi ska försöka göra en snabb europaturné i höst också för att promota skivan.

ATT DET TILL slut blev Dead Vibrations för THE KIND THAT KILLS kan verka något överraskande med tanke på att många i första hand förknippar bolaget med metalisk hardcore, något TKTK befinner sig långt från musikaliskt. Peter ser dock det knappast som något problem utan betonar i stället Boris (ägare av Dead Vibrations) engagemang för hardcore, dels genom bolaget men också genom alla de turnéer han bokat till Sverige.
— Boris är en av de få människorna som satsar på hardcore, han sätter upp allt som kommer och jag ser inte problem i att han skulle boka band som inte är tillräckligt hardcore, som andra verkar tycka. Jag ser ingen relevans i det alls. Jag tycker att han är personifieringen av vad hardcore är, han lägger ner allt han kan på det och satsar stenhårt. Han jobbar heltid med Dead Vibration och Killriver Booking och jag ser inget fel med det alls att vi skulle ligga där. Hittills har han mest jobbat med metalband men det är fortfarande metalhardcore. Det är ju hardcorekids som spelar i de banden och det är asgrymt att ligga på Dead Vibrations. Om det är någon i Sverige som ska klara av det är det han.
— Vi ville få ut materialet snabbt. Vår demo kom ut i januari med tanke på att vi ville ta ett kliv och få ut ett riktigt släpp. Så det vi gjorde var att peppa och försöka hitta ett bolag. Vi fick ett par andra förfrågningar men Boris var den som ville liksom lägga det på papper snabbast. Han pratade med oss efter att vi hade spelat i Uppsala. Han frågade om vi ville och vi var på. Vi vill få ut skivan så fort som möjligt och sen göra så många spelningar vi bara kan.

PETER ÄR EN AV de personer som varit engagerade i hardcorescenen under längst tid i Sverige och han ligger dessutom bakom den ökända Stockholm Hardcore-sidan, Sveriges näst efter Skunk främsta samlingsplats för hardcorekids på nätet. Givetvis förekommer där en hel del skitsnack och Peter själv har reagerat på avsaknaden av konstruktiva och positiva inlägg. I dag krävs användarnamn och lösenord för att kunna skriva på sidan men negativa åsikter går givetvis inte att stoppa och problemet kan naturligtvis inte begränsas till Stockholm Hardcore, internt eller hardcorescenen för den delen.
— För mig är det snarare en inställning som är på det breda. Först och främst gnäller folk för mycket i stället för att göra någonting. Sen tycker jag att scenen i Sverige är grym. Vi har hög kvalitet på banden och vi får hit… i alla fall många av de banden jag vill se kommer hit. Sen kan man ju alltid drömma om att det kommer band varje vecka men det handlar om att vi måste engagera oss, starta band, sätta upp spelningar och annat. Men vi har alla medel för att vi ska kunna få det riktigt grymt. Jag tycker att folk är för snabba och säga typ: «Det var fan inte roligt på den här spelningen» eller «Det var bara 50 pers på UNDERDOG» och bla bla bla. Men det är bara ringa till sin polare och tjata och dra med folk på hardcorespelningar.
— Det bästa med Stockholm är att det ibland kommer folk på spelningar som inte har någon koll på hardcore. De kanske inte ens gillar hardcore men tycker att det är grymt för att det är så bra stämning. Som dead stop-spelningen eller när vi satte upp CHAMPION och COMEBACK KID, publiken var så jävla peppad. Det är ett utbyte mellan publik och band som inte finns någon annanstans, det är unikt faktiskt och om man tittar på USA och England peppar folk på allt. Antingen peppar de för att de tycker att det är bra eller för att deras kompisar gör det. Sen finns det spelningar i USA där det bara är 30 betalande men det blir så som vi vill ha det.

NÄR JAG INTERVJUADE Peter, då i egenskap av sångare för BETWEEN US för fem år sedan frågade jag honom varför scenen inte var lika bra som den hade varit bara några år tidigare. Min personliga teori var att hardcorescenen inte längre var intressant eftersom vi inte längre hade något budskap som lockade folk till musiken, medan Peter nämnde avsaknaden av stora band som den främsta anledningen till det stora tappet. Han nämnde speciellt OUTLAST och REFUSED. Fem år senare verkar vi trampa samma vatten som vid den tidpunkten.
— Det som behövs är stora band som turnerar. Vi saknar ett REFUSED eller ett OUTLAST, det som fanns när jag var yngre, ett band som alltid kunde avsluta. Det spelade inget roll vilket amerikanskt band som spelade, vi hade alltid ett svenskt hand som kunde gå på och publiken blåste sönder stället.
— Publikunderlaget har blivit mindre men man ska komma ihåg att Umeå på den tiden hade europas, kanske världens största hardcorescen men man kan inte förvänta sig att det ska komma 800 personer på en hardcorespelning. Jag tycker att allt över 100 pers är asgrymt. Det är bara skönt, då slipper vi alla människor som bara kommer dit utan att förstå sig på det. Det gäller att vi slår mynt av det speciella vi har, nämligen det unika bandet mellan publik och band, zines och så vidare. Vi behöver inte vara bästa vänner men om vi gör det vi vill göra blir det grymt.
Tidigare kunde det ordnas hardcorespelningar i hela landet, det fanns lokaler och ekonomiskt stöd fanns att hämta lokalt vilket minskade risken för att arrangemangen skulle resultera i ekonomiska fiaskon. I dag, efter att många fritidsgårdar och andra spelställen lagts ner samtidigt som kommunerna sparat pengar, är det svårt att arrangera spelningar på mindre orter. Att 108 skulle upprepa sin spelning i Svärdsjö utanför Falun känns högst osannolikt. I stället är det Stockholm, Göteborg, Linköping och ytterligare ett par orter där i princip alla större spelningar anordnas. Det ändrar givetvis förutsättningarna för att bygga en lika stark scen som Sverige hade under delar av 90-talet.
— Hardcorescenen har definitivt känns av de besparingar som drabbat spelställen men i till exempel Stockholm, när vi ska sätta upp spelningar måste vi förklara för bokare och band att vi inte kan betala 700-800 euro per spelning eftersom det inte finns det underlaget just nu men vi påpekar att det kanske finns det om några år om vi fortsätter att få spelningar. Det finns ingen som har råd att gå back hela tiden. Jag har satt upp spelningar länge och jag har bara gått plus på två spelningar, alla andra har jag gått back eller plus minus noll på.

THE KIND THAT KILLS har redan, med undantag för Peter, redan hunnit genomgå ett par ändringar i sin line-up och det är på basistposten det har krånglat. Originalbasisten Ulf hoppade av i ett tidigt skede och ersattes så småningom av Marcus Eriksson (EYES SHUT, LAST HOPE, DAMAGE CONTROL och ANOTHER YEAR) från Trollhättan. För ett par månader sedan valde även han att kasta in handduken.
— Marcus har valt att satsa på ANOTHER YEAR. Eftersom BAD NEWS ligger lite lågt just nu när Modde har NITAD och Alex TYSTA MARIE frågade vi Kalle som redan hoppat in ett par gånger för Marcus och han var peppad. Det känns bra att ha en solid Stockholms-line-up, vilket innebär att vi kan spela mer och repa oftare.
Räkna med att THE KIND THAT KILLS kommande skiva kommer vara årets svenska hardcoreplatta. Men missa inte de tillfällen som ges att se bandet live både före och efter skivsläppet. På Augustibuller rev de av en UNITY-cover och de har tidigare spelat cover på CHAIN OF STRENGTH till publikens stora glädje. Att deras egna låtar och hela deras framträdande på scen andas positiv hardcore lyfter stämningen än mer. En spelning är i skrivande stund spikad men mer är på gång.
— Vi ska spela med 108 i oktober i Stockholm. Annars tar vi det ganska lugnt med spelandet fram till det att skivan är klar. Vi ska försöka spela i hela Sverige, Norge och kanske Finland också, och sen göra en europaturné. Allt efter det att skivan kommit ut.
Om THE KIND THAT KILLS blir ett nytt OUTLAST eller REFUSED återstår att se. De verkar under andra förutsättningar i en annan tid men engagemanget för hardcore är äkta och det är där man måste börja för att lyckas.