Ibland är musikbranschen underlig. När Leyla K ställde upp i en rap-tävling hade hon aldrig rappat förut. Hon hade aldrig stått på en scen. Under sin turné har hon bara uppträtt med två låtar. Ändå satsar Leyla och skivbolaget på att slå utomlands.

— Allt har gått så fort. Det känns lite konstigt… Bara för åtta månader sedan var ju jag på rymmen.
Leyla är bara 18 år. Men hon har hunnit uppleva mycket. De senaste åren har varit struliga och hon har haft många problem. Därför märks det att hon nu är förundrad över sin framgång.
Tidigare fick hon hålla sig undan för polisen. Nu åker hon fram och tillbaka till London och andra europeiska städer, uppträder i TV och försöker marknadsföra sig själv.
Hennes första singel ”Got to get” har legat på topplistorna i flera länder.

Enda tjejen

Det var på Fryshuset i Stockholm Leylas karriär började. En kompis övertalade henne att ställa upp i en raptävling.
Leyla var enda tjejen. Trots att hon aldrig hade prövat rapping tidigare och ännu mindre stått på en scen, kom hon tvåa. Hennes kompis blev femma.
Där träffade Leyla Rob n’Raz. Två discjockeys som ”schratchar”. På scenen har de varsin grammofon och vickar på skivorna medan de spelas.
Robban och Rasmus, som de egentligen heter, skrev låten ”Got to get”.
— De sökte en tjej som kunde rappa så vi började turnera tillsammans. Det är konstigt att det gått så bra, eftersom jag har så liten scenvana, säger Leyla.
— Jag är alltid lite nervös innan jag ska uppträda. Men jag övar aldrig in något. Nu har jag bara en badrumsspegel i min lägenhet och den är för liten att träna framför.
Under turnén ”rappade” Leyla två låtar. Rob n’Raz ”schratchade” några. Sammanlagt tog deras program högst tjugo minuter.
— Det är svårt att hinna med och utvecklas nu när allt händer så snabbt.
— Robban och Rasmus står för musiken. Jag försöker skriva sångtexter. Jag har en liten bandspelare med fickminne. Kommer jag på några bra rader läser jag in dem.
— Jag har aldrig sjungit. Men i framtiden kanske jag tar lite sånglektioner, säger Leyla.

LP till våren

De senaste månaderna har de tre kämpat för att få ihop låtar till en LP. Eftersom de uppträtt med så få låtar, är det viktigt att de kommer med några nya. Annars kanske deras karriär rinner ut i sanden.
När Leyla var yngre ville hon gärna spela teater. Men det fick hon inte för sin pappa. Han tyckte att det bara var ”dåliga” flickor som uppträdde.
Leyla är född i Sverige men hennes föräldrar är marockaner. Tillsammans med sina fyra yngre halvsyskon växte Leyla upp i Göteborg.
Men Leylas pappa ville inte att hon skulle bli svenska.
— Min pappa var sträng och ville att jag skulle bli en riktig muslim, som blev bortgift. Det vägrade jag, berättar hon.
— När jag var tretton och började få bröst tyckte han att jag blev kvinna. Då fick jag bara vara hemma på kvällarna.

Vill inte giftas bort

Ända sedan den dagen har Leyla kämpat för att få vara den hon själv vill.
— Jag kan förstå att han ville att jag skulle bli som flickor i Marocko. Men det är fel att tvinga någon att leva ett liv man inte vill.
Leyla protesterade vilt mot sin pappa. Hon började skolka. Hon var elak mot lärarna i skolan och hon hade nästan bara killkompisar.
— Jag var som en pojkflicka. Jag började röka tidigt och var borta nästan jämt. Men jag har aldrig haft en pojkvän, säger hon.
Hennes pappa kunde inte handskas med sin dotter. Så han skickade henne ett år till Marocko. Där fick hon gå i en skola med bara flickor.
— Jag var nog inte så bra för de flickorna. Jag lärde dom röka och tog med smink så vi kunde måla oss.
Men Leyla och hennes pappa kom inte bättre överens efter året i Marocko.
Nu grep de sociala myndigheterna in och Leyla fick flytta till ett fosterhem.
— Jag ville inte ha något att göra med fosterföräldrarna. Det är som om socialmänniskorna tänker att de där föräldrarna passar inte, då byter vi ut dem. Så kan man väl inte göra, tycker jag.
Leyla är mycket upprörd över hur hon har blivit behandlad av myndigheterna. Att de aldrig lyssnade på henne.
— Man ville sätta mig på ungdomsvårdsskola med kriminella och missbrukare. Det var som om jag var en brottsling. För mig var det en kulturkrock. Grunden var ju att jag inte ville leva som en muslim och bli bortgift.
Så Leyla rymde. Hon stack till Stockholm och gömde sig hos kompisar.
— På ett sätt är jag glad att jag bodde i Marocko. För då insåg jag att jag måste gå min egen väg. Att jag måste vara stark och kämpa för mitt, om jag ska få leva som jag själv vill.
— Det var ofta jättejobbigt när jag var på rymmen. Jag klippte håret och färgade det rött. Jag var alltid skraj för att polisen skulle ta mig. Ändå kände jag mig fri.
Nu umgås Leyla med många vuxna, mest inom musikbranschen.
— Men de är ju inga föräldrafigurer direkt. Robban och Rasmus är lite som mina föräldrar. De tar hand om mig och ser till att jag kommer i tid och så, säger hon.

Madonna är idolen

Men fortfarande är det vuxna som vill styra och ställa med Leyla. När skivbolaget försöker lansera henne utomlands har de synpunkter på hur hon ser ut och hur hon låter på skiva.
— Till en viss gräns kan man rätta sig efter det. Om man själv vet vilken väg man vill gå, säger hon.
— Jag har alltid klarat mig. Och jag har lärt mig ta ansvar för mig själv.
En av Leylas stora idoler är Madonna.
— Hon är så kapabel. Hon gör precis som hon själv vill, det gillar jag.
Leyla verkar vara självständig och tuff. Men ibland skymtar osäkerheten fram, då stammar hon lite.
Stora smycken, kläder och smink är något Leyla älskar. Trots att hon är liten märks hon med sitt stora mörka hårsvall och de marockanska ansiktsdragen.
Men det är inte nödvändigt för henne att skapa uppmärksamhet till vardags. Det räcker när hon står på scenen.
— Det blir ett ansvar också när man blir känd. Man måste uppföra sig. Jag skulle till exempel aldrig kunna bli jättefull. Då skulle jag skämmas.