STOCKHOLMS NEGRER bildades någon gång under 1984, men för sångaren MIKAEL ALONZO startade karriären redan 1977 i KSMB (nostalgitripp för undertecknad). P.g.a att han var tvungen att jobba missade han KSMBs första spelning, fast det gjorde nog inte så mycket för vid den tidpunkten bestod bandet av ett 20-tal (!) man. KSMBs flitiga turnerande gjorde att ALONZO hoppade av 7-8 månader före bandet gjorde sin avskedskonsert, i maj 82, som resulterade i liveLp’n ”De é för mycke” (vilken MICKE medverkade på). Förutom ALONZO på sång består STOCKHOLMS NEGRER idag av broder TOTTE – gitarr, MATTE LARSSON – gitarr, POPPE SCHUBERT – bas och LUTTEN LARSSON – trummor.
Kontroverserna kring bandet har varit många genom åren, inte minst p.g.a namnet så jag började med att fråga varför de valde namnet STOCKHOLMS NEGRER.
— Vi repade lite på skoj men så fick vi tillfälle att spela och hade inget namn. Då kom vi på STOCKHOLMS NEGRER, tyckte det var ett passande namn. Rockband är väl överhuvudtaget lite vita negrer eftersom det är mycket blues med i bilden, svarade MICKE med hes röst — ett minne av konserten kvällen före.
Vad kommer det sig att senaste Lp när en temaplatta om Kärlek?
— Vi ville göra något annorlunda. Tyckte väl att vi hade härmat oss själva lite med ”Den vita Apan”, det blev lite tradigt på något sätt. Då bestämde vi oss för att göra en lugnare skiva med kärlekstexter. Nästa platta blir inte sån men det var kul att göra den.
Hur har reaktionerna varit på plattan?
— Recensionerna har genomgående varit dåliga, några har väl varit bra. Misstänker att det är så att när skivan kommer till tidningen så ger de den till den som brukar gilla oss. Jag förstår om han/hon inte tycker att det är så kul. Men vi har turnerat, fortsätter MICKE, och det har varit över förväntan. Mycket folk och roliga konserter. Personligen är jag skitnöjd med Lp’n. Tycker texterna är ”roliga”. Känner att jag inte skäms för dem, i alla fall inte ännu. I de flesta fall när ”man” ska skriva kärlekstexter så kopierar ”man” andra. Det är billigt. Tycker nog att skivans texter är rätt själv-ironiska, både glada och bittra ja allt i en salig röra.
Hur har er musik utvecklats?
— Vet ärligt talat inte om det är så stor skillnad. Tycker faktiskt att låtarna är rätt lika. Det som skiljer mest är teknikerna och deras sätt att spela in.
Era ”tidiga” saker var väl mer eller mindre en fortsättning på KSMB, eller?
— Ja, självklart. Det går inte att komma ifrån. Jag har inte gått i någon musikskola, har aldrig gått i något annat än KSMB. Hela ens referenser, allt man har lärt sig kommer från KSMB.
Har ni något speciellt budskap med era texter? Är de viktiga?
— Det kan jag inte påstå att vi har. Skriver ju så gott som alla texter själv. Det viktiga för mig är att jag kan stå för dem, att jag inte skäms när jag står på scenen. Man kan dra paralleller med KSMB, som höll på under ”Punkdecenniet”. Tyckte väl då att om man lyssnade på andras texter så var de inte så vägledande. De låtsades bara vara mer annorlunda än vad de var. De sjöng om hur det var i England och sånt. Lyssnade man på KSMBs texter så var det nästan som att läsa tidningen, att säga att du är tonåring. Det var så som man verkligen såg det, sen kanske det inte var speciellt lyriskt. Tanken bakom den nya Lp’n var liknande men jag vet inte om vi har lyckats. Kärlekstemat är det absolut vanligaste bland rockband. Vi tyckte att vi också skulle göra en skiva som handlade om kärlek, så som vi tycker kärlek är. För oss är det trots allt väldigt lite så som det beskrivs i vanliga fall i P3, som någon skimrande smet. Vi försökte så gott vi kunde med att spegla olika sidor av temat. De flesta av oss har trots allt familj. Många kan tycka att ”va f-n har de blivit gamla”. Det finns inget annat att tillägga än svar: Ja. MICKE fortsatte, är det så att de tycker att kan du inte fortfarande sjunga om hur det är att vara 19 bast och jagad av ABAB? Svaret är nej! Det vore hyckleri och jag skulle skämmas.
Ni använder ett annorlunda sätt att spela in skivor på. Berätta!
— Sättet vi har jobbat med är att vi har varit i studion och spelat in de låtar vi har lyckats prestera. Skivbolaget har gjort skivorna. När de har tyckt att det har funnits låtar till en Lp så har de gett ut en platta. Vi har alltså spelat in sporadiskt, har inte klarat av något annat. Hela bandet tycker väl att det är ett rätt skönt förhållningssätt. Vi skriver låtar och musik och de gör skivor. Vi brukar studiotid när studion ändå är tom. De kan inte lämna studion utan tekniker men jag har spelat in där sedan jag var 18 år. Visar de bara vad som är nytt kan de lämna den. Semestrar brukar vi ofta spela in, det kan man se på skivorna som är inspelade i t.ex juli. Vi mixar inte utan spelar bara in. Därför kan vi stå där och spela in så mycket vi vill. Sedan får de avgöra vad de vill göra med det.
Till sist vad vill du att STOCKHOLMS NEGRER ska bli ihågkomna för?
— Ärligt talat, för att vara ett j-t bra liveband.