Är ni ett ungt rockband som är sugna på att göra en platta? Så en dag i lokaltidningen får ni syn på en annons som erbjuder er inspelning? Ar det ett skivbolag som söker “unga lovande grupper” så se upp. Heter skivbolaget Pang records eller dyker namnet Lars E Carlsson upp så glöm bort det så fort som möjligt. Annars blir ni lurade.

Lars E Carlssons skivbolag, Pang records, arbetar nämligen med — snällt sagt — okonventionella metoder. Grupperna betalar allting själva. Inspelning, gravering, matrisering, pressning av skivor. När Lars E Carlsson skickar ut skivorna till affärerna för försäljning då är alla pengar som eventuellt kommer tillbakaren vinst. Mannen har kommit på den perfekta födkroken. “Låt musikerna stå för den ekonomiska risktagningen så kammar jag själv hem vinsten” är hans paroll.
Så här går det till.
Lars E Carlsson annonserar i diverse tidningar. Ofta lokalpress. Han har till och med skrivit små oansenliga maskinskrivna lappar med sitt telefonnummer på och skickat till Schlagers radannonser. En avdelning i tidningen som endast är öppen för privatpersoner. Carlsson försökte komma runt detta genom att inte nämna Pang. Men där bedrog snålheten visheten.
Nåväl. Unga musiker i landet ser annonsen och kontaktar Carlsson. Han erbjuder dom antingen att spela in en singel eller vara med på en samlings-LP.
Att göra en singel kostar 6.500 kronor. Då får bandet sju timmars studiotid samt 500 singlar. Behövs mer studiotid kan grupperna köpa det till en kostnad av 75 kronor i timmen. Ett mycket lågt timpris som förklaras av den kvalitet studion har.

Källarstudio

SCHLAGER följde med Gävle-gruppen Nagoya till den studio på Kungsholmen i Stockholm som Carlsson samarbetar med. Efter att ha trevat oss ner i en källarlokal hittas en liten skrubb med knappt ståhöjd i. Ingen toalett, ingen ventilation men massor av stendamm. En åttakanalsbandspelare är utrustningen. För Nagoya gällde det inspelning av två låtar till en samlings-LP tillsammans med sju andra band.
3.700 kronor får Nagoya betala och så småningom skall de få 100 LP att sälja till kompisarna.
— Visst verkar det hela lite skumt, säger killarna i bandet, men det här är vår enda chans att få göra en skivinspelning och vi räknar med att kunna sälja plattorna hemma i Gävle så att vi inte förlorar på affären.
Nagoya är en bra representant för den typ av band som vänder sig till Pang records. Unga, oerfarna, utan kontakter i skivbranschen. Inte tillräckligt “tekniskt” bra för att få göra platta på ett “stort” bolag och för omedvetna eller ovilliga att vilja ta kontakt med någon av de icke-kommersiella småbolagen.
Så fältet är helt fritt för människor som Lars E Carlsson, vilka inte drar sig för att slå mynt av unga musikers entusiasm och brist på kunskap om branschen.
Alternativet är ju att göra en platta själv. Kostnaderna blir ungefär desamma eller lägre, resultatet ofta bättre och skulle det mot all förmodan bli en hit är det inte någon annan som tar huvuddelen av förtjänsten.

Knäckt för livet

Country- och svensktoppsartisten Alf Robertsson hade oturen att råka på Lars E Carlsson i samband med en inspelning 1979. Robertsson säger spontant när Carlssons namn dyker upp:
— Jag tycker jävligt synd om dom unga musiker vars första kontakt med skivbranschen blir Lars E Carlsson. Det kan ju knäcka dom för livet. Jag känner i alla fall en musiker som Carlsson har knäckt.
1979 gjorde Robertsson en inspelning på prov i Linköping som Carlsson senare gav ut på Pang records utan artistens tillstånd.
— Vi spelade in nio stycken grunder med stödsång. Sedan ger den fan ut en LP kallad ‘Nostalgi’. För att få upp speltiden över de stipulerade 30 minuterna har han lagt på eko på slutet av låtarna. Jag skrev till tidningar och skivhandlare om hur det låg till och jag ringde EMI, som då distribuerade Pang, och ville att dom skulle stoppa skivan alternativt att jag skulle få köpa hela upplagan.
— Det enda Lars E Carlsson svarade var att ni kan ju vända er till min advokat.
Idag säger Lars E Carlsson om samma incident:
— Jag hade kontrakt på att ge ut skivan. Robertsson hade raderat ut originaltapen men jag hade en annan tape.
Innan Carlsson startade Pang records var han diversearbetare i musikbranschen. Gitarrpedagog, producent, musiker och nothäftesskrivare är bara några sysslor. Började redan som 22-åring på skivbolaget Cupol (nuvarande CBS), arbetade sedan på Hep Stars bolag Olga och skrev några Tio i Topp-låtar.
Sedan 1978 har Pang records givit ut 47 singlar, 3 EP och 16 LP-skivor.
— Skivorna säljer inte mycket, säger Carlsson. Det är svårt att sälja grupper av den här typen.
Carlsson ser sig själv som en missionär bland landets alla okända grupper. Han spelar in banden som inget annat bolag vill veta av. Carlsson skäller på samtliga storbolag och tycker dom jobbar med elitmusik och censurerar gräsrötterna. Men Lars E Carlssons resonemang är motsägelsefullt och mycket opportunistiskt. Å ena sidan säger han:
— Jag kan inte satsa ekonomiskt på varje grupp som dom stora bolagen gör. Därför måste jag ha den här finansieringsformen.
Å andra sidan säger Carlsson:
— Önskar jag hade en toppgrupp som sålde 100 till 200 tusen, då kunde jag ägna mig enbart åt dom. Förhoppningen är att hitta en sådan grupp.
Vad är då egentligen skillnaden på en typ som Leif Bigert på SOS (Freestyle m m) — som Lars E Carlsson för övrigt gärna skäller på — och Carlsson själv?
Alf Robertsson har ett svar så gott som något.
— Till och med från ett bolag som SOS kan det dyka upp en royaltyavräkning nån gång. Försök att hitta en musiker i Sverige som fått royalty utbetald från Carlsson.
— Jag orkar knappt tänka på den mannen. Jag har hört så mycket historier om honom ute i landet att det liknar ingenting, säger Alf Robertsson.

Lurade till Stockholm

Göteborgsgruppen Blanche redovisar liknande erfarenheter.
— Vi blev upplurade till Stockholm till en studio som mer påminde om ett gruvschakt. Egentligen ville vi spela in i Göteborg, för där kände vi folk som kunde hjälpa oss med producering och arrangemang. Men det lovade Carlsson hjälpa oss med, säger Thomas André och Kenneth Magnusson.
— Vad som hände var att han stack från studion så fort han inkasserat våra pengar. Han lämnade oss i händerna på en i och för sig snäll kille. Men det var ingen ljudtekniker. Vi var oerhört besvikna och nerslagna efter inspelningen och kan inte rekommendera någon annan att göra om det vi gjort.
— Dessutom kostar det ungefär en tusenlapp mer än om man skulle göra det själv.
Pang records royalty (den ersättning musikerna uppbär per försåld skiva) ligger på 5 procent av utförsäljningspriset. Det är lägre än vad branschen i övrigt ligger på. 10 procent är en normal siffra. Det Lars E Carlsson sysslar med på sitt Pang records är inga olagligheter men, som Kenneth Magnusson i Blanche säger:
— Moraliskt är verksamheten olaglig. Det här är ingen hjälp till unga band. Folk som Lars E Carlsson borde stoppas.