Hemstaden Luleå blir då inte samma hemstad som tidigare utan Comancheros kommer med all säkerhet att stationera sig i Stockholm som de anser vara en bra utgångspunkt om de nu på allvar ger sig in i show business. Så alla Los Comancheros-fans i norra Sverige får då inte rå om sina populärt kallade “Lossar” lika mycket som tidigare, men för dem i de sydligare delarna måste det kännas skönt att oftare få ta sig en titt på sina idoler.
— Visst blir det roligt att komma ut och röra på sig, menar “kapellkröken” Janne Johansson, men visst kommer det att kännas lite konstigt också. För här hemma är man ju du och hej med så gott som varenda en, men det skall nog ordna sig söderut också!
Så Janne ser ut att kunna lämna sitt nuvarande jobb som består i att försöka göra flickor och äldre damer vacker i håret. Hur resultatet brukar bli berättar aldrig Janne, men kanske det är därför han ingenting har emot att dra sig söderut.
Jan-Erik Nordström går det säkert också bra för att slita sig från sitt nuvarande jobb, som mest består av sladdar och kontakter. Någon vana att koppla sådana prylar verkar han dock inte ha fått, eftersom han har fullt upp med att klara av att sätta upp sin basutrustning på scenen. Det svåraste för Jan-Erik blir att skilja sig från grammofonen och de många plattorna. Han är nämligen en verklig spisare.
— Bara jag får höra Hollies då och då så nog klarar jag mig, säger Jan-Erik, och så vill jag höra nya Zombies-inspelningar oftare.
De två övriga i bandet — Svenne Omberg och Uffe Jacobzon — blir nog de som får det svårast att ligga på turné nästan så gott som för jämnan. Svenne tycker nämligen bäst om att vara hemma och pyssla med en massa grunkor som han inte alls förstår sig på, men bara han får skruva och hålla på och däremellan lyssna på någon skiva så trivs han. Men så har han det där evinnerliga fiskeintresset som han beskriver nästan för mycket. På vårarna vill Svenne nämligen helst sitta i en båt på någon sjö och pimpla abborre och för man något sådant på tal börjar han med:
— Ni skulle ha varit med när jag fick en abborre på närmare två kilo, startar berättelsen men den blir alltför lång för att berätta i sin helhet och den är heller inte alldeles sann.
Uffe ser man för det mesta susa omkring med en salig min i en nyinköpt Volkswagen modell -58. När han efter att ha fotograferat färdigt för dagen på jobbet har trasslat in sina långa ben i den lilla bilen är han verkligt svår att få därifrån. Den där bilen är inte på något sätt märkvärdig, men när man hör ägaren berätta om den skulle man nästan kunna tro att det är världens åttonde underverk.
— Ni förstår att motorn den spinner som en katt, den är som ny och inte en minsta gnutta rost finns det i den heller…
Och ett litet tips till alla skoputsare landet runt när Comancheros blir proffs. När Uffe Jacobzon kommer så håll er framme. Han kan nämligen inte putsa sina skor, utan det brukar hans mamma sköta om. Det här var med andra ord ett litet tips!
— Men hur skall vi bli igenkända söderut, undrar Jan-Erik Nordström, för det börjar vara ett bra tag sedan vi var söderut nu!
Därför är det kanske bäst att vi ger en snabb presentation av Los Comancheros och det gör man väl på enklaste sätt genom att låta grabbarna berätta lite om sig själva.

Janne Johansson:

— Får jag säga det själv är jag ett mycket snällt barn och särskilt mot dom andra i bandet! När vi sitter och hoppar omkring på de dåliga vägarna häruppe sitter dom alltid och retas med mig. Då visar jag min klass genom att inte bry mig om dem utan brukar i stället somna ifrån alltsammans.
— Jag kommer ursprungligen från Söderhamn och spelar orgel och har blå ögon, tror jag åtminstone. 175 centimeter lång ungefär och jag klippte mig för ett tag sedan, men nu har det växt ut ganska bra igen.
— Någon gång skulle jag väldans gärna vilja bestämma vilka låtar vi skulle köra, men Uffe jäklas alltid och säger att sån’t förstår jag mig inte på. Ibland är han snäll mot mig och då får jag till och med sjunga alldeles ensam.

Svenne Omberg:

Jag är rätt lång av mig och brukar alltid sitta och slänga med huvudet när jag spelar så att jag inte har luggen i ögonen. Det är jag som sitter bakom trummorna — alltid den där stora högen av något som liknar stora burkar och som står längst bak. Det är jag som snyggat till “frissen” senast. Jag klippte förstås mig inte själv utan det fick vår fan club-president Barbro göra. Janne skulle aldrig ha kunnat gjort det lika bra.
— Min farfar var sjökapten och det var kanske därför som jag hamnade på ett varv, fast jag egentligen tycker bäst om att fiska! En amerikansk sailor-jacka syns jag för det mesta i och den har ett stort märke på ena ärmen.
— Egentligen är jag ganska tystlåten av mig, men någon gång händer det att jag säger lite mer än vanligt. Till exempel som nu!

Uffe Jacobzon:

— Just det! Det är jag som spelar på en röd Fender Jaguar och sen sjunger jag det mesta. Svenne säger att han är lång, men jag är minst lika lång som han. Numera kör jag i pannlugg och är inne på mitt 19:e år. Det är min mamma som klipper mig, putsar mina skor och väcker mig om morgnarna. Det sista har hon för resten ett väldigt sjå med säger hon.
— I Luleå har jag alltid bott och trivs bra, där, fast det inte händer så värst mycket i den här stan. Många påstår att jag är ganska hetsig av mig och det kanske stämmer, men jag blir bara så förbannad ibland…

Jan-Erik Nordström:

— Det är jag Jan-Erik Hector Nordström som spelar bas och brukar sjunga “Sticks and stones”. Det är jag som har ordnat med pannlugg och det är jag som är ljushårig. Jag har ganska nyligen fått körkort och det är jag som är äldst och har det mesta och bästa förståndet i Los Comancheros. Det är bara fakta, inte skryt!
— Jag brukar sitta hemma mycket och lyssna på plattor, men skulle gärna vilja höra lite mer flickpop i stil med Nursery Rhymes på skivtallrikarna!
— För att tag sedan fick jag körkort och brukar vara ute och åka ibland också. Janne och Svenne får inte börja köra förrän längre fram i vår, smågrabbar som de är!
— Det var festligt att få säga lite grann i Love! Jag tror jag skall göra det fler gånger. Får jag inte? Försök stoppa mig om ni kan!
Så det är bäst att ni låter Janne Nordström få sin vilja fram för annars kanske han blir arg. Han brukar ytterst sällan bli det, men när han är det är han desto argare.
Innan Los Comancheros drar ut som proffs kommer de att gå in för skidåkning. Ja, det är faktiskt sant, men så här resonerar grabbarna:
— Man vet aldrig om det blir någon popstafett á la 4X10 meter (observera inte 10 kilometer) så vi måste ju lägga oss i träning i god tid för att ta hem det hela om det blir något. Namelosers och Gonks från Malmö har vi tänkt klara åtminstone. Därnere brukar de ju inte ha så mycket snö. Därför bör vi kunna vinna på bättre kondition och vi börjar åka så smått då och då nu.