Eftersom Köttgrottorna firar tio års jubileum i år och dessutom nyligen släppt en CD (“Sex, politik & fåglar”) skickade Lennart iväg mig för att få en pratstund med Mongo (bas) och Janne (gitarr). De två andra medlemmar är Guld-Lars (gitarr) och Happy (trummor). Vi träffades på restaurang Kaos som fick göra skäl för sitt namn när Charta 77 dök upp och började blanda sig i intervjun.

Varför döper man en skiva till “Sex, politik & fåglar”?
— Det är ju precis vad skivan handlar om. Vi hade många arbetsnamn, vi hade t.o.m bestämt ett annat namn när Happy plötsligt kläckte det här namnet. Det är en liten travesti på andra titlar typ “Sex, Drugs & Rock’N’Roll” och “Sex, lögner & videoband”. Egentligen skulle den heta “Köttrea” vilket är ett namn som vi har tänkt använda förr men aldrig gjort, men det skulle bli så lätt för recensenterna att skriva “…ja, det var ju billig musik”. Däremot kommer samlingsskivan att heta så, eftersom vi firar tio år i år ska vi släppa en skiva med låtar från hela vår karriär. Det blir dessutom en lågprisvariant så då passar namnet ännu bättre.
— Nya skivan är vi väldigt nöjda med, ljudmässigt är det den bästa vi har gjort. Det är klart att efteråt kommer man alltid på smågrejor som man hade kunnat göra annorlunda, stämmor och dylikt. Det bästa man kan göra är att låta skivan ligga några månader när den har kommit ut för då har man glömt bort småsakerna som kunde ha gjorts på ett annat sätt.
Hur har recensionerna varit?
— De har varit rätt bra, de är nog de bästa hittills. Vi brukar alltid få dåliga recensioner, men vi har fått en positiv i Aftonbladet en gång men inte om den här skivan. Den har de inte skrivit något om ännu.

JUBILEUMSSKIVA

Berätta mer om jubileumsskivan.
— Det kommer att bli en samlingsskiva 1983-1993 med de flesta singellåtarna, i varje fall de singellåtar som vi har hittat mastertaperna till.Den kommer också att innehålla en del kuriosa grejor, bl.a en låt som bara finns på en Järfälla rockskiva, och har man inte gått i det plugget har man inte hört den. Låten heter “Våld föder våld” och är jäkligt bra. Dessutom kommer samlingsskivan att innehålla två censurerade låtar som inte fick släppas på “Sex, politik & fåglar”.
Vad skiljer Köttgrottorna idag från förr tio år sedan?
— Svårt, tio år äldre.
Tio år tröttare?
— Nej, det tycker vi inte. Det fanns en liten period, och det kan jag hålla med publiken om, när vi gick under namnet Tröttgrottorna och den perioden höll kanske i sig i några år men som det är nu är vi virilare än någonsin. Vi är mer eggade nu än någonsin, och det tillsammans med rutin och att vi är samspelta gör att det är roligare än någonsin.
— Som artist har man ju tillfällen när man själv tröttnar på det man gör också, speciellt när det dyker upp ett litet skojband vid sidan om och man upptäcker efter ett tag att det är roligare att spela där. De perioderna när det har varit många sådana band har ju varit dåligt för Köttgrottorna men samtidigt roligt för den enskilde individen. Alla i bandet har haft olika projekt, men nu känns det som om alla har tröttnat på det vilket leder till att vi har blivit mera seriösa.
Hur kommer det sig att ni gav er ut på turné med just Charta 77?
Ljudlöst har nu Granberg, Johnny och Leffe från just Charta 77 smugit upp och ett hejdlöst kaos bryter ut där samtliga inblandade gör sitt bästa för att bräcka varandra. Backstages luttrade utsände gör sitt bästa för att bringa ordning och reda.
Mongo berättar att båda banden firar tio år i år, medan Granberg hävdar att det började efter Kolingsborg 1992. Till slut enas de om att efter det var efter Kolingsborg förra året som de bestämde sig för att ha tio års jubileum ihop.
— Musikaliskt skiljer vi oss en del, fortsätter Granberg. men det är nog bara positivt. Hade Charta och De Lyckliga Kompisarna gett sig ut på en sådan här grej hade det blivit rätt enformigt. Nu har det blivit så att de som gillar Köttgrottorna har fått se även oss, och de som gillar oss har förhoppningsvis även fått upp ögonen för Köttgrottorna.

UNGEFÄR SOM ARVINGARNA

— Vi har ju känt varandra väldigt länge nu, inte känt varandra bra, men ändå vetat om varandras existens. Våra respektive skivbolag Birdnest och Beat Butchers samarbetar mycket så vi har spelat ihop mycket på olika galor.
Granberg och Mongo är rörande överens om att de båda banden ligger närmare varandra textmässigt än musikaliskt.
— Fast vi ligger nog närmare varandra musikaliskt än vad vi tror, fortsätter Mongo. Eller så har man bara blivit indoktrinerad för är jag ensam hemma är det bara en massa Charta låtar som snurrar i huvudet.
— Det är ungefär som med Arvingarna, man vill få bort det, skrattar han och kastar menande blickar bort åt Granbergs håll.
Hur gick turnén?
— Musikalisk succé, hävdar Granberg medan Mongo och Janne ser turnén som ett korståg.
Efter några sekunders betänketid enas alla om att det fanns en del “downs” då de faktiskt gjorde tolv spelningar på lika många dagar, vilket inte många svenska band kan göra idag. Bl.a var det en Ludvika spelning som inte kommer att gå till historien som världens bästa, skrattar Granberg.
— Men det fungerade så himla bra hela tiden, Jannes distknappar försvann alltid av någon konstig anledning och det är små spratt som gör att man orkar tillbringa så mycket tid i turnébussen.
Janne lyser upp och berättar att han har avslöjat hela historien med distknapparna och kräver att få berätta vad som hände.
— Det började med att alla knappar på min distbox försvann, först en sedan alla. Sedan började det dyka upp andra distknappar i olika färger på boxen. Ingen visste vem det var, och jag fick leka deckare utan resultat. Till saken hör att det här har fortsatt även efter turnén. Jag har kommit ner i replokalen och knapparna har varit bytta.
Mongo hävdar att han var oskyldigt misstänkt ett tag bara för att han hade nycklar till replokalen och råkade bo i närheten.
— Fast hela Charta var också misstänkta, fortsätter han. och de har gjort en del elaka saker som att kasta Wunderbaums i vårt fläktsystem. Och när vi har spelat har de tagit en mikrofon och suttit i logen och sjungit med i våra låtar samtidigt som vi har stått på scenen! Det har alltså gått ut i högtalarna.
Fast historien med distknapparna avslöjades häromdagen säger Mongo och lämnar över ordet till Janne igen.
— Jo, Guld-Lars och jag var i stan och skulle köpa nya distbox-knappar, och kommer in på Estrad, när ägaren plötsligt rusar fram till Guld-Lars och säger: Tjena, här är knapparna som du beställde… och så var historien avslöjad!
— Fast han hade medhjälpare, tillägger Janne och tittar åt Mongos håll. Men de har inte erkänt än.

GEMENSAM SINGEL

— Det har varit många spratt, men det man minns bäst är de riktigt bra spelningarna, säger Mongo som byter samtalsämne misstänkt snabbt.
— Umeå var en sådan och Köping, som är Chartas hemstad, var en annan. När man sticker ut hela bandet och sätter sig i bilen då dyker alla gamla minnen upp från turnéer man gjort ihop, och då blir det så jäkla kul att sticka ut för man vet att det kan bli lika roligt igen.
— Man har ju arbeten som man blir seg på, och då är det skönt att få sticka ut och lira. Det har funnits perioder när man har dragit sig för att gå ner i replokalen, och nu nästan skuttar man ner. Nu repar vi mer än vad vi snackar, ett tag satt vi och spelade spel i replokalen istället för att repa.
Kommer Köttgrottorna och Charta att fortsätta att samarbeta?
— Ja, vi släpper en gemensam singel, “No Limit”, som är en cover på dansplågelåten. Vi kommer även att fortsätta göra grejor ihop även om vi just nu har en del spelningar var och en för sig. Men det finns en del planer inför hösten. Sedan får vi se hur den gemensamma singeln går, det kanske blir en jättehit. Det är en singel som folk kommer att reta sig på eftersom den innehåller mycket maskiner.
Är det inte risk att era allvarliga texter får stå tillbaka för den mer roliga sidan av er?
— Kanske, men jag tror att vår publik är så medveten att de lyssnar på våra allvarliga texter. Jag menar, vi kör inte någon speciell grej utan vi är bara oss själva och vi är lika stor del allvar som ploj. Men att man ska ha texter med innehåll det sitter så djupt rotat att vi inte skulle kunna göra något annat.
— Senaste plattan är faktiskt mer allvar än ploj. Plojdosen gör sig mycket bättre live, och allvaret gör sig mycket bättre på skiva. Texter är hur svårt som helst att skriva, musik kan man bli nöjd med men texter är förbannat mycket svårare, och ändå så har vi större variationsmöjlighet i text än vad vi har i musiken. Nu har vi börjat skriva mer berättande texter, i alla fall jag, säger Mongo. Det tycker jag blir bättre än att bara rada upp visdomsord och få in allt på tolv rader. Det blir så lätt patetiskt.
Vidare berättar Mongo att The Ornitologs som figurerar på senaste skivan kom till efter en gemensam Ålandsresa som bandet hade.
— Vi brukar alltid ha en sommaravslutning tillsammans innan vi går på sommarlov, under sommaren spelar vi nämligen inte, och både Janne och Guld-Lars är relativt intresserade av fåglar och på den vägen är det. Egentligen skulle vi inte ha avslöjat att det var vi som var The Ornitologs men i och med “No Limit” singeln kommer det att avslöjas ändå.
Totalgalan var utsåld, är punken på väg tillbaka?
— Ja, definitivt. På Totalgalan förra året såg jag så många punkare på samma ställe samtidigt att jag nästan blev chockad. Det är klart att anledningen kan man ju alltid spekulera i, politiska läget o dyl. vilket kan vara en anledning god som någon. Om vi sedan är ett punkband är inte upp till oss utan till lyssnarna. Det är alltid jobbigt med alla kategoriseringar av band. Själv lyssnar vi mest på andra band när vi spelar ute själva, men ett band som har varit ett klart lyft är De Lyckliga Kompisarna. De har fört vidare det musikaliska från Asta Kask och Strebers, och gjort något eget av det som är helt suveränt i den musikstilen.
— Inom svenskt musikliv är det inte bara banden som är bra utan även alla ställen som finns, och som har köpt in grejor och blivit proffsigare. Musikföreningar blommar upp som aldrig förr, och det kommer folk! I nästan varje stad finns en förening som ordnar spelningar, utom i Stockholm där enda ställena är krogar där en krogägare bestämmer allt. I exempelvis Göteborg finns det genuina musikställen som Valvet, Magasinet och Musikens Hus, man blir nästan lite avundsjuk. Fast det kommer säkert här också, det är en ny generation på väg att ta över den biten.
För att hinna se Charta 77 spela avslutar vi intervjun och går ner och lyssnar istället, och Charta avslutar konserten med att göra en cover på Köttgrottorna, nämligen “Gula Pojkar”, med Janne och Mongo på sång. Säkerligen kommer dessa två band att fortsätta arbeta ihop, för de verkar trivas i varandras sällskap.