DEACON BLUE
When the world knows your name
(CBS)
****

Om man som sångare ser sin första LP nå en halv miljon människor väcks tankar som; ”vad ska hända sedan?”, ”vad säger de gamla vännerna?”, ”hur reagerar flickvännen?”, ”hur reagerar jag?”.
Dessa frågor ställde sig även Ricky Ross i skotska Deacon Blue när han plötsligt blivit en mycket offentlig person.
Men medan de flesta låtskrivare behåller tankarna för sig själva har Ross låtit dem bli utgångspunkten för uppföljaren. Därav titeln på detta glansfulla andra album från Glasgow-gruppen. Där melankoliska reflektioner på den nya livssituationen blir återkommande sekvenser i Ross filmiska texter.
Föga överraskande anser många att Ross är en kvasifilosofisk pellejöns. Vars poesi inte är mycket roligare än de patetiska tuffa-livet-på-motorvägen-noteringar som hårdrockare gärna skrålar om.
För min del väljer jag att se honom som en ny ledande storhet i rockmusiken. Som får funderingar i Glasgow-regnet att låta lika universella som Springsteens bilfärder. Och som vi snart får som en liten fluga på scenen på en gigantisk fotbollsstadion. Den statusen har han redan i hemlandet.
Även musikaliskt närmar sig Deacon Blue den ursprungliga rockgrandezzan hos Springsteen. Premiären innebar samma smarta blandning av Steely Dan och vit soul som man hittar hos brittiska generationskollegorna Prefab Sprout. Nu är det oftare gitarrerna och de stora gesterna som står i centrum.
För att tala fotbollsspråk så är Deacon Blue mästare på svepande crosspassningar medan Prefab Sprout är oslagbara på små ytor.
”When the world knows your name” kommer att vara en av de viktigare produktionerna när 1989 ska summeras.