En av 80-talets största profiler inom Svensk rock var utan tvekan JOAKIM THÅSTRÖM. Det hela började så smått i slutet av 70-talet med EBBA GRÖN, och fortsatte sedan med IMPERIET. I höstas släppte han sin första Lp som soloartist. Att han fortfarande har ett stadigt grepp om sin publik, både på scen och platta, kan man konstatera om man studerar Lp’n (och de tillhörande singlarnas) försäljningssiffror, liksom uppslutningen kring den uppföljande turnén. Scenpersonlighet och karisma är säkert några av de egenskaper som har bidragit till att THÅSTRÖM har klarat av att ”trollbinda” sin publik i över ett decennium. Men hur började det hela egentligen och när började han att spela? Den frågan ställde jag till honom, efter att ha hämtat mig från ett överrumplande, men välkommet, telefonsamtal — som sa att det bara var att köra (?-läsarna)!
— Jag började spela när jag var 15 år, svarade en pratsam THÅSTRÖM (som idag är 32). Hittade min farsas gitarr i garderoben. Det var nog tur att jag hittade den, för på den tiden hade man inte så mycket pengar. En kompis lärde mig fyra ackord, sen fortsatte jag av bara farten.
När och hur bildades EBBA GRÖN?
— Vi började i slutet av 77. Torskade in på Punken, tyckte att sån musik måste man spela. Före EBBA spelade jag i några småband, med klasspolare och så, då var det mest rock’n roll som gällde. När Punken kom körde den över allt annat. FJODOR började prata på att bilda ett band. Vi jobbade på samma ställe då och var lika tända på punkmusiken. Så vi fick tag på GUNTA och körde igång.
Hur ser du på EBBA perioden idag? Vad tycker du om det ni gjorde då?
— Det är inget jag lyssnar på idag. Men det var väldigt kul, extremt roligt. De tre första åren med EBBA och de första med IMPERIET var väldigt konstruktiva — det mest levande jag varit med om. Jag är väldigt stolt över det vi gjorde, det var j…..t kul. Vi hade en väldig styrka, en kollektiv styrka — något som är svårt att försöka ordna till. Det bara fanns där, total kemi! Allting stämde mellan oss. Fast tyvärr kunde vi inte behålla det.
Varför la ni av?
— Allt det där som var så speciellt försvann. Jag ville spela andra grejer, FJODOR ville inte spela alls. Han hatade att turnera. Så det gick som det gick.
Berätta lite om RYMDIMPERIET som du höll på med samtidigt med EBBA!
— STRY TERRARIE hade ju kommit med i EBBA då. Vi bodde ihop och hade en massa idéer som inte passade till EBBA. Under långa perioder var bandet overksamt, vilket inte var något för mig. Så jag och STRY höll på att experimentera med material som låg utanför EBBA GRÖNs ramar. STRY hade skrivit massor av låtar, jag också.
Hur blev det senare IMPERIET?
— När EBBA la av var det helt naturligt att fortsätta med RYMDIMPERIET. Jag tyckte att det var tur att jag hade ett annat band då. Vi höll på och fibbla i ett år, visste inte vad vi ville och hur vi skulle låta. Skaffade också fasta medlemmar. Det var svårt att hitta rätt när det gällde vad vi skulle göra, men sen bara satt det.
Vad skiljde IMPERIET från EBBA GRÖN?
— Jag var mer frontfigur i IMPERIET. Det var inte frågan om ett naturligt kollektiv så som EBBA var. Medlemmarna i IMPERIET var handplockade medans EBBA plötsligt bara fanns. Musiken var mer varierad och bättre spelad i IMPERIET. Alla var också intresserade av att spela. Det var de inte i EBBA mot slutet. Vi jobbade mycket. Från början hade vi någon vild idé om att flytta till USA, men så blev det inte. Istället var vi där ett par gånger och spelade.
Ni var även i mellanamerika och spelade lite. Berätta!
— Vi gjorde en turné där. Först gjorde vi två spelningar på Kuba följt av tio i Mexico. Det var väldigt annorlunda att spela på den Mexicanska landsbygden, det hade ingen gjort före oss. Vi spelade i små hålor där man trodde det skulle komma tre personer och det kom 3000. Det var väldigt improviserat för vi visste inte om det skulle bli någon konsert eller om strömmen räckte till. Vi fick ställa in spelningen i Mexico City för det var skottlossning på torget. Det var väldigt speciellt.
Varför slutade IMPERIET?
— Det rämnade i alla fogar, så till slut fick jag nog. Det var ingen som höll ihop det. Vi hade inget att ge varandra socialt, eller musikaliskt. Hade inget kreativt på gång, ingen skapar kraft kvar. Vi satt och muttrade i var sitt hörn i studion. Inte för att vi var ovänner utan för att lusten var borta. Vi ville göra olika saker så det rann ut i sanden. Skulle nog ha slutat ändå tidigare. Fast det var tur att vi gjorde det annars hade det blivit riktigt pinsamt.
Vad har varit den musikaliska höjdpunkten så här långt?
— Det är en 4-5 konserter, kanske mer, som har varit magiska. Då man inte har varit medveten om att man har stått på scen och det har gått av sig själv. Sammanlagt kanske fem timmar på tio år som har varit riktigt bra. Det blir inte så stor utdelning, men det är okej.
Lägger du ner mycket jobb på dina texter?
— Ja, det gör jag — är kul att skriva texter så att man blir nöjd. Det är mycket jobb och svårt att skriva texter på svenska så att det funkar. Man kan skriva om ”blaha blaha” på engelska och det låter fräckt. Svenska är kanske mer lämpat för visor.
Har du något speciellt budskap i dina texter? Och tycker du att det är viktigt att ha ett budskap?
— Jag tycker att man kan skriva texter om vad som helst. Om att steka ägg, duscha eller borsta tänderna. Bara man gör det med passion så går det. Det behöver inte nödvändigtvis ha ett budskap. Jag skriver inte texter för att ge andra ett budskap, utan jag skriver dem mest för min egen skull. Tror inte man kan påverka folk med en text. Gör man det har man skrivit en väldigt bra text. Det är svårt att bestämma att ”budskapet” ska vara så och så. Mycket är dubbelbottnat och kan tolkas lite olika.
Berätta lite om din solo-Lp!
— Skulle gärna ha velat att den skiljt sig mer från IMPERIET. Men det är marigt eftersom det är samma låtskrivare och sångare. Man har ett sound och det gäller att utveckla det. Skulle gärna ha velat ta ut svängarna mer. Men jag är nöjd med Lp’n. ”Alla Vill Till Himlen”, ”Djävulen och Jag” + några till är jag mest nöjd med. Remixen av ”Stå Aldrig Still” är jag väldigt nöjd med. Det kändes skönt att göra skivan själv. Har använt mycket maskiner. Det var skönt att slippa en massa folk i studion. Kunde tycka och göra som jag ville.
Hur mycket har den sålt?
— Ungefär 50.000.
Hur gick Soloturnén du följde upp plattan med?
— Musikaliskt gick den väldigt bra, tycker jag. Det kom en massa folk också. Vi var ute i två månader och gjorde ca 35 spelningar. Spelade på klubbar med 8-900 i snitt. Det är ganska bra eftersom det bara gick in 400 på en del ställen. På andra kom det 1200 eller fler.
Skulle du kunna tänka dig att starta ett nytt band eller att hoppa med i någon annans band?
— Jag skulle inte kunna tänka mig att hoppa med i någon annans band. Och jag startar inget nytt band heller, åtminstone inte på 3-4 år. Är trött på kompromisser. Därför känns det skönt att jobba själv, det ger mig en del. Man ska aldrig säga aldrig så vi får se. Som det är nu jobbar jag ju kontinuerligt med vissa musiker.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
— Just nu håller jag på och skriver material till en ny platta. Jobbar mest med det. I övrigt är det väl inget bestämt.
Kommer det nya materialet att skilja sig från det du gjort tidigare?
— Jag hoppas det men vi får se. Det är ingen idé att säga något nu för det kan hända så mycket på vägen.