Imperiet tackar för sig.
En av de mer kontroversiella, larmande och upplyftande rock ’n’ roll-banden i landet finns inte efter den 10 september.
Efter fem år som ambulerande rockcirkus på både kända och okända vägar drar sig Joakim Thåström, Fred Asp och Christian Falk tillbaka.
Men först ska de träffa sin publik igen. Det sker i kväll i värmländska Hagfors där Imperiets sista turné inleds.

Imperiets uppgång och sedermera fall har sin början i det sena 70-talet.
I Stockholmsförorten Rågsved träffar Thäström, Fjodor och Gurra på varandra. De upptäcker att de har fruktansvärt roligt tillsammans när de spelar. Ebba Grön är bildat.
Under de kommande åren, 70-talet och en bit in på 80-talet, står de främst i den svenska punk- och new wave-vågen. Med plattor som Kärlek och uppror når de en stor publik.

Angriper allt

De är politiska och angriper med ord och musik allt det de finner vara fel. Det fortsätter i Imperiet med ANC-galan i Göteborg 1985, resor till Kuba och Nicaragua, Nicaraguagalan i Stockholm i december förra året och inte minst i deras sånger.
Det råder ingen tvekan var någonstans de står på den politiska skalan även om de nu inte offentligt säger vilket parti de står bakom.

Ebba spricker

Efterhand skedde förändringar. Stry Terrarie kommer in på keyboards. Men de individuella medlemmarna känner ändå att det är något som inte fungerar. Thåström och Stry hade tidigare satt igång hobbyprojektet Rymdimperiet. Tidigt våren 1983 bestämmer sig så basisten Fjodor för att hoppa av. Ebba spricker.

Patetiskt

Thåström säger i intervjuer att de angrep varje sak de kunde hitta som var fel i samhället. Men det hände ingenting. Systemet var lika stelt och oföränderligt som det alltid hade varit. Det blev lite patetiskt att vara ung och arg. Efterhand har också Thåströms texter blivit mer poetiska.

Imperiet föds

Ebba dör och Imperiet föds. In i bandet kommer Per Hägglund på keyboards och basisten Christian Falk. De ger ut Rasera och börjar turnera igen från början. Det är små klubblokaler som gäller, inga stora hallar eller folkparksscener.
Stry försvinner ur bilden och formerar senare Babylon Blues.

Framgång

De gör Blå himlen blues 1985. Två covers finns med. Bertolt Brechts Sura-Baya Johnny samt Mikael Wiehes Fred.
Den senare blir en jätteframgång för bandet och med ens är de det hetaste bandet i folkparkerna det året.
Senare samma höst kommer Märk hur vår skugga och nu får även den icke rockintresserade publiken upp ögonen. Sången tar sig upp på Svensktoppen.
Gurra tackar för sig och ersätts av Fred Asp.

Talesman

Vid det här laget är Imperiet en folkkär riksangelägenhet. De är med överallt, hörs överallt och får ständiga frågor om allt möjligt. Den unga publiken lyssnar på deras ord, ser Thåström som en talesman för deras generation. Något han inte riktigt vill ställa upp på.
De arbetar på utlandet och engagerar Craig Leon för en engelsk platta. Beger sig så åter ut på vägarna hösten 1987 och spenderar större delen av vintern med att skriva material till den nya plattan Tiggarens tal.

Inga bråk

Vid det här laget är det något som känns fundamentalt fel. Bandet spricker. Det skedde i veckan. Inga bråk ligger bakom. Det fungerar helt enkelt inte.
Sveriges larmigaste rock ’n’ rollband finns inte längre. Vart de tar vägen återstår att se.

Imperiet på skiva

BLÅ HIMLEN BLUES (1985)
+++++
LP:n innehåller i första hand låten Fred, den sång som gjorde att många började upptäcka dem. Det är sångerna från den här plattan som oftast drar igång konserterna på allvar. Imperiet har varken förr eller senare nått upp till samma rockiga och kompromisslösa nivå som på Blå himlen blues.

SYND (1986)
++++
Imperiet sökte nya utmaningar och hade stora krav på sig. Kanske var inte Synd det fansen hade väntat sig. Men den var ändå bra. Om inte annat ska de ha högaktning för att de inte gör det enkelt för sig och upprepar formeln bakom Blå himlen blues.

RASERA (1983)
+++
Den första plattan efter Ebba Gröns slut lider inte brist på energi. Men det fanns ingen riktig ledning eller röd tråd.

IMPERIET (1984)
+++
En mini-LP med låtar som Det glittrar och Gigolo blues. Man börjar ana den röda tråden de så innerligt letat efter.

IMPERIET (1987)
+++
Den engelska plattan innehöll det bästa av det gamla i nya och intressanta versioner. För den svenska publiken var det dock inte lika spännande.

TIGGARENS TAL (1988)
+++
Imperiet har aldrig gjort en riktigt dålig platta. Men med den sista studioplattan var det bra nära. De låtar de spelat live tidigare (Party, Som eld och Balladen om en amerikansk officer) låter märkligt tunna på skiva.

2 AUGUSTI 1985 (1985)
++
Liveplattan från det stora året 1985 fångar nästan live-känslan. Tio kronor på varje försåld skiva skänktes till ANC.