— Vår nästa skiva skall bli kanonbra!
Orden kommer från karismatiska sångaren Messiah Marcolin i Candlemass.
— Vi har lekt med tanken att åka över till USA och använda en producent som Scott Burns (Sepultura, Death, Obituary) eller Randy Burns (Megadeth, Kreator, Dark Angel). Vi skall helt enkelt ha ett rått ljud.
Under mitt samtal med Messiah Marcolin och basisten Leif Edling framkommer att planeringen av nästa album blir minst sagt noggrann. Utgivning inte förrän tidigt 1992.
— Vi skall se till att allting blir perfekt, börjar Leif Edling. Tidigare har vi gjort misstaget att stressa i studion. När vi spelade in ”Tales of creation” (1989) hade vår trummis inte ens hunnit lära sej låtarna.
— Nu är allt material redan skrivet. Det låter som en kombination av ”Nightfall” (1987) och gamla Mercyful Fate, lite snabbare och hårdare än hittills. Vi vill göra musik för 90-talet. Det skall bli intressant att se reaktionerna, säger Leif och tillägger att han inte är nöjd med de senaste studioplattorna.
— Både ”Epicus, doomicus, metallicus” (1986) och ”Nightfall” är hundraprocentiga. Däremot är jag inte nöjd ”Ancient dreams” (1988) och ”Tales of creation”. Den förstnämnda är för gammalmodig. Den tilltänkta studion var redan bokad och vi misslyckades helt med produktionen. ”Tales of creation” blev för snäll, både texter och musik. Den låter för polerad.
— Live-skivan (1990) är jäkligt bra, avbryter Messiah. Den är idealisk för dem som aldrig hört Candlemass. Låtarna har mer gung än studioversionerna. Det är sällan man hör en live-skiva med bra ljud, men jag tycker vi lyckats utmärkt med att fånga vår intensitet.
När live-skivan var klar för utgivning splittrades bandet. Olika rykten cirkulerade om vad som hänt. Messiah bringar klarhet i fallet.
— Leif ringde upp alla i bandet och sade att han lagt ner bandet. Vi hade turnerat hårt och stämningen var dålig. Det strulade till sej med onödigt prat om pengar och vi var allmänt trötta på varandra. Några veckor senare frågade Leif mej om jag ville testa några nya låtar. Vi började repa tillsammans med medlemmar från Hexenhaus. Sedan samlades hela bandet och kom överens om att ge oss ut och se hur vi fungerar tillsammans. Nu är allting bra, men man vet aldrig vem som är kvar inför nästa skiva.
Doom metal är en betäckning som följt bandet sedan det klassiska debutalbumet ”Epicus, doomicus, metallicus”. När jag frågar Leif vad han anser om begreppet, skakar han på huvudet.
— Vad är doom metal? När jag hör ordet doom tänker jag på någonting som går så sakta att man nästan somnar, typ Saint Vitus. Candlemass är definitivt inte doom metal. Vi är ett grymt heavy metalband. Problemet är att säger man heavy metal vet ingen hur musiken låter.
Idag ser Leif harmonisk ut. Tidigare hade han rykte om sej att vara depressiv.
— Det berodde på ”Solitude”, skrattar han och syftar på den vemodiga låten han en gång tillägnade sej själv.
— Tidigare antingen drack jag eller var bakfull när jag skrev texter och musik. Jag har blivit mer professionell i min attityd till låtskrivandet. Man behöver inte känna sej dålig för att skriva bra musik.
I USA och Europa är suget efter Candlemass stort. Pressen följer med stort intresse vad som händer kring bandet. I Sverige har det däremot gått trögare. Ändå ser det enligt Leif ljust ut på hemmafronten.
— Förut var det väldigt tyst om oss. Nu står det plötsligt en massa om oss i tidningarna. Det märks tydligt att människor känner igen en på stan. Vi har fått så pass bra respons från den engelska hårdrockpressen att Sverige inte längre kan ignorera oss, säger han och ger sedan sin syn på det rådande klimatet för musik i Sverige.
— När det gäller heavy metal är Sverige ett U-land. Det finns en jäkla massa band, men var skall de spela? Ett band utan kontrakt kan inte visa upp sej någonstans.
— Titta på England eller Tyskland. De har massor av klubbar och därför en fungerande rockscen. Man kan gå ut vilken dag som helst och titta på ett nytt band och samtidigt ta en öl. Här hemma är alternativen en alkoholfri ungdomsgård eller Niklas Strömstedt på Melody.
Det är snart dags för Candlemass att ta scenen i besittning. Messiah avslutar vår konversation med att avslöja en dröm som var nära att förverkligas.
— Det var faktiskt tänkt att vi skulle vara med på senaste turnén med Black Sabbath i Europa. I sista minuten var det någonting som strulade och Circus of Power fick chansen istället. Vår agent i London kan fixa in oss nästan överallt. Blir nästa platta en höjdare — vilket vi tänker se till — finns det en stor chans att vi åker ut med ett band av Priests eller Sabbaths rang.