Det är en av de första dagarna i juni och solen steker när vi går in i den svala ölhallen. Pelikan ligger på Söder i Stockholm och det är hög ljudnivå trots att det knappt är någon där. Det höga taket ger ett eko som blir till ett ihärdigt sorl. Vi ska möta Mats som är basist i det svenska rockbandet bob hund. Vi hittar honom vid baren.

För elva år sen flyttade Jonas, som spelar synth, och Thomas som sjunger i bandet, upp till Stockholm från Helsingborg. Något år senare bildades bob hund. Innan spelade några av medlemmarna i ett band som hette Apa, men de flesta var trötta på att hoppa mellan olika band så de bestämde sig för att bilda det ”sista bandet”. I början var det inte så många som kom på spelningarna och det var svårt att ta betalt. Med fyra medlemmar som härstammar från punkscenen och två från synthen kan man tänka sig att det blir en hel del olika viljor.

Steppsolo

Bandet var helt klart seriösa men hade inga ambitioner att göra karriär. Det gjorde att de kunde spela precis den musik de ville.
— En låt som vi spelade i början hade ett parti när Conny gjorde ett steppsolo, folk kollade rätt konstigt men vi hade jävligt roligt, det har vi fortfarande, säger Mats.
Mats suckar ljudligt när vi frågar honom om namnet, men ler och svarar att de var bakis och satt framför TV:n och såg på tecknad film. Det var en skön 50-tals serie om en hund som hade supit och var sliten. Hunden hette Bob the dog.
Bandet har definitivt tagit den långa vägen. När valet stod mellan studier/karriär eller musiken valde de musiken, och då den knappt drog in så att det räckte till ölpengar tog de ströjobb. Det krävde ju att varje person litade på att de andra också satsade till 100%, och de blev mer och mer sammansvetsade. Nu går de runt ekonomisk men det har tagit lång tid att komma dit. Mats förklarar.
— Vi valde att turnera istället för att vara med i TV, vi har fått en hel del erbjudanden.
— Det hade helt klart varit lättare att gå ut i TV och göra intervjuer. Att slippa spela i en liten by i Småland och gå direkt till de större spelningarna. Men vi tycker att folk ska ha en chans att se bandet live innan de syns på TV.
— Vi är såna människor, vi är gamla punkare, det ingår i vår filosofi.

Bojkottade av media

De har blivit anklagade för att föra krig mot media, men det är bara så att de aldrig ställt upp på saker som de inte ville göra.
— Media ser ju sig själv som den största kraften bakom musikbranschen och blir förolämpade när vi inte ställer upp.
— Vi sitter inte i paneler eller pannkakstester, vi spelar musik och kan prata om musik.
Ett tag bojkottade media bandet och skrev inte när de skulle turnera eller spela. De ville väl sätta dit dem, men det gick inte något vidare.

Media viker sig

När media ringde och försökte boka intervjuer så frågade de i början alltid efter Thomas, eftersom de älskar att göra en i bandet till frontfigur. När de då fick svaret att bandet hade ett rullande schema om vem som skulle ställa upp så blev det inget. Lite senare ringde de dock upp och bokade i alla fall. Att bob hund är ett band betyder att de är med på lika villkor, sen att alla foton som tas oftast är på Thomas är svårare att kontrollera.
Musikvideos har man inte heller sett så mycket av från bob hund, det har gjorts en 4-5 stycken, men de har mest varit småprojekt på skoj. Det är inte så att bandet har tagit initiativ utan det är folk som har hört av sig med idéer. Till exempel så har Patrik från Teddybears gjort några. Det är lite dyrt och svårt att få och gå ihop, bandet ligger ju i alla fall på ett litet, gammalt proggbolag, Silence Records.

Revolution på gång?

Det blev ett rejält uppsving med skivan som kom i december -98. bob hund har länge haft en stadig publik men övriga skivor har inte fått samma uppmärksamhet som den skivan fick. Mats säger att:
— Det hade gått bra på spelningar under sommaren och hösten, det märktes att låtarna funkade.
Den skivan hade även en låt som hette ”Nu är det väl revolution på gång?”. Mats berättar att den handlar om att det planeras och snackas en hel del men det blir inte så mycket i slutändan. Det är många som knyter näven i fickan eller pratar på krogen om vad de ska göra.
Det finns en politisk bakgrund i bob hund, och de skriver politiska texter, men Mats känner att de flesta är en aning desillusionerade. Själv var han aktiv ett tag i VPK, när de fortfarande hade ett K i förkortningen, men gav upp när Gudrun gick ut och förkastade kommunismen. Bandet spelar inte på demonstrationer och liknande.
— Partipolitik, det blir ingenting av med den saken, näe, suckar Mats.
Med bandet är han nöjd om de påverkar en enda person med sin musik.
Texterna skrivs av Thomas men under kraftigt inflytande av resten av bandet.
— Man kan säga att det är bandets själ som yttrar sig i texterna, beskriver Mats.
Det kan låta som en klyscha men han får det att låta självklart.

Sidoprojekt

Flera av medlemmarna har också band vid sidan om men nu drar de igång med ett hobbyband tillsammans. De kommer att köra nyskrivna låtar på engelska och spela under namnet Bergman Rock. Idén kom när det kom upp att de skulle köra en låt på engelska med bob hund, de bestämde sig istället för att göra det här. De har redan spelat in en CD i sin studio i Solna, norra Stockholm. Den har inte tryckts upp än men den är på gång.
Till sommaren blir det festivalspelningar på Hultsfred, Arvika, Fanclub och Roskilde, dessutom spelar de i Norge och Malmö. Bandet drar sig inte heller för att spela på ställen som Gröna Lund och Liseberg.
— Ja, varför skulle man inte göra det. Det är ju ändå publiken man spelar för.
Nöjesparker har ju också den fördelen att även yngre kan se en.
— Ingen rockklubb skulle gå runt utan ölförsäljning, därför måste de ha åldergräns. Men vi har flera gånger gjort matinéspelningar utan åldergräns i t ex Malmö, Göteborg och Stockholm, ofta är det tidsproblem, men när vi har hunnit har vi gjort det. Det har varit roligt, om inte annat är det bättre röj med en nykter publik.

Skolturné

En annan sak som visar på hur justa bob hund är mot sin publik är den turné som bandet 1995 gjorde på Stockholms gymnasieskolor.
— Vi fick lite stöd av Stockholms kommun, så vi hade råd att hyra en buss, så vi tog inget betalt och alla rektorerna var positiva och sa att vi gärna fick komma dit.
— Tyvärr var det en hel del skolor där lärarna vägrade ge eleverna ledigt, så att de var tvungna att skolka om de ville se oss, och det var ju lite tråkigt. Men det var en bra intention.
Har du chansen att se dem; missa dem inte, bättre liveband en dammig sommarkväll får man leta länge efter.

True stories — bob hund

Det går en hel del rykten om bandet. Här är några anekdoter som enligt Mats är helt sanna:

1. Sångaren Thomas är nog vildast i bandet på scen. En gång gjorde han ett riktigt högt hopp (dock inte så högt som fem meter) och landade så illa att han bröt foten.
På sjukhuset ville de veta hur olyckan gått till, och när läkaren till slut blev övertygad om händelseförloppet rekommenderade han Thomas att söka psykiatrisk hjälp.

2. bob hund är inte direkt något skandalband. När vi pressar Mats på smaskiga stories berättar han till slut att han faktiskt vandaliserat ett hotellrum en gång:
Efter en spelning med tillhörande fest skulle han och gitarristen Johnny titta på natt-TV på sitt gemensamma hotellrum. Men när alla kanalerna bara visade skit blev han så arg att han slet loss den väggfasta telefonen, öppnade fönstret och kastade ut den på gräsmattan, och gick sedan nöjd och lade sig.
Nästa morgon kom som så ofta insikten och ångern. Mats klättrade helt enkelt ut genom fönstret och ålade bort till telefonen genom det höga gräset, hämtade den och reinstallerade den så gott det gick. Närmare än så har bandet alltså inte varit ett demolerat hotellrum.

3. När bandet spelade på Åsöskolan i Stockholm blev de anställda på Skattemyndigheten väldigt irriterade. De håller till i Stockholms fulaste byggnad ”skatteskrapan” som ligger alldeles bredvid skolans basketplan, där konserten hölls. De ville jobba för öppet fönster, men nu gick inte det på grund av bob hunds ”oväsen”.
De ringde polisen i stadsdelen som bara kunde visa på konserttillstånd för en timme framåt.
Men byråkrater vet att inte ge upp och ringde i stället på polisen i en annan stadsdel, Norrmalm (som dessutom är kända för att gärna ingripa och ta in folk). Norrmalmspolisen ryckte mer än gärna ut, även till ett annat distrikt, och avbröt spelningen.
De skattemyndighetsanställda sågs flina hånfullt från sina öppna fönster.
Men det var ju bara för bob hund att få Norrmalmspolisen att kontakta polisdistriktet i vilket de var, och sedan var konserten igång igen, nu på ännu högre volym.
Skatteskrapans fönster stängdes med en gemensam smäll.