SHERYL CROW
”The Globe Sessions”
PolyGram

Jag är mycket kluven till Sheryl Crow. Hon är en fantastiskt vacker kvinna med en otrolig röst och en stilig låtskrivarteknik som borde göra många avundsjuka. Och samtidigt har hon ännu inte lyckats göra en skiva som håller. Kanske är det människorna hon omger sig med som får ljudbilden och arren att kännas outsägligt trista, kanske är det bara så att hon själv är ganska trist. Det här nya albumet gör ingenting för att förändra min åsikt, varken i positiv eller negativ riktning, det låter som vanligt. Och ändå kan jag inte låta bli att sjunga med i ett par av de countrydoftande gubbrockiga låtarna. Börjar jag bli gammal?