Alltför sällan sker det att ett skivbolag gör en verkligt gedigen satsning i form av en serie skivor inom ett visst »ämne». Men nu har det hänt. Det är Swe-Disc som gjort en generalsatsning vad beträffar dragspelsmusik, »kultis», kort och gott. Sex hela LP har man spenderat, alla med samlingstiteln »Med dragspelet i högsätet». (Swe-Disc SWELP 13-18).

20 år sen sist

Det här med dragspel är egentligen ganska originellt — åtminstone vad beträffar skivmarknaden. Vi lever i Sverige, dragspelets förlovade land, endast gitarren kan numera tävla med dragspelet i popularitet. Ändå har skivbolagen oftast visat ett ganska förstrött intresse (vi ska på den punkten noggrant undanta Cupol) man har gjort en platta då och då. Mig veterligt har tidigare endast en enda serie gjorts, då — det var snart 20 år sedan — av Husbondens Röst. Den hette »Svenska Dragspelskungar». En klassiker i sin art.

Nästan alla med…

Swe-Disc har verkligen gått ordentligt tillväga. Det är faktiskt svårt att nämna (= få plats med) alla namn. Men låt oss försöka:
Bland — ja, just dragspelskungarna — återfinner vi t ex Karl och Erling Grönstedt, Gösta Westerlund, Hans-Erik Nääs, Erik Frank, Allan Eriksson, Ivan Thelme, Sölve Strand, Hasse Wallin, Jack Gill, Sven-Olof Nilsson, Tore Lejdestad. Vad sägs om den raden namn?!
Bland yngre, ibland modernare förmågor finner vi Lennart Wärmell, Sone Banger, Conny Sahm, Karl-Erik Sandberg, Bo Gäfvert, en fin rad namn också det.
Landsorten är också den representerad: Lill-Magnus, Nils »Kväsarn» Pettersson, Kurt Nessén, Benny Älestål, Sven Henriksson, må räcka.
Det ska därtill nämnas att Giovanni Jaconelli medverkar genomgående. Men då är det säkert att klarinettstämman alltid tas om hand på bästa sätt.
Var volym innehåller tolv låtar, flertalet av dem komponerade av dem som spelar dem. Mycket av materialet är splitter nytt och den som är road av kultis finner ganska strax en rad melodier som är både trevliga och användbara. Musikaliskt finns det inga påtagliga anmärkningar, möjligen vill man beklaga att repertoaren helt är begränsad till gammaldans. En volym kunde gärna ha ägnats åt modernare rytmer. Vi har dragspelare som presterar mycket fina latinamerikanska rytmer — tango inte minst.
Det finns en kategori dragspelare som inte representerats alls och de är de mer seriösa herrar som sysslar med originalmusik för instrumentet. Men där må man förstå skivbolaget: en LP med sådant material hade varit mer eller mindre osäljbar.
Nej, serien är alldeles utmärkt, den är verkligen värd en rekommendation och Swe-Disc är att gratulera till en präktig och väl genomförd satsning.

Men Kungen saknas

Inga anmärkningar alls? Ja och nej. Snarare ett par frågetecken. Trots att man nu lyckats få med så enormt många och fina namn: det saknas ett par. Calle Jularbo är kontraktsbunden på annat håll, det vet vi. Men Gnesta-Kalle och Andrew Walter borde väl ha funnits med? Det är två namn jag vill nöja mig med att fråga efter. Nämner jag något mer får jag nämna tjugo till och det är inte meningen.
Men det är klart, serien omfattar just nu sex nummer. Vem vet, kanske blir det fler? Vad som än händer — dragspelsvänner är Swe-Disc stort tack skyldiga för den här serien, sex volymer är mer än nog!