REGULAR FRIES
Accept The Signal
JBO 1007762P (V2/MD) CD
**

Trots att Regular Fries har lyckats intressera en rad ”viktiga” personer och artister kan jag inte finna mycket att glädjas över i deras musik. De ligger på JBO, som har eller har haft band som Chemical Brothers och Underworld, de har samarbetat med Death In Vegas, blivit vänligt omskrivna i NME och Melody Maker, agerat förband åt bland andra Lo-Fidelity Allstars och Nits och spelat på alla de engelska festivalerna av värde. Deras liveframträdanden har, i bästa Exploding Plastic Inevitable-stil, bestått av filmvisningar och konstnärer som målar under showen för att försöka åstadkomma den totala audio-visuella upplevelsen.
Inte för att jag har sett dem uppträda, men min skepsis mot den här typen av arrangemang är stor av den anledningen att de ofta syftar till att dölja att musiken är högst medelmåttig. Det faktum att det krävs attribut utöver musiken för att locka publik är bara i sig avskräckande.
I mina ögon är Regular Fries mycket av ett luftslott och dussinvara. De gräver gärna ner sig i effekter och bryr sig inte så mycket om melodier. Väldigt lite på ”Accept The Signal” fastnar i medvetandet. Undantaget är ”King Kong”, men inte ens den är något att springa benen av sig efter.
När ljudkryddorna skalas bort, som i närmast akustiska ”Supposed To Be A Gas”, blir det tydligt att sångerna har svårt att klara sig ”på egen hand”. Ett halvintressant ljudlandskap kan inte i sig själv bära upp ett band, och det framgår här.