Ett av Sveriges få Dc-inspirerade band som är bra just Dim Reflections ifrån Sollentuna. Jag skickade ett gäng frågor till dem, men svaren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Nåja, bered er på en riktigt sjuk intervju:

JONTE, VAR DU VERKLIGEN DITT RIKTIGA JAG PÅ CAFE Q DEN 10/1 1992?
J: Jodå jag var inte då.

DRA BANDHISTORIA OCH ORKESTER UPPSÄTTNING FÖR SÄKERHETS SKULL.
D.R: Tjuvlarm! En spjuver och en annan träffades i Änglahundens köttkäft. Efter detta skramlande dom ihop ett jytter av lösskor och förde en dialog mellan människa och ben. I slutet av dialogen tappade benet emaljen och sökte upp snabbe Janne som då hördes säga: ”snurkoilj” men ingenting skedde. Tre år senare begav sig du ut och jagade tröstpris, men tyvärr utan resultat. Ja, här är vi nu.

NI HADE JU FÖRUT EN STÄMPEL PÅ ER SOM B. RELIGION KOPIOR, MEN NU LÅTER NI MERA EGET. KOMMENTAR?
D.R: Fråga Bad Religion om varför dom omstrukturerat första versen av William Blakes tjusiga poem ”And did those feet in ancient time” så får du kanske en moralisk rannsakan från deras små hjärtan. Vilket i sin tur för med sig ett bättre inflytande på busiga tonårsglin som oss. Bad Religion borde faktiskt visa omsorg och ansvar mot den yngre lyssnaren. Punkt slut.

INFLUENSER MÅSTE NI JU HA, ELLER?
D.R: Javisst. Till exempel Tex and the Rex T Mex, Apfula, Krans för 3, Lokomotiv, Boybruce, Gunnar Dillon, Sök Och Gök, Gummas och så vidare.

ÄR GATUKÖKET ”MAGKURRET” ETT KULTSTÄLLE I SOLLENTUNA?
D.R: I en ack så svunnen tid av läder och betong har ”Flosses” blivit ett kultur monument. Dit söker vi oss i bittra blodiga tider för att bli påminda om hur det en gång såg ut. Rödhåriga damer, polisong beklädda herrar och etablerade knarkare. Ja, där samlas vi alla i en varm cirkel av korvätande 80-tal; den ljuva betongens tid.

TYCKER NI ATT DEN SVENSKA HC-SCENEN ÄR KNAPP?
D.R: Nej, den är knäpp.

DET RYKTAS OM ATT NI SKALL HAMNA PÅ SKIVA. STÄMMER DET?
D.R: Det beror på vart vi faller ifrån… skämt åsido. Jajamensan, nog stämmer det någorlunda sånar, alltså.

VAD HANDLAR ERA TEXTER OM?
D.R: Om krig, politik och krig och coca-cola. Dom handlar om när en glad kamrat drog över en brud med mens i skötet. Våra texter är uppbyggda på det temat, men fortsättningsvis kommer vi att försöka ägna mer ord åt universella passioner till exempel att knulla med himlen, själslig onani, andligt bröstknull + annat.

JONTE, DU ÄR RÄTT MYCKET FÖR KONFLIKTER, DISKUSSIONER, MORAL OCH SÅNT DÄR, ELLER?
J: Jovisst, jag önskar bara att jag hade lite mer underlag för det jag sagt och kommer, säga till exempel ”You can take a nigger out of a djungle but you can’t take a djungle out of a nigger”

ERA PERSONLIGA ÅSIKTER OM DEATH-METAL?
J: Nej.

TYCKER NI ATT NI HAR TILLRÄCKLIG SPELRUTIN?
D.R: Nej, vi är en ganska skakig ensemble som inte alltid lyckas att pricka rätt. En grupp ska fungera som en totalitet av fria individualister, ansvariga för att musiken förmedlas stämd och omsorgsfull. Det är då ett uppträdande gör sig bäst. Avslappning, avslappning.

ÅKER NI OFTA TUNNELBANA MED ROSA SKINNTAJTS?
D.R: Ibland gör Andreas det, men vi åker bajs och skit.

en sista kommentar?
D.R: Evig kärlek och I’m just singin’ the blues. Kuk i mun och I’m just singin’ the blues.

Tack skall ni ha Dim Reflections för en fin intervju (hm). Nåja det skall väl tilläggas att basisten hade hoppat av ett tag, men nu har han återvänt. Den förlorade sonen är alltså tillbaka. Tack gode gud för det. Att läsa Fader Vår varje kväll är nog ingen dum idé. Tack och godnatt!