DAMIEN JURADO
Rehearsals For Departure
Sub Pop/Rykodisc RCD10382 (MNW ILR/MD) CD
***

Den som väntar sig snabbklistrande, uppskruvad powerpop vid upptäckten av att det är Ken Stringfellow från The Posies som producerat blir snabbt besviken, eller i alla fall förvånad. Damien Jurado — vars röst är både märkligt och behagligt tjock och mjuk — är en folksångare av klassisk modell. Han har jämförts med Nick Drake och Steve Forbert, medan jag, åtminstone i ett par spår, tänker på gamle kanadensaren Gordon Lightfoot (”If You Could Read My Mind”, ni vet) och ibland på dennes landsman Ron Sexsmith.
”Rehearsals For Departure”, den här känslige Seattle-killens andra album, kräver rätt så många lyssningar innan dess medicin börjar verka. Tonen är nerstämd och mörk, miljöerna karga, kulörerna drar åt svartvitt, musiken sparsam och trevande. Jag gillar den nakna, på sina ställen stilfullt klangfulla, ljudbilden som Stringfellow rattat fram. Det ger manöverutrymme åt Jurados personliga, stolta stämma, vilken förmedlar en del riktigt vackra, om än ensliga, bilder av att vara på driven i USA.
Inledande ”Ohio” skulle den unge Dylan säkert ha givit vad som helst för att få spela in! Gatutrubadurer över hela Amerika har härmed fått en ny sång på sin repertoar. Om de bara upptäcker den.
Somligt annat är inte lika omedelbart, en del är för stillastående och avvaktande, och får Elliott Smiths tidiga skivor att framstå som påflugna. Men tillräckligt mycket indikerar att Jurado är ännu en begåvad, och hjärtvärmande, amerikansk singer/songwriter som är värd att följa in i tvåtusentalet.