Stockholmsbandet som kom från ingenstans för att sedan släppa en LP, och låta tala om sig både i radio och TV. Men medlemmarna, Tony “Roy” Taylor, Mike “Mojo” Mocadem, Gene Ball, Rudy “Runner” Fluch och Pete “PJ” Jaegerhult är långt ifrån några oerfarna musiker. De har tidigare varit med i bl.a. Kee and the Kick, Vargtass, Forbes(!), Tempelrock, Attack, Sad Motion, och Varning.
Tidigare har de alltså spelat i band som är så långt ifrån hårdrock man kan komma, men nu spelar man hårdrock, och säger sig ha influenser i den svarta bluesen. Gänget har spelat ihop i ett halvår och hade i princip skivkontraktet i händerna innan de ens börjat repa. Det hör inte till vanligheterna bland svenska band, framförallt inte bland hårdrocksutövande band. Skivan Watch out låg på skivdiskarna i februari, men ännu har Trash inte spelat ute.
— Varför?
— “Svaret är enkelt, vi har ännu inte bestämt vilken bokningsfirma vi ska ha, men förhandlingarna är snart klara, så förhoppningsvis får publiken se oss någon gång i maj.”
— Vad har LP:n inneburit för er?
— “Vi har funnit vår stil nu, Och nästa LP kommer att bli ännu bättre, bättre arrangemang och mer genomarbetad.”
— Varför heter ni Trash?
— “Trash betyder ju sopor, och många tror att det även är vårt namn, vad de inte vet är att Trash, vid sekelskiftet var namnet på vita, fattiga arbetarungar. Det är precis vad vi är. (Kanske inte precis UNGAR längre, förstås… reds. anm.)
— Ni har fått en del kritik, bl.a. för era texter.
— “Det är trist med musikkritiker överhuvudtaget, de bara hakar upp sig på trender, egentligen har de ingen egen uppfattning. Det är oförlåtligt att skriva ner ett band totalt, alla har ju någonting bra, oavsett musikstil. Tyvärr så letar kritikerna bara efter fel hela tiden, någon gång kan de väl vara lite positivt inställda. Och hela tiden är det tävlingar, det bandet är bättre än det osv.”
— Den här tävlingen finns väl även grupperna emellan?
— “Ja, de band det går bra för får mycket skit på sig. Det vore bättre om man hjälpte varandra i stället. Låt oss ta hårdrockbanden i stan, det finns många, men alla har ju något speciellt. Varför då oroa sig över andra bands framgångar. Alla band borde stödja varandra, kanske träffas och jamma ihop. Man utvecklar sig när man träffar andra duktiga musiker. Alla musiker borde lära sig ödmjukhet, det är då man lyckas, inte genom att snacka skit om sina kollegor”.
— Finns det någon framtid för er i Sverige?
— “Det hoppas vi, trots klimatet för hårdrock i Sverige fortfarande är ganska kärvt. (Från det håll det kärvar kommer det att förbli kärvt. reds. anm.) Men vi känner att vi är på rätt väg och nu ska plattan lanseras i England, Japan, ja i större delen av Europa. Det hoppas vi mycket på.”

Nu ska man ju inte snacka om bäst eller sämst, men personligen tycker jag att Trash med sin originella LP visat att svensk hårdrock klivit många steg framåt. Jag vågar nästan lova att Trash första spelning kommer att bli något utöver det vanliga. Watch out!
“You got nothing to choose, cause we ain’t gonna loose,
Everybody comes and goes, cause rock’n’roll is never too close”.