I dagens musikliv finns det egentligen ingen riktig variation. De flesta grupper låter som varandra, har samma koncept och följer samma linje. Den linje som redan följts tusentals gånger tidigare. När det väl händer att ett band försöker att vara innovativt så känns ändå allt så fel. Så konstlat och falskt.
Mitt i all denna hopplöshet och frustration har en ny, hittills okänd väg stakats upp. En oanad kraft har tagit form och bildat en unik helhet som världen aldrig trodde skulle uppdagas. Detta mirakel i fyndighet, originalitet och spelglädje går under namnet bob hund. Svenskt musikliv har i och med denna plutons bildande breddats och nyanserats. Utan tvekan så är bob hund ett oerhört betydelsefullt band.
Min första kontakt med bandet var på Trästockfestivalen för fyra år sedan. Efter att under en hel dag vandrat omkring mellan olika scener och tält hade jag tagit en rekreationspaus på en läktare framför stora scenen. Efter att ha bläddrat igenom programmet lite flyktigt kunde jag konstatera att bob hund snart skulle inta scenen med sin sprudlande energi. Eftersom jag tidigare inte hört någonting av detta band så låg mina förväntningar på en relativt låg nivå. Efter tio minuter rullades en banderoll med en rökande hund ut på scenväggen, fem minuter senare så kom de sex skåningarna ut på scenen. De öppnade med ”Istället för musik förvirring” och Tomas började med den obligatoriska mikrofonkastningen. Redan efter de första tonerna förstod jag bob hunds storhet. Det faktum att de skulle bli ett av landets mest betydelsefulla band blev en känsla som dominerade intrycken under hela spelningen. De hade något som andra saknar, inte bara en igenkännbar och härlig identitet utan också självsäkerhet och en spelglädje utan motsvarighet. Denna kväll var det inte bara jag som fick vara med om ett mirakel från denna stundande storhet, utan även de tusentals som valde att dansa framför scenen. Några år och ett antal skivor senare kan jag bara konstatera att min vision och känsla för bandet fortfarande är densamma. De har fortfarande det där nästan ouppnåeliga och ogreppbara. Deras låtar innehåller inte bara sköna melodier, utan även en frustrerad ilska uttryckt med fyndiga och ironiska texter. Bandet tog form på hösten 1991, men den nuvarande sättningen blev fulländad först ett halvår senare efter diverse medlemsbyten. Trots att intentionerna var seriösa så mynnade oftast repningarna ut i långa kafferep där allt utom musik dryftades. Efter en ganska lång tid av stagnation kom bandet till en punkt där de bestämde sig för att sluta eller satsa hårdare. Eftersom det senare alternativet lät rimligare så gjordes rejäla ansträngningar för att ta sig någonstans. Efter ungefär ett halvår så hade bandet etablerat ett positivt rykte om sig och spelade ofta på klubbar i stockholmstrakten. En trogen skara fans började följa bandet hängivet, och denna skara tilltog hela tiden i omfattning. Under denna period så var de flesta skivbolagen relativt trångsynta och satsade mest på englandsinfluerad indiepop, detta gjorde att det inte fanns plats för ett så ”annorlunda” band som bob hund. Men den stora vändningen kom 1993 då bandet spelade på Stora dansscenen på Hultsfredsfestivalen. Både musiken, scenuppträdandet och publikens gensvar gjorde att denna spelning öppnade oändligt många fler möjligheter för bandet att nå ut med sin musik. Efter det svettiga uppträdandet bokstavligen köade bolagen för att försöka nå en överenskommelse med bandet. Det bolag som vann striden om bob hunds gunst var Silence records som bandet ligger på än idag. Sex år senare har bandet släppt hela tre fullängdare, en mini-cd och ett stort antal singlar. Något man verkligen inte kan beskylla bob hund för är att vara lata när det gäller låtsnickeri, men då satsar de också allt vad tygen håller. Alla deras skivor har kammat hem bra recensioner och omdömen, och inte bara det. Dessutom har bandet vunnit två grammisar som bästa liveband (1994) och för de bästa texterna (1996). Ända sedan bandets födelse har de haft ett nära samarbete med barndomsvännen Martin Kann. Han har designat bandets symbol (den rökande hunden) och gjort alla skivomslag, samt allt reklamarbete. Detta har gjort att bandet inte bara utmärkt sig musikaliskt, utan även när det gäller stilen och utseendet. Från ett band som haft svårt att få spelningar annat än på små klubbar i Stockholmstrakten har nu bob hund en helt ny position. Nu har de gjort över 300 spelningar runt om i Skandinavien, samt på festivaler som Roskilde (DK) och Ruisrock (F). Detta är ganska makabert, och man kan inte låta bli att undra vart bandet befinner sig om några år.
Senaste spelningen jag bevittnade med bandet var under årets upplaga av Hultsfredsfestivalen på Hawaiiscenen. Under denna spelning insåg man verkligen hur långt bandet nått in i folksjälen. Området var absolut fullsatt av förväntansfulla individer som inte bara hoppades på en häftig scenshow, utan också en skön musikalisk upplevelse. En spänd ridå av förväntan låg över området när det omdiskuterade bandet klev in på festivalens största scen. Det räckte med några enstaka ackord innan förväntan utbytts i glädje och energi. Tomas Öbergs unika mikrofonhantering och scennärvaro fick de tveksamma att bli imponerade. Men denna spelning var så mycket mer än så. Det var en magisk atmosfär som rådde mellan de energiska musikerna och publiken som befann sig i total extas. Denna kväll var unik och speciell, men å andra sidan så är det ju exakt den känslan man får på alla bob hund spelningar. Oavsett om det var gamla hitlåtar som serverades eller nyare mer okända spår så var det aldrig stilla varken på eller vid sidan av scenen. Men det ska medges att låtar som ”Istället för musik förvirring” och ”Düsseldorf” höjde stämningen och glädjen ännu ett steg. De låtarna har ingen speciell attraktionsfaktor på skiva, men gör sig oerhört bra live.
Trots att bob hund är sköna på skiva så finns det inte mycket som kan mätas med att uppleva bandet live. När detta band står på scenen sitter allt som det ska, låtarna, mellansnacken, mickhanteringen och inlevelsen. Alla dessa betydelsefulla ingredienser finns där. Tillsammans skapar de en oslagbar identitet och lämnar lyssnaren i total eufori. Detta band håller på att skapa en ny era. Om du går miste om deras framfart så tycker jag synd om dig.

Discografi-bob hund

bob hund – bob hund MCD (1993)
bob hund – bob hund CD & LP (1993)
Edvin medvind 7″ (1995) Dilettante records
I stället för musik: förvirring CD & 10″ EP (1996)
bob hund – Omslag: Martin Kann CD & LP (1996)
bob hund – Düsseldorf EPCD (1996)
Ett fall & en lösning EPCD & dubbel 7″ EP (1997)
Nu är det väl revolution på gång? / Jag tror jag är kär CD/12″ (1998)
Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! CD & LP (1998)
Helgen v. 48 cd.singel (1999)
bob hund sover aldrig CD & LP (1999)