Vårt avlånga och vackra land har gett oss finfina grindcore-album från bland annat Nasum, Regurgitate, Relevant Few, Retaliaton, och Arsedestroyer. Nu kan vi även addera skivaktuella Gävle-bandet Gadget till listan över kvalitativa grindband från Sverige.

Jag måste börja intervjun med frågan som jag burit inom mig under en längre tid, vilken givetvis lyder; kommer mangelkvartettens bandnamn från den mindre hårda figuren Inspector Gadget?
— Absolut inte! Nu har vi det avklarat, pustar gitarristen Rikard Olsson. Innan vi släppte splitsjuan med Exhumed 2001 tänkte vi faktiskt byta namn. Gadget låter kanske inte vidare snyggt och många tänker ju faktiskt på Inspector Gadget. Vi kom inte på något bra namn och snubbarna på Relapse tyckte att det lät coolt, så vi behöll det. Vårt bandnamn låter inte så pretentiöst och det är lätt att komma ihåg.
1998 recenserade jag en cd med ett deathmetal-band kallat Withered Beauty. Jag tycker mig känna igen Gadgets trummis William Blackmon från bandkortet. I min konstpaus tar Rikard över med en liten historielektion.
— Han började precis efter att de hade släppt en skiva på Nuclear Blast. William ville börja spela grind och frågade mig om jag ville vara med — och det ville jag. Vi startade som en duo och spelade in vår första promo år 2000. Vi tog in en stand in-vokalist vid namn Emil Englund till vår andra promo, som spelades in i slutet av samma år. Tanken från början var att William egentligen skulle spelat gitarr och sjunga, eftersom han inte ville mangla trummor. Hur som helst så blev Emil fast medlem kort därefter. Vi hade strul med väldigt många basister, men för snart två år sedan fann vi Fredrik Nygren som har ett förflutet i bland annat Ashram. Sedan Fredrik kom med har det fungerat riktigt bra, men det skulle inte skada om vi hittade en trummis eftersom William fortfarande vill spela gitarr. Det skulle vara fett med två gitarrer live, myser intervjuoffret.
— Grindtrummisar växer tyvärr inte på träd så jag antar att vi kommer att fortsätta som vi gör idag. Men man vet aldrig, det finns lite småkids i krokarna som säkert kommer att bli riktigt duktiga om ett par år.
Ni som stiftat bekantskap med Gävle-kvartetten tidigare vet vad det handlar om. Just det, det är explosiv grind och d-takt i ett rasande tempo med förklädda deathmetal-riff. Med andra ord så kommer de flesta som gillar mangel i samma anda som Nasum garanterat banga skallen av sig till Gadgets första fullängdare. Rikard säger att han i stora drag är väldigt nöjd med inspelningen, men att det finns smågrejer han skulle vilja ändra på en aning i efterhand. Ynglingen berättar vidare att han nyligen lyssnade på första promon, vilken han tycker är pinsam bitvis. “Det märks att vi har blivit lite bättre”.

Inga allvarliga knep

Sverige har ett relativt stort utbud av studios. “Remote” fästes under två veckor i Göteborgstationerade Phlat Planet. Hur kommer det sig att ni valde att åka ner till goa Göteborg?
— Matt på Relapse tipsade oss om studion och vi fick faktiskt mest tid för pengarna där. Givetvis hade vi hört lite prylar som Fredrik Reindahl hade spelat in och vi gillade verkligen soundet.
Nog för att produktionen är grym men jag måste säga att skivan är ruskigt tight. Repade ni som tokar eller fuskade ni i studion?
— Räknar man från idag är vissa av spåren snudd på två år gamla, så de var verkligen inrepade. Visst drog vi väl till med något studioknep ibland, men det var inget allvarligt, påstår Rikard.
Aha. Så ni flyttade på en massa trummor som man kan göra med dagens moderna teknik?
— Haha. Jag vill inte uttala mig om det. Nej men seriöst, vi kan spela alla låtarna och det märks när vi uppträder live. Jag tycker det är okej att fixa till lite saker i studion, bara det inte går till överdrift. Ett band kan trots allt ha en dålig dag i studion, vilket vi tyvärr hade i början av inspelningen. Så länge man fixar grejerna efteråt så har jag inget problem med det.
Hade ni aldrig några planer på att spela in skivan i Mieszko Talarzyks Soundlab?
— Jo, vi funderade på det först, men blev avrådda av cheferna på bolaget. De ville inte att det skulle låta precis som Nasum, och det hade jänkarna faktiskt rätt i inser jag i efterhand.
Försöker ni komma bort från likheterna med Nasum? “Remote” var tänkt att bära svensk titel från början och den är även fri från samplingar, något som ni begagnat er av tidigare.
— Vi hade faktiskt tänkt ta med lite samplingar, men det blev inget av det eftersom vi inte hittade några som passade. Hade vi däremot haft några på lager så hade de säkert dykt upp på skivan. Personligen har jag inget emot att folk liknar oss vid Nasum, det gör mig ingenting. Det hade ju i och för sig varit roligare om man inte blev jämförd med någon annan akt alls, men det är rätt svårt. Grind är inte så jävla lätt att utveckla.
Tror du att grinden kommer bli större nu tack vara att Nasum fått ett erkännande i kommersiell radio och TV?
— Jag vet inte riktigt. Jag tyckte det var en Nasum-hype när “Inhale/Exhale” kom ut 1998. Det var faktiskt i den vevan jag själv fick upp intresset för grind. Nu har de i och för sig fått ögonen på sig från en bredare massa än tidigare, och det finns många som snackar skit om Nasum, vilket är jävligt löjligt. Jag tycker verkligen att det bara är roligt om det går bra för dem!
Du sade nyss att vissa spår snart har två år på nacken. Hur tycker du själv att Gadget har utvecklats?
— Vi har gått mot mer komplext material med stänk av dödsmetal, men annars så skiljer sig inte låtarna mot de vi skrev strax innan vi gick in i studion speciellt mycket. Vissa spår vi skrev tätt inpå studiovisiten är faktiskt rätt raka och mangliga. Jag har lite svårt att själv se hur vi har utvecklats.
Jag frågar strängbändaren om de har något nytt material på gång men jag får svaret att Gadget inte har några nya låtar överhuvudtaget och att de inte heller är världens snabbaste band på att skrapa ihop nytt material. Killarna har dock snackat om att släppa något mer i år. Men de vet inte vad — eller ens när.

Hundra mil för tjugo minuter

Kan du vara snäll och förklara dealen med Relapse. Var affären redan klar när ni år 2001 släppte split-ep:n med Exhumed?
— Nej, den var inte klar. Relapse visade intresse för oss efter att vi hade skickat lite inspelningar. De ville ge ut något med oss tillsammans med ett av deras större band, Exhumed. Detta resulterade i nyss nämnda split. Sedan ville de göra något mer och det kom att bli Swedish Assault-samlingen… Fast nu ljuger jag, rättar sig Rikard snabbt.
— Bolaget erbjöd oss ett kontrakt innan vi var med på samlingen, men inget var påskrivet förrän efter att den hade kommit ut. De är inte snabba där borta. När vi ville ändra på punkter i kontraktet sade Relapse att de skulle höra av sig inom en vecka, men i själva verket tog det bortåt tre månader.
Hur är kontraktet formulerat? Får ni släppa prylar på andra bolag?
— Vi får väl släppa en ep här eller där. Men Relapse har i alla fall optioner på tre eller fyra fullängdare till. Jag minns inte riktigt.
Med tanke på ni är albumaktuella och ligger på ett relativt stort bolag så måste jag fråga om ni har någon turné eller liknande på gång?
— Nej, ingenting som är inbokat. Förra året hade vi tänkt göra lite spelningar i Sverige med Regurgitate och Sayyadina, men det rann ut i sanden. Sedan har vi pratat lite med Relevant Few om att göra någonting ihop, men det är ingenting som är klart. Vi skulle ha spelat med dem i Göteborg, men det är lite häftigt att åka hundra mil för att mangla i tjugo minuter. Några av oss har lite svårt att komma loss från jobb och baslisten har precis blivit farsa. Vi är ute efter att göra minst tre spelningar i stöten. Målet för alla i bandet är att få släppa bra skivor och spela så mycket som möjligt.
När intervjuer drar sig mot slutet så blir det oftast lite löst skitsnack. Jag och Rikard upptäcker att vi bland annat hyser agg mot ett och samma band, nämligen Mortician och vidare kommer vi överens om att tyskar är ett riktigt konstigt folkslag.