Den absolut vanligaste målsättningen är att ur något negativt kunna skapa något positivt. I Shinings fall råder dock andra mål, där ska det ur något negativt födas något så ofantligt negativt att klockorna stannar. Frontfiguren bakom detta negativitetens drivhus, Niklas Kvarforth, ger här en sista uttömmande intervju. Exklusivt för Slavestate.

Niklas inleder samtalet med att förklara att han under senaste natten inte fått mer än tjugo minuters sömn. Det beror inte minst på, förklarar han, det egna skivbolaget Selbstmord Services som rullar på för fullt numera; men även till stor del på det faktum att Niklas lider av grava sömnproblem. Man kan inte låta bli att förundras över hur karln överhuvudtaget orkar stå på benen och fungera som människa. För att föra samtalet vidare och komma in på vad som är ett av Niklas skötebarn i livet, Shining, inleder Slavestate med den djuplodande frågan om det finns någon idé bakom bandet.
— Shining är ju liksom… (tvekan)… Hrmm… Hur pass vågad kan jag vara i tidningen?
Tja, vi skriver det som sägs i stort sett.
— Shining är egentligen ett verktyg, mer än vad det är ett band. Ett verktyg som låter mig själv och andra tala genom det. Det fungerar som ett redskap för de små svartmetallarna som går och köper skivorna och använder det på det sättet som vi vill att det ska användas på. Det finns ju någon mening bakom det…
Det ska alltså fungera som en vägledning?
— En vägledning, en lysande stjärna på himlen, Liksom. Jag menar, alla som införskaffar musiken har väl inte mycket mer än deras skivsamling som lyser upp deras lilla himmel direkt. (skratt) Det fungerar ju… det är det som är meningen. Även om det är på en ganska liten skala så har det ju hänt att folk har gjort illa sig själva eller förstört för sig själva, familjemässigt eller vänskapsmässigt.
Det är något som ni märkt av menar du?
— Jaja, självfallet. Hade jag inte märkt av något resultat skulle det aldrig ha blivit tre skivor. Vi har folk som varit i kontakt med oss som enbart kommit i kontakt med oss på grund av saker som de gjort; skickat bilder till oss… De har… (skratt)… förstört sig själva på diverse sätt. Eller så har vi fått väldigt, väldigt långa brev på flera A4-sidor…
Vad rör det sig om för människor, är det psykiskt sjuka personer som hör av sig?
— Nja, vi är väl alla lite sjuka. Det är han med ett vanligt medeljobb och halvtaskig lön… (skratt) Springer ner till lokala skivhandlaren, färgar sitt hår svart, sätter på sig nitar, patronbälte och hela kittet.
Är det så ni vill fungera, att ni når ut till folk och att det sedan blir en vägledning?
— Blir och blir… Vara som en hjälpande hand ungefär. (skratt)
Aha, ni är mer av en hjälpande hand som vill få folk att komma till insikt om vad de egentligen bör göra med sig själva och så vidare?
— De kommer ju aldrig att komma till någon djup insikt eftersom de flesta är idioter. De väljer själva att införskaffa skivorna eller lyssna på sådan här musik överhuvudtaget. Det finns ju några undantag, det finns det i alla subkulturer, vissa som besitter verbala förmågor, tillräckligt för oss så de kan vara användbara.
Ni har ändå valt att inrikta er på blackmetalsubkulturen?
— Ja, jag kom ju själv in på samma sätt.
Har du alltså haft en likartad infallsport som Shining, som ni numera fungerar för andra?
— Det började på ett ganska tidigt stadium. Jag mådde inte särskilt bra på grund av diverse problem. Jag var väl ganska missanpassad, men ändå relativt fungerande i skolan, bland kamrater, i familjen. Sedan slog det slint och jag sökte mig till extremiteter. Ja, på den vägen är det. Sedan vidareutvecklades det till ett högre stadium, istället för att vara ett missanpassat barn kunde jag fungera som en emissarie istället. (skratt)

Kan stå för sin musik och lyrik

Vid en närmare utfrågning om vad som egentligen ligger till grund för varför Niklas håller på med det han gör är det betydligt svårare att få något svar. Det är, som han säger, inget han vill diskutera eller ens gå in på här och nu. Däremot är det ingen hemlighet att huvuddelen av både texter och musik är gjorda av Niklas, eller Kvarforth som han också heter. Dessa texter är i allra högsta grad komna ur honom.
— Det är väl egentligen inte en spegling av mig själv, berättar Niklas, utan snarare en spegling av mitt vansinne. Vi har alla våra sidor och det går inte att rakt igenom vara på det sättet som Shining är. Det går inte att fungera som en människa då.
I hur hög grad är det en image för Shining att vara blackmetal, depressiva och så vidare?
— Jag kan bara ta ett väldigt klassiskt citat: “You must practise what you preach”. Jag menar, jag skulle aldrig kunna skapa så pass övertalande musik och lyrik om jag inte själv stod för det.
Det är det citatet som för Shining är ledstjärnan alltså?
— Ledstjärnan är ren och skär negativitet. Ja, det har ju dragits ganska långt själva självmordskonceptet, men i grund och botten rör det all negativitet. Självmordet är det vi använt oss av mest, men utöver det är det andra saker som prostitution, hemlöshet, homo- och heterosexuellt utnyttjande etcetera. Allting som påverkar människan negativt… Det är en fixering vid negativitet överhuvudtaget. Ja, nästan en besatthet.
Det är inte en negativitet i positiv bemärkelse då?
— Nej?!
Det är en negativitet i negativ bemärkelse alltså?
— Ja, självklart! (skratt) Jag kan ju heller inte säga att jag får ut någonting positivt, det får jag inte. Då skulle det vara ganska mycket hyckleri.
Det finns med andra ord inget masochistiskt över det?
— Nej nej nej, absolut inte! Det är ingenting sexuellt relaterat, på det sättet, för att stilla mitt eget sexuella begär eller något. Sådant är ju idiotiskt.
Någon njutning i lidandet, eller liknande?
— (pustar) Ja, något åt det hållet… (skratt)
Det finns ändå något positivt i det alltså?
— (tänker) Det är lite svårt för mig att sätta ord på det faktiskt.
Vi fortsätter att tala om vad Niklas kallar sin oförmåga till att uttrycka sig verbalt och kommer osökt in på de texter som han trots allt är till 99 procent ansvarig för. De flesta av texterna är, som Niklas uttrycker det, skrivna med precision. Det är dessutom sällan eller aldrig så att Shining gör en låt och sedan en text som ska passa in i låten. Niklas förklarar att namnet Shining egentligen kom till 1996 och att det var första singeln “Submit To Selfdestruction” (1998) som utgjorde starten för gruppen. En vaken skribent på Slavestate förstår när det är dags att gå vidare. Därför ställs frågan om Niklas själv anser sig vara något av en misantrop.
— Det var en väldigt märklig fråga. (skratt) Ordet misantropi i sig har ingen betydelse… Om man ska likna det vid vad folk får för intryck av vad det skulle vara kan jag säga att jag hatar vår ras. Jag hatar vår ras, djupt och innerligt.
Med ras menar du?
— Människan, överlag. Även djur… oavsett hudfärg; de kan lika gärna vara vita, blå, gröna, neonbruna… What ever, liksom. Samma jävla skräp! Det är samma med djur, natur, allting som växer. Allt liv!
Det var väldigt koncist.
— Golf.
Vad sa du?!
— Golf.
Golf?!
— Ja… Näe, oj oj oj. Nu blir det märkligt. Jag har haft en väldigt märklig upplevelse under morgonen. Golf är ett ord som har poppat upp i huvudet under hela morgonen på mig.
Jaha, någon fundering på vad du har i handikapp i golf kanske?
— Nej nej, sport intresserar mig inte!
Vi lämnar det och går vidare till det du sagt om att det finns väldigt mycket folk inom black metal som är oerhört lätta att manipulera?
— Ja, väldigt lätta att manipulera. Folket från subkulturer är lätta att manipulera, de ser väldigt enkelspårigt på saker och ting. Kommer de, som i det här fallet in i min värld, tar de ju åt sig och på det spåret är det. Jag menar, vi har alla våra förebilder och då är det lätt att i vissa fall agera som en förebild för de personerna. De tar åt sig vad man säger, så det är lätt att skapa en obalans i deras liv.
Det är det som är en del av målet?
— Nej, målet har jag redan förklarat. Ja, det är en av, delarna… Det är väl mest personlig njutning det handlar om. (skratt) Fans gör det de gör. Det stimulerar mig på något sätt, men ändå inte på ett positivt sätt utan på ett väldigt negativt sätt för mig också. Jag mår inte särskilt bra av att få reda på att jag gör… de saker som jag gör. Jag menar, det är aldrig positivt att driva ner någon i fördärvet. Det kan man inte själv må bra av och det är det som är hela poängen.
Är det egentligen något som är mer riktat mot dig själv än mot andra?
— Självfallet inte. Jag kan ju inte hålla på och förstöra mig själv för mycket. Jag menar, då blir jag ju totalt jävla ineffektiv och det är helt jävla meningslöst. Då kan jag lika gärna lägga ner skiten och gå och lägga mig.
Men i din, som du säger, avsky för allt levande omfattar också en avsky för dig själv alltså?
— Självfallet! Jag är människa.
Du är inte själv något undantag i det här konceptet?
— Nej, absolut inte!
Samtidigt som det är väldigt konkret är Shinings idé också i allra högsta grad svart och destruktiv.
— Det är också ganska kul att se att de flesta som är involverade inom blackmetal inte själva klarar av det. Ja, vi hade ju små incidenter med medlemmar för ett par år sedan som försvann en efter en. De fick gå, för att de helt enkelt inte stod ut och det är inte så konstigt. Men ändå, då har de ingenting där att göra. Bara ett par ineffektiva pinnar i kugghjulet, så att säga. Alla hinder ska bort.
Ni har så vitt jag vet haft en ganska stor omsättning, på medlemmar?
— Hrm, medlemmar och medlemmar? Verktyg!

Fylls av en smått incestiös stämning

Under hela vårt samtal replikerar Niklas oerhört flegmatiskt och uttryckslöst på de frågor Slavestate presenterar. Endast vid ett fåtal tillfällen går det att skönja en viss form av liv i rösten, eller något som kan liknas vid engagemang i alla fall. Vi fortsätter att tala om det faktum att det bara är Niklas själv som är kvar sedan starten av Shining. Är det bara ytterligare ett bevis på att Shining är Niklas, alias Kvarforths verktyg genom vilket han även kan projicera sin egen sjuka värld? Basisten tillika keyboardisten Phil A. Cirone har dock skrivit en låt, “Till Minne Av Dagen”. Låten är ett rakt igenom instrumentalt stycke och är till stora delar baserad på något man kan likna vid spikpiano à la Familjen Addams. Niklas berättar att han tycker det låter perverst och sjukt: “När jag hör den låten fylls jag av en smått incestuös stämning…” Utan att gå in närmare på bakgrunden till denna association mellan spikpiano och inavel för jag över frågeställningen på den mer klassiska banan. Vad tycker du har hänt med Shining sedan första släppet, av sjutummaren “Submit To Selfdestruction”?
— Det har väl utvecklats och framförallt har jag själv utvecklats. Det ledde till den här fascinationen eller begäret att förstöra. Att i grund och botten fördärva folks levnadsstandard. Att fungera, som jag sa tidigare, som en hjälpande hand. Detta har förstärkts något så jävla enormt under åren, det blir bara intensivare och intensivare för var dag som går. Jag känner inte någon form av tröst, bara en känsla av obehag, men samtidigt en känsla av behag… Förstår du det paradoxala i det hela? Det är väldigt svårt att förklara, men det har utvecklats till något, som jag själv inte trodde det skulle kunna utvecklats till. Det är svårt att sätta ord på. Jag har väl blivit mer övertygad, fått vidare insikt och även tagit del av nya fräschare metoder som går att använda inom propagandan i sig.
Hela konceptet har med andra ord både fördjupats och förstärkts under de åren som gått?
— Fördjupats och förstärkts, ja.
Nu är det här tredje skivan ni släppt; hur långt tycker du själv att ni kommit?
— Inte tillräckligt. Än så länge är det liksom småaktigheter.
Finns det med andra ord någon större plan?
— Ja, självfallet. Kanske inte nästa år och kanske inte om fem år. Det kommer att utvecklas, av mig eller någon annan. Någon tar arvet vidare, jag vet inte. Det återstår att se.
Finns det någon tanke eller idé till att det hela skall komma att utvecklas till någon form av rörelse eller liknande?
— Nej! Ingen rörelse.
Men idén beräknas växa och ert så kallade budskap kommer att nå ut till fler?
— Ja. Det kanske inte behöver arta sig i just Shining i fortsättningen, men absolut ingenting organiserat.
Ingen form av massjälvmord eller liknande?
— Nja. Massjälvmord, men inte utfört av mig själv eller av några som står mig nära och som skulle kunna vara fungerande för syftet. Vilket jävla slöseri! Utan av folk som låter sig bli övertalade och det finns ju en hel drös! Det är ju bara att ta en promenix ut på gatan så har du redan ett par alternativa offer. Det är väldigt, väldigt, väldigt betryggande att de finns.
Även om det som Niklas lägger in i begreppet massjälvmord inte är tänkt att ske i organiserad form är de gemensamma nämnarna till historiska massjälvmord tydliga. Genom att återge intrigen i filmen “Bully” (2001) vill Niklas förklara varför det trots allt finns vissa personer som ska leva vidare och som det är ett slöseri att mista genom självmord. För att göra en lång historia kort så handlar, enligt Niklas förklaring, filmen om ett gäng ungdomar som dödar en av sina kamrater som i sin tur gjort en oförrätt. Poängen tycks vara att de som utförde mordet åkte fast och fick livstid respektive dödsstraff. Oerhört nedslående, menar Niklas, att se hur en så stor potential går till spillo. Vilket slöseri, påpekar han ännu en gång.
— Jag menar, på loppet av två-tre år skulle de garanterat ha fått en drös av sjukdomar, som de kunde ha spridit runt till de andra i kretsen. De var ju påtända ganska ofta, så de skulle ju kunna misshandlat hur många som helst under de kvarstående åren de kunde hålla sig utanför murarna. De kanske skulle ha kunnat infektera trettio fyrtio personer. Ändå torskar sex personer bara för att de tagit livet av en person som inte spelar någon roll. Han var hemsk han också! Jag menar, han hade också potential och det är ett sådant förfärligt slöseri! Problemet ligger i att de torskade. Jag blev väldigt nedstämd när jag såg filmen och där har du Shining i ett nötskal. Det är det jag menar med daglig negativitet. Alldaglig negativitet, sådant som finns omkring oss, som omfamnar oss när vi helst inte vill det.
Nu är jag inte med riktigt. Det blev lite komplext när du sa att det i vissa fall är ett slöseri?
— Man måste se det i det stora hela. Man kan ju liksom inte ha några undantag för några personer överhuvudtaget, att man liksom ja, den här personen han/hon borde få leva för dem tycker jag personligen om, samtidigt som man sitter och propagerar för alldaglig ondska. Vad är det för något jävla hyckleri? Det är det som irriterar mig med blackmetal i sig. Jag menar, du själv håller på med den här tidningen. Jag antar att du stött ihop med band som sitter och pryder sina små konvolut med diverse symboler, antihumana texter, satan hit och dit och hel jävla massa blasfemi. Samtidigt så sitter de på något jävla message-board dagarna i ända och pratar om vilka skivor de tycker är bra och vad som är fel med världen. Visst, det kanske bara är en jävla lek för dem? Det är det garanterat, men man kan väl ha lite jävla självrespekt.
Du känner med andra ord ett starkt förakt för blackmetalgenren?
— Jag känner förakt för alla människor överhuvudtaget. Jag känner för fan förakt för mig själv! Om vi ska komma in på de musikaliska bitarna, så är det många fler musikstilar som jag finner absolut mycket mer givande än vad blackmetal är.
Som vadå till exempel?
— Ja, ta ett sånt exempel som Kent, där har vi ju ett helt jävla genialiskt band. De kanske är ett par jävla idioter, men musiken är helt genialisk. Jag har inte den kapaciteten till att skapa sådan musik, det är ett jävla handikapp jag har. Jag är fast i det här jävla blackmetalträsket och då får det förbli så. Då ska jag skapa det mest negativa som har gjorts inom blackmetal.
Ni har ju vad jag förstår ett nytt album på gång fram i början på 2003?
— Ja, det stämmer. Den plattan heter “Shining IV Porträtterad Melankoli” och kommer att skilja sig en hel del från de tidigare tre plattorna. Den ska innehålla mer rock’n’roll, funk, mörk jazz och lita andra olika stilar. Säger jag att ska vi göra ytterligare en platta, så ska vi göra den mest negativa som någonsin har gjorts, annars är det ingen idé att göra den.

The Cure, Nick Cave & The Bad Seeds och Kent

Slavestate frågar Niklas om vad för slags influenser han egentligen har när han skapar musik. Han menar på att den mest negativa och mörka musiken inte går att hämta i vad som kallas blackmetal, utan inom andra stilar. Dagens blackmetalband, påpekar han, är rena rama smurforkestrarna. Riktigt mörker och nedstämdhet har man större möjlighet att finna ibland annat The Cure, Nick Cave & The Bad Seeds och Kent. Hos oss som hört Shinings utgåvor och läst texterna har, vid fler än ett tillfälle, tanken på både primalterapi och regression dykt upp. Nåväl, Niklas tycks mena att om man vill skapa något riktigt hemskt och svart gör man rätt i att röra sig bort från den utstuderade blackmetalgenren. Vad har vi då att vänta av Shining i framtiden?
— Återvänder Shining så kan folk ge sig fan på att det inte blir på ett bra sätt. Kommer Shining upp till ytan efter “Självdestruktivitetens emissarie”, om nu fjärde skivan realiseras eller något utöver det, kommer det att bli något väldigt stort jämfört med tidigare. Det får vara slut på småaktigheterna!
Är inte risken då att du hamnar bakom lås och bom.
— Jo, men jag kommer inte att hamna i fängelse, inte för en sådan sak. Jag menar, har någon tagit livet av sig så får de väl skylla sig själva. Det är inte mitt jävla problem!
Det finns ingen lag eller paragraf som säger att det kan kallas för uppmaning till det ena eller andra? Man kan inte stå som medansvarig till någon typ av vållande till annans död?
— I vissa fall kan man stå som vållande till annans död, men jag tror inte det skulle hålla i rätten.
Det är ju trots allt inte så ovanligt med att skulden för diverse tragiska händelser, vare sig det handlar om skottlossning på skolor eller självmord läggs på musiken som funnits i personens liv.
— Självklart är det så. Samtidigt får man inte bortse från det faktum att Shining håller på att träda in i de kommersiella banorna. Vi börjar komma upp bland de större banden.
Ja, ni har bytt skivbolag från ditt eget Selbstmord Service till italienska Avantgarde?
— Vi har numera ett mycket större bolag bakom oss och de är beredda att satsa. Vi har hört röster från ännu större bolag. Vi har väl en ganska attraktiv line-up numera.
Du tänker på att Jan “Hellhammer” Aksel som numera kommit med i bandet?
— I och för sig har vi fått väldigt mycket klagomål från alla de här “messageboardtuffingarna” som sitter och predikar ondska på Internet. Ja, du vet, nu sitter de där och säger att “nu är de inte true längre”. Vi är ju inte “true” eftersom vi går ihop och spelar med såna “untrue” människor som Hellhammer. (suck) Det är ju kul att de får lite hatobjekt. Men samtidigt så lockar vi ju till oss alla dom här små, söta, missanpassade barnen. Samtidigt måste man tänka kvalitet framför kvantitet. Vi får inte bortse från det faktum att det är ingen kvalité med de här internetnollorna som inte alls har någonting att erbjuda.
Ni är, så vitt jag vet, relativt ensamma om ert sound?
— Det som är jävligt kul är att folk jämför oss med Silencer, ett annat svenskt band. Det går till och med en massa snack om att det skulle vara jag och någon medlem från Marduk som skulle ligga bakom det projektet. Jag känner vare sig de i Marduk eller har något med Silencer att göra.
Ni ger ju själva ut en rad band på Selbstmord, som Forgotten Tomb, Ondskap eller vad de nu heter?
— Nja, det var faktiskt Micke (Lord Ahriman) från Dark Funeral som gjort den där annonsen för VME och han stavade fel. De heter Ondskapt. Forgotten Tomb är väl ganska depressiv musik, men på senare tid har jag kommit på att Herr Morbid är helt meningslös när det gäller propagandasyfte. Där är han helt obrukbar. En Thomas jävla Di Leva-wannabee. Han ser ut som Thomas DiLeva, nästan exakt. (skratt) Ondskapt är något av den ondaste inspelning jag hört. Craft, viket är mitt personliga favoritband, som inte kommer från Göteborg som alla tror. Leviathan är också enbart för musikens skull; det är inget utöver det. Det är lite för obskyrt, men det fungerar. Förutom dessa ligger också ett amerikanskt band som heter Krohm och även Zavorash från Stockholm på Selbstmord.
Det framgår med alt önskvärd tydlighet av vad Niklas säger att Selbstmord nuförtiden rullar på för fullt. Om det även finns ett samband mellan Selbstmords ökande kommers och Niklas exklusiva besked till Slavestate att detta lär bli deras sista intervjun låter jag vara osagt. Faktum kvarstår dock att Slavestate blir den sista i raden av tidningar som publicerar en intervju med de självmordsglorifierande Shining.
Remember… Shining Hates You!