EMBRACING
Rift
Egen Produktion
9/13
Matte Holmgren och resten av EMBRACING spottar ur sig låtar lika lätt som jag lägger snorkråkor under soffan. Jag förstår inte riktigt hur de bär sig åt, de gör 10 låtar, kastar 8. Gör 10 nya, kastar 7, allt detta på några veckor… Visst det resulterar i att materialet som lämnas kvar blir kvalitativt, men lite avundsjuk är jag nu i tider med idétorka.
EMBRACING kör sitt race, och med denna release så har Matte lyckats att hitta nya gitarrister — och det här är inga strängbändare man leker med, så otroligt duktiga. Nu består EMBRACING av en bunt medlemmar med oerhörd skicklig instrumenthantering, de är fulla av låtar, och de vet vad de sysslar med… Men vart fan är bolagen? Varför vågar ingen försöka sig på något progressivt och originellt någon gång? Mattes sång är precis som vanligt helt jävla ascool, det blandas hejvilt mellan vanlig sång, skriksång, dödsvrål och heavy metal skrik.
För den som undrar så kan jag tillägga att EMBRACING är som en blandning mellan DEATH, DREAM THEATER och EDGE OF SANITY… fast i egen tappning.
Lämna ett svar