Ska du spela rockmusik i Sverige och räkna med att få någon uppmärksamhet för det du gör finns det en gyllene regel — se till att du inte bor i Norrland. Det har Bangsters från Hudiksvall fått erfara. Trots att de spelat in en mini-LP för det vakna franska skivbolaget New Rose, som har bl a Cramps, Saints, Johnny Thunders och True West i katalogen, har det inte resulterat i någon som helst uppmärksamhet i pressen. Utanför hemstaden har det bara blivit en handfull spelningar.
— Det är svårt att få någon uppmärksamhet när man bor här uppe. Egentligen borde vi flytta ner till Stockholm, det är mycket lättare att få kontakter med branschfolk där. Nu vet knappt någon vilka vi är, säger Swasse, Bangsters gitarrist.
Rolf, gruppens trummis och den som skriver det mesta av materialet fortsätter:
— Utomlands har det hänt en del i alla fall. Vi har blivit spelade av John Peel och fått hyfsade recensioner i Melody Maker. Förmodligen missade tidningarna vår platta när den kom och tycker att grejen förlorat sitt nyhetsvärde nu.
— Eller så tycker de att alltihop är skräp och struntar i den, skrattar Swasse.
Visst kan man kalla Bangsters ”Escape From Bubblegumland” för skräp, men det är inget skäl att strunta i den. Idag när de flesta svenska grupper satsar hårt på att låta så perfekt och slipat som möjligt i studion, känns det som en befrielse när ett band vågar gå in i studion och spela in utan några som helst melodiradioanpassande filter. ”Underproduced to perfection” är en bra beskrivning av ”Escape From Bubblegumland”.
— Jag är så förbannad på alla svenska band utan självkänsla som nästan ber om ursäkt för att de gör sin grej. Det låter bra tills de går in i studion, där ska allting slipas och anpassas så att hela personligheten försvinner. När de sedan kommer ut och spelar kommer ursäkterna fram igen för att det inte låter som på platta och för att de inte hunnit repa, säger Swasse.
Bangsters musik är svår att kategorisera. Även om de är ett larmigt rockband som sjunger på engelska så går det inte att stoppa in dem direkt i den svenska garagerockvågen, varken bland sextiotalisterna eller i något nypsykedeliskt fack. Rolf som är gruppens mest inbitne rockdiggare och den som är mest insatt i vad som händer förklarar:
— Vår musik är en blandning av allt vi lyssnar på. Från början, under högstadieåren, lyssnade jag mest på hård rock men tyckte egentligen att det var för snällt, jag ville att det skulle låta råare. Då upptäckte jag Iggy and the Stooges och MC5. Sedan kom punken och då var jag såld. Idag finns det ett verkligt brett utbud av rå rock, t ex Fuzztones (Ja, ja, ja! Red) och alla de australiensiska banden. Jag lyssnar även på mycket ren pop och de nypsykedeliska banden men hjärtat finns ändå hos slamret.
Hur kommer det då sig att ett svenskt band får kontrakt med New Rose och inte med något svenskt bolag, t ex Amigo, som satsat en hel del på svensk rockmusik?
— Det är rätt konstigt egentligen. Vi skickade runt en demo till några olika bolag som vi gillade. Amigo var ett av dem men New Rose var det enda som hörde av sig. De tyckte vår demo var bland de bästa de fått och ville ge ut den som den var. Så det är faktiskt vår första demo som vi spelade in några månader efter det att vi börjat spela ihop som är ”Escape From Bubblegumland”, berättar Rolf.
Det mesta som har hänt Bangsters verkar ha gått lite av sig själv och även framtiden är osäker.
— Det finns inget klart, vi har legat lågt ett tag nu. Vi är lite slöa av oss. För ett par månader sedan spelade vi in tio nya låtar som ligger hos New Rose nu men vi vet inte om de är intresserade. Det nya materialet skiljer sig ganska mycket från första plattan. När vi började spela in försökte vi låta precis som på ”Escape From Bubblegumland” eftersom New Rose gillade den stilen. Men vi ville inte fastna utan vi vill vara oförutsägbara och därför ändrade vi stil på det nya materialet. Nu låter vi mera poppiga, kanske lite mer psykedeliska. Det finns en del riktigt smöriga grejor, berättar Swasse.
— Just nu är vi aktuella med en ny låt, ”Electric Field” på en samlingsdubbel som New Rose ger ut. Sedan är det sagt att vi ska ner till Frankrike och spela senare i vår, men inget är säkert ännu. Vi hoppas också att våra kontakter med New Rose ska kunna fixa så att vi får vara förband under Saints Sverige-turné i maj. Även om allt det är kul och spännande så har vi ändå på något sätt nått vårt mål. Vi fick göra vår platta, det var det vi ville. Allt därutöver är bonus, säger Swasse som avslutning.
Då kan vi som står vid sidan av bara hoppas på frispel — att New Rose ger ut Bangsters nya låtar. Band som Bangsters behövs i svensk rock.