Rockgruppen Ebba grön lade av i vintras stop Tre av de fyra Ebba-medlemmarna hade redan bildat Rymdimperiet stop Men gruppen heter numera Imperiet stop Vi såg dem i Hultsfred stop Vi fick även en pratstund med Stry Terrarie Slut på meddelandet

Klockan är halv nio en lördag-kväll i mitten av april. Vi står tillsammans med hundratals andra ungdomar utanför ”Klubben” i Hultsfred. Alla är förvånansvärt nyktra. Efter en stund öppnas dörren till Rockpartys källarhåla. Men det är inte alls så hemskt som det låter, det är snarare ett av de trevligaste ställen vi varit på. Som en rockklubb i England, tyckte någon.
Vi, är ett gäng rockintresserade från Jönköping som kommit för att se Imperiet — levande, tillsammans med två lokala förband.
Från första till sista stund var det ös. Rockmusiken vräkte sig över oss så fort vi steg in i lokalen. Det verkar som Rockparty inte bara lyckas hitta de bästa banden utan även de bästa plattorna.
Skivförsäljningen pågick också och i högen av plattor kunde vi hitta mycket intressant som inte finns i vanliga skivaffärer.
Efter en stunds väntan kom så första förbandet, Bataljon 5, igång. Charmiga unga män som faktiskt lät intressanta. Lite 60-talspop var det över musiken. Tyvärr lyste osäkerheten igenom, men man kan ju inte begära allt av en grupp som bara funnits i fyra månader.
Roligt att se och lyssna på var det i alla fall.
Yngves Hundar hette andra bandet, som egentligen inte är ett riktigt band utan bara en plojgrej. Det är musiker från flera olika band som slår sig ihop ibland och spelar.
Yngves Hundar spelar enbart covers och då i första hand gamla Doors-låtar. Även några låtar ursprungligen från Television förekommer på repertoaren. Mycket bra, verkade de allra flesta att tycka.
Inte förrän nån gång efter tolv kom Imperiet igång. På publiken märktes att förväntningarna var höga. Och de som hade väntat sig ös behövde definitivt inte bli besvikna.
Bandet körde till en början åtta låtar. Bland de märktes speciellt ”Afrika” och ”Felrättsnett”, från nya singeln, som spelades in av Rymdimperiet innan Ebba Grön splittrades. Själv gillar jag dessutom ”Golva mig” starkt.
Sista låten var ”Alltid rött, alltid rätt” från den nyinspelade, första egna, singeln med Imperiet.
Naturligtvis var publiken inte nöjd med detta och efter en stunds ivrigt klappande stod Imperiet där igen, Thåström – sång & gitarr, Stry Terrarie – synt, Gurra – trummor och Christian Falk – bas. Med var också en kille på saxofon & rytminstrument som heter Per Hägglund. Han har tidigare spelat med Eldkvarn och Micke Hagström.
De tre första, tidigare medlemmar i Ebba Grön och basisten, Christian, närmast från Madhouse.
”Give me some lovin'” blev första extranumret följd av ”Flyktsoda”. Nu var publiken verkligen i extas och alla ville höra mer. Men tyvärr hade Imperiet inte mera material så alla fick lugnt packa ihop och gå hem. Framträdandet var bra, om än något kort.
Någon rutin kan man inte tala om, både på gott och ont. Detta var gruppens sjätte spelning så det är kanske inte så konstigt. Men Imperiet har tiden för sig. Vi kommer säkert att få höra mycket om dem i framtiden.
Trots att de själva är ganska förtegna när det gäller att tala om musiken och det de gör blev det i alla fall lite snack i första hand med Stry Terrarie.
Varför blev det bara Imperiet, istället för Rymdimperiet som ni hette tidigare?
— Rymdimperiet var en studiogrej, och vi ville markera att det hade hänt nåt. Att vi är en grupp nu.
Är det samma personer i gamla och nya ”Imperiet”?
— På Rymdimperiets singlar var det många olika människor med. Men i grunden var det hela tiden jag och Pimme (Thåström). Sista singeln med Rymdimperiet spelades in medan Ebba ännu fanns. Men nu har vi spelat in en singel av Imperiet som kommer om några veckor. Då ska vi också in i studio och spela in första halvan av vår LP som ska komma i höst. Andra delen spelas in i juli.
Känner ni att det är ”sug” efter er?
— Jag vet inte. Vi har ju inte själva hand om bokningarna. Men det kommer mycket folk på spelningarna. I lördags hade vi publikrekord på Kolingsborg, men än så länge har vi bara haft sex spelningar.
Är ni inte rädda för att bli stora alltför snabbt?
— Nej, det kan vi i viss mån påverka själva. Vi kan ju inte förbjuda människor att gilla det vi gör. Men vi behöver inte ställa upp på jätte-turnéer om vi inte vill. Vi gör våra skivor — det vi tycker är bra. Sen får vi se vad som händer. Men om det blir för mycket kanske vi går samma väg som Ebba. Svårt att säga nåt nu.
På konserten spelade ni inte alla Rymdimperietsinglar. Varför?
— Nej, en del av låtarna spelade Ebba och det känns inte bra att ta upp dem igen. Men vi spelar Flyktsoda som ju är en Ebba-låt. Så det beror nog mera på låtarna än på vems de är.
Ställer ni upp på fredsgalor, typ ”Rockcirkus” i Stockholm?
— Just när det gäller den grejen, Rockcirkus, ställer vi inte upp. Vi tycker att det verkar vara för mycket band och dessutom verkar det konstigt organiserat. Vi har diskuterat detta ganska mycket och vi är inga direkta pacifister. Vi ställer hellre upp för kampen i El Salvador. Ännu har vi inte fått några förfrågningar när det gäller den typen av spelningar. Ebba har däremot gjort många stödspelningar.
Hur känns det att se tillbaka på livet med Ebba?
— Ebba var en grej i tiden. 1977-78 var ett perfekt läge. Det är inte det samma som musiken idag. Vi har en ny tid nu, och vi lever i nuet och försöker göra bra prylar. Musiken är allt, ingen av oss har nåt annat yrke att falla tillbaka på. Själv har jag sysslat med musik i nästan hela mitt liv. Det är det som är viktigt för mig.
Sysslar du inte med nåt annat än musik?
— Nej jag har inga andra hobbies. Håller mest på med att skriva låtar, brukar ha ett 50-tal på gång. Men många av dem blir aldrig klara… Grejen som tände mig ordentligt var ”Schools out” med Alice Cooper. Sen var jag fast!