Bland vågen av ”nya” dödsmetallband som blommade då den brutala musiken blev mer kommersiell, föddes inte bara massorna av samma manglande musik under samma benämning, utan i vissa fall de mer originella och melodiösa banden. Ett av dem träffade MUDDLE’s utsände en söndagskväll på ett finstämt café.

ETHNOCIDE bildades vintern 1990, men har sedan dess bytt besättning ett antal gånger, och dagens uppsättning har endast spelat ihop under ett år. Bandet består av, förutom veteranerna Fredrik Brånstad (gitarr) och Johan Thorsell (sång), de senare medlemmarna Staffan Skoglund (gitarr) och Joakim Borén (trummor) — alla mellan 18-20 år. Fyra killar som har växt ihop efter alla medlemsbyten, som de själva säger.
Just nu är ETHNOCIDE demo-aktuella med ”Tearful” som spelades in i mars i år. ”Tearful” är egentligen ett år gammal, men efter komplikationer i den tilltänkta studion och att grabbarna inte ville spela in i Sunlight — där flertalet av dödsmetallbanden lägger sina spår — spelades demon i ett år senare. Två halvmedlemmar lånades in till demon, Stefan Guteklint (bas) och Joakim Kärrström (synth och sampling), som även deltar på spelningarna, då uppsättningen saknar vissa instrument.

Att definiera deras musik tycks vara svårt, och det närmaste de kan komma är melodiös dödsmetall.
— Det e liksom thrash med dödsmetall-sång, förklarar Johan. Favoritdödsmetallen é väl Death och Carcass, i alla fall för mig…
— Vårt nya material e ju ganska Death-inspirerat, tillägger Staffan.
ETHNOCIDE bör vara en gnutta speciella i sitt sound, då influenserna rör sig utanför hårdrockens mallar — med råge. Bland annat techno, folkmusik och klassisk musik matas in i grabbarnas ljudapparater.
— Vår musik blir ju summan av allt det vi lyssnar på ungefär, så det blir ju väldigt eget, förklarar Johan.
— Ja, vi tror det, tillägger Fredrik flinande.
Alla skriver låtarna ihop. Men vad handlar de om?
— Samhället, svarar Staffan hastigt. Det är inga trendiga texter om död och förintelse och sånt där.
— Det är väl lite mer thrashigt på den fronten också, inflikar Johan. Det är lite olika, det beror på vem som skriver texterna.
Och tittar du närmare på texterna på demon handlar det bl a om rasism och samhället i allmänhet. ETHNOCIDE betyder för övrigt just kulturmord.

ETHNOCIDE har ännu inte visat sina förmågor live vad gäller den ett år gamla uppsättningen, men tidigare har de gjort c:a fem spelningar med bl a Desultory, Morpheus och Excruciate. Responsen verkar ha varit positiv redan då.
— Det har i och för sig varit i förorterna, men det har varit mycket folk, berättar Fredrik. Det har varit upp till 325 pers, i alla fall. För att vara undergroundspelning é det ganska mättat.
Att dödsmetallen har blommat upp de senaste åren är en positiv utveckling enligt ETHNOCIDE, även om vi alla är överens om att många band bara manglar på för att det säljer. För att gå mer ”up-to-date” med dagens diskussions-ämne om att ”rocken är död”.
— Det é inte sant, fastställer Fredrik.
— Jag tycker alla musikstilar blomstrar just nu. Det är ingen speciell musikstil som är inne, förklarar Staffan, utan det är all möjlig musik. Det tycker jag är ganska bra.
— Det finns mycket Underground, fortsätter Fredrik. Det e jävla bra. Det ger många band en chans… Man kan få tag på en skiva i stort sett i en vanlig affär, i nästan alla musikstilar och det é bra.
Media har lite dålig uppsikt över hårdrocken och programmen som tar upp den hårdare musiken är få. Vissa projekt läggs ner efter ett halvår p g a bristande resurser eller för att ge plats för andra program. Allt detta ter sig konstigt då hårdrocken är en av de ledande industrierna i dagens samhälle.
— Det är dåligt, instämmer Fredrik. Man kan ju ta MTV, där det går söndagar tolv till två, och så ser man Yo! (MTV Rap, reds anm) eller vad det nu heter — det går hela dagarna! Jag menar, det é lite selektivt kanske. Just media vet jag inte, men… Som såna här undergroundspelningar kunde det va lite mer. Förra året vid den här tiden var det mycket mer.

Vad var grabbarnas första kontakt med de tyngre taktslagen egentligen? Har de alltid lyssnat på dödsmetall och de mer extrema grupperna?
— Första skivan jag köpte var Sepultura, den där ”Beneath The Remains”, berättar Johan.
— Hårdrock överhuvudtaget? frågar Staffan. Äh, TWISTED SISTER! säger Staffan med stora gester.
— Det började ju med Mötley Crüe och sånt där, minns Johan, och se’n far det ju av uppåt.

ETHNOCIDE kan inte komma ifrån att hamna i dödsmetallgenren, även om de inte vill klassificeras alls. Men de vill förklara sin speciella musik…
— Jämfört med andra dödsmetallband, är vi mycket mer melodiösa, om man nu kan säga att dödsmetall é det, säger Johan. Det är p g a att vi inte har nedstämt, så det blir starkare melodier på gitarr. Det é i och för sig vad vi strävar efter också, att inte vara som mängden.
— Se’n att våra influenser inte bara är inom hårdrock — vi har ju precis allt! inlägger Fredrik. Mest hårdrock, men mycket annat.
Visst är detta band som många andra ute efter berömmelse, men det högsta målet är ändå att bli ihågkomna som ett erkänt liveband. Hur lyder deras marknadsföring?
— Röjiga konserter — det är vårt motto, säger Fredrik entusiastiskt. Aldrig stå still på scen.
— Vad vi försöker få é väldigt energiska konserter, så att det blir drag, förklarar Johan och resten av bandet instämmer. Både på publik och band ska det va drag.

Just nu ligger ETHNOCIDE lågt och fördriver tiden med att repa och promotera bandet genom demon, som bl a skickats till skivbolag och tidningar — varav en är belägen i Brasilien. Demon har till grabbarnas lycka sålts slut på två affärer.
— Det har hänt ganska mycket de sista veckorna, berättar Staffan. Det har börjat lossna. Förut har det verkligen varit stillastående. Spelningar på gång kanske… Det tror jag också är en kvalité i vårt band, att vi inte har den här pressen på oss att nu måste vi bli kända. Vi har aldrig haft det här att ”Uh, vi har inte sålt några demos, vi kommer ingen vart”. Vi tror på oss själva och tar det som det kommer helt enkelt.

Avslutningsvis ger jag dem friheten att säga vad de vill till Er läsare…
— Köp demon, säger Johan direkt. Ge oss en chans och lyssna på demon. Spelningar behöver vi. Även de som inte lyssnar på dödsmetall tycker jag borde lyssna på demon, för den är intressant för alla.
— Jag tror inte folk som lyssnar på dödsmetall har något emot vår demo, tillägger Fredrik. Inte folk som lyssnar på Thrash heller. Det skulle vara rösten då, men det vänjer de sig vid. Den borde nog ha ganska bred publik. Det är det vi hoppas på!