På ”Hell Is Here” var det många öron som öppnades och erkännandet var ett faktum. På nya ”Deathrace King” kör göteborgs-manglarna vidare och har till och med kört upp sig i pole position och visar bestämt att de inte är ett par kärringar bakom ratten.

En grym turné med MORBID ANGEL, EMPEROR och IMPALE NAZARENE i April förra året och spelning på Wacken-festivalen. Som vanligt är det så att det mesta händer utanför Sveriges gränser och många av oss får stå lottlösa här hemma och försöker kompenserar det genom att blåsa på som satan på stereon, men nu ska vi inte vältra oss i det utan hur går det?
— Ja det går jävligt bra faktiskt. Jävlar alltså, man känner liksom att de pushar skitbra. Speciellt nya plattan, nu när man är här i Tyskland och har 100 intervjuer framför sig. Jag har inte gjort hälften av dem än, berättar gitarristen Marko Tervonen vid detta tillfället.
Över förväntningarna kanske?
— Ja, jag menar vi visste ju att Metal Blade är större än Black Sun för allting med promotion, turnéer, studiobudget och allt sånt. Det är svinbra! Det är inget snack om saken, säger en nöjd Marko.
Efter de stora framgångarna på Metal Blade måste ju föregångarna sålt en hel del till? Plattor som man för övrigt inte hittar så ofta i skivbackarna nu för tiden?
— Jag vet faktiskt inte? Jag vet att Black Sun släppte dem igen med det nya namnet i alla fall och att förstapressen tog slut med en gång, men mer än det vet jag inte?
Nya plattan låter verkligen bra, både låt- och produktionsmässigt. Speciellt det sistnämnda som många antydde på föregångaren?
— Ja för fan! Det är just det som fattades på ”Hell Is Here” känner jag. Att få den här sparken på pungen.

Det är nu man känner sig riktigt dum och helt ovetande när han klämmer ur sig att plattan är inspelad i Fredman och inte sedvanliga Berno. Det står ju inte liksom så mycket info på en promo-platta. Fan, jag tycker det låter rätt mycket Berno ändå!
— Ja det är faktiskt några polare som har sagt samma sak. Det låter som det är inspelat i Berno men mixat i Fredman. Den största skillnaden är då trycket som vi har fått till nu.
Varför Fredman?
— Eh, vi har ju spelat in tre gånger med Berno redan och man är väl kanske lite orolig att man fastnar i det och sen… eh, börjar Marko förklara lite luddigt, men fortsätter:
— Vi kände att det saknades tryck och det är Fredman jävligt bra på! Förr var vi lite anti-Fredman och Abyss, t ex för många kliniska produktioner har kommit därifrån. Vi ville fortfarande ha det ”rough”. Vi spelar ju också in då i stort sett allting analogt så det blir schyst tryck.
Låtmaterialet skiljer sig lite fast ändå inte, om du förstår vad jag menar? Det liksom svänger mer?
— Det är lite åt ”Hell Is Here”-hållet, för det var den första plattan som inkluderar en jävla massa olika grejer som vi alla gillar. Allt från värsta råpunk-riffen till thrash och allt sånt. Jag tycker vi fortsatte åt det hållet, men det är lite mer fokuserat denna gången, menar Marko. Att inte få det typ — ”den här låten ska låta råpunk och den ska låta death”, utan få in alla delar i en låt istället. Sen har det blivit mer ”tuggbaserat” på gitarrerna nu, så det inte alltid blir en massa melodislingor och sånt.
Mer thrash och en nypa rock’n’roll så att säga, he he! För övrigt tror han att ”Total Satan” är en låt som kommer att funka jävligt bra live. Är detta annars en utveckling vi kommer att få se mer av?
— Det här är faktiskt en väldigt naturlig utveckling. Jag har alltid varit den som har gjort lite melodiösare låtar och denna gången ville jag liksom skippa det. Att mer basera låtarna på gitarrtugg, försöka hitta en schyst gitarr-rytm eller något sånt. Så det är naturligt hela tiden att man försöker hitta olika vägar så man spottar ur sig låtar som t ex ”Dead Man’s Song” som är tunggung. Min egna ”Harvester Of Sorrow”, skrattar han. Så det kommer även variera i framtiden för jag tror fan att vi har hittar våran stil nu och vi kommer bara köra framåt.
Kan inte låta bli att fråga om favoritlåtarna?
— För mig som har skrivit vissa av låtarna blir jag mest tänd på dem som jag överraskar mig själv på. Det visar att jag kan skriva lite annorlunda som t ex ”Vengeance” och ”Dead Man’s Song”. Sen finns det ju självklart pang på pungen-låtar som ”Back From The Grave”, som jag tycker är jävligt bra alltså!

Ni vet ibland när ni får på en grym låt i bilen och plötsligt så förvandlas rishögen till ett skinande monsteråk. Gaspedalen vill gärna dra sig närmare golvet också. Ni vet känslan, eller hur? Känner man sig inte som en kung på vägen då, med tanke på titeln?
— Man kan tolka det på ett och annat sätt. Ett av dem är att hela våran musik är ett ”Deathrace” och vi är liksom kungarna, flabbar han.
— Nä allvarligt, ”Deathrace King” är taget från ”Devil Gate Ride”-texten och den är skriven såsom att man kör en fet jävla bil i helvetet med gasen i botten. Det är bara att köra framåt och du är kungen där bara du bestämmer över ditt liv. Det är bara att ”pusha” framåt, säger den ene av de fem kronbärande rallyförarna.
Vad händer nu då?
— Det är det som är det tråkiga, att vi vet faktiskt inte. Det var meningen att vi skulle gjort en turné med VADER, men vi kunde inte göra den. Det senaste jag hörde från bolaget var att det kommer bli en turné i September istället. Vi hoppas som fan på att det blir en Europaturné som inkluderar lite festivaler också, men som sagt är det inget spikat än. Sen verkar USA-kontoret vara förbannat tända på oss för att sätta ihop en turné där borta. Det hade varit så jävla grymt, tycker Marko.
USA för övrigt verkar bra?
— Ja för fan, det är skitbra! Amerikanarna är heltända. De har ju fixat GOD DETHRONED där borta nu, men de sa det att nästa Europaband på Meta Blade blir vi då. Det är bara det som sagt att vi inte vet varken när eller vilka andra band det kommer att bli med.

Jag drar honom till minnes från en mindre lyckad turné när de var och hälsade på jänkarna förra gången som var promotad av Boobytrap.
— Ja fy fan, skrattar han. Det var en riktig misärturné, men så här efteråt känns det jävligt gött att man har gjort det ändå. Man har fått känna på den här riktiga misären att åka med minibussar där ingenting funkar, dubbelbokningar och allting är åt helvete bara. Hade vi inte gjort den turnén så hade vi aldrig blivit signade till Metal Blade heller, så visst fanns där ändå något positivt. Framöver kan det nog inte bli sämre än den turnén, flinar han.
Vi avslutar det hela med lite snack om den kommande Skandinavien-svängen och några veckor senare träffar jag Marko & Co nere i Köpenhamn på mysiga Stengade där spektaklet ska gå av stapeln. MYSTIC CIRCLE, som var ersättare för DERANGED, lät inte alls bra, det jag hörde från övervåningen dvs. Numera stallkamraterna VOMITORY gjorde bra ifrån sig med sitt örongodis. Lite synd på luddigt ljud bara. THE CROWN var asbra i mina öron! Aptight och svinfett där mycket av behållningen var att få se detta vansinnesspel från batteristen Janne Saarenpä — helt otrolig! CANNIBAL CORPSE gjorde inte någon missnöjd heller. Corpsegrinder gjorde sitt sedvanliga och snurrade på bollen så man blev nästan förkyld i draget. Fast många inte håller med mig, tycker jag ändå att THE CROWN tog hem bucklan för kvällen. (Visst, smörj röv du bara /red.)
— När ni läser detta så är detta ett rätt bra tag sen vi hade denna pratstunden och därför rekommenderar jag er att spana in THE CROWNs hemsida för mer info om spelningar och annat dylikt under Augusti månad och framåt. Vroooom, vroooooooom!!!