”Om tidningen Darling tonsattes skulle det antagligen låta ungefär så här.” Det var inte vi som sa det, men vi skulle gärna vilja att det var så. Så det är klart att det blev svårt att enas om vem som skulle få prata med Le Tigre, nu när de släppt ny skiva. Som tur är finns det något som heter telefonkonferens… Välkommen till kaoset!

Det finns inte ett annat band i universum som sammanfattar våra liv på ett bättre sätt än Le Tigre. Ibland händer det att någon säger ”jag fattar inte grejen med Le Tigre”. Då rusar blodet upp i huvudet och man blir tvungen att förklara att här är ett band som har de bästa låtarna (den som inte blir galen av glädje av ”Deceptacon” har problem), den bästa attityden, den bästa politiken, den bästa sångerskan, de bästa samplingarna, det bästa gitarrplonket, det bästa ALLT. Le Tigre är feministiska popkulturseklektiker och de symboliserar allt vi är och vad vi känner. Vi älskar dem så mycket att varje förklaring till varför bara blir fånig.

JD, du är nya medlemmen, kan du inte berätta lite om dig själv?
JD: Okej, jag växte upp i Ohio där jag studerade och experimenterade med video, men jag tröttnade på mediet eftersom det ska vara så exklusivt. Så jag började jobba med animationer istället. Jag gjorde en väldigt lång teckning som blev som en slags film. Jag är med i en dansgrupp, Dykes can dance, vi gör gästspel på lesbiska barer etc. Jag följde med Le Tigre på deras första turné och gjorde projektioner åt dem. Du vet typ diaprojektioner och annan multimedia som vi hade bakom på scenen under showen.
Vad gör du på scenen nu?
JD: Spelar trumpet, bas, massa saker… dansar…
JOHANNA: Vi gör allihop typ allting och sen gäller det bara att lista ut vem som gör vad på scen.
Vad tänker ni om vad som händer nu i Afghanistan?
KATHLEEN: Jag tycker det är hemskt, igår grät jag i flera timmar. Efter det som hände här i New York med all smärta och allt lidande är det verkligen ingenting jag önskar folket i Afghanistan.
JOHANNA: På något sätt har man ändå varit beredd de sista veckorna på att det här ska hända, det har organiserats protesttåg mot krig och så. Men man känner sig maktlös och rädd. Det känns hotfullt, regeringen och Bush säger att man ska känna sig säkrare men jag förstår inte hur det skulle gå till… Jag förstår inte varför det ska vara så bråttom allting, all hets. Att döda folk i den här tragedins namn är fruktansvärt och hjälper ingen alls.
KATHLEEN: Vi valde inte ens honom! Det är skitsnack att vi skulle ha valt Bush och regeringen. Amerika är ingen demokrati, berätta det för alla ni känner. Vi blir förstörda av Högern. Han stal det här valet tillsammans med sin bror. De skulle ha tillkännagivit den sista omräkningen av rösterna nu för ett tag sen, men lät bli för att det skulle ha delat landet. Han är bluff.
Saknar ni er gamla medlem Sadie Bening?
JOHANNA: Sadie är fortfarande en kompis, hon hade inte tid att turnera med oss så det var bäst att hon inte var med i bandet. Men det är ju inte så att vi har slutat hänga med henne eller slutat känna henne.
Vilken är er favoritsampling?
JOHANNA: Jag vet inte.
KATHLEEN: Vi blir så trötta på samplingar hela tiden. Man lyssnar på så mycket musik. Så det känns så tröttsamt att höra samma saker hela tiden. Men JD:s favorit är Matchbox Twenty och det där ”I wanna push you around…”
JD (sjunger): I WANNA PUSH YOU AROUND.
Vad har ni gjort för fanzines?
JOHANNA: Uh, vi brukar göra fanzines som vi bara ger varandra.
KATHLEEN: Eller så börjar vi med ett och så åker vi ut och turnerar och tänker inte på det på ett år, och sen kommer vi på det igen, men då kanske man kommer på att det känns såå -98:a…
Vad gillar ni för dans?
KATHLEEN: Just nu är jag inne på dragkings. Unga lesbianer som har klätt ut sig till olika pojkband.
Vad skulle Le Tigre vara för pojkband i drag?
JOHANNA: Nu kanske det skulle vara N’sync.
JD: Eller Devo, fast det är ju inget pojkband direkt…
KATHLEEN: Donny Osmond and the Osmonds. Eller tidiga Jackson 5. Eller NKOTB när de var koola. Ett vintagepojkband skulle vi vara.
Hur ska man dansa till den nya Le Tigre skivan?
JOHANNA: I sina underkläder medan man hoppar upp och ner.
KATHLEEN: Ja i sängen, tills man har sönder den.
Gör publiken det på era konserter?
JOHANNA: Några av dem. Men de flesta hoppar upp och ner.
JD: På ett ställe trodde vi att taket skulle ramla ner för att alla hoppade så mycket.
KATHLEEN: Publiken kan inte dansa i sina underkläder för de är alldeles för upptagna med att kasta upp dem på scenen.
Är det alltid kul att vara feministikoner eller är det tröttsamt ibland?
KATHLEEN: Det är ju inte som det brukade vara. Alltså lönen för feministikoner är väldigt låg, vi tjänar minimilön. Vi tjänar kanske 5 dollar i timmen. Folk borde göra en insamling. Och det är lite konstigt att man blir behandlad som en politiker så ofta. Missförstå oss rätt, vi älskar vårt jobb men med tanke på hur hårt jobb det är och hur mycket vi tjänar så…
JOHANNA: …Folk har väldigt höga förväntningar på oss. Och allt vi säger och gör iakttas väldigt noga, vilket gör att vi har ett enormt ansvar men jobbar för minimilön.
KATHLEEN: Vi borde klaga till feministfackföreningen, the feminist union, FU, haha.
Hur är det att vara kvinnlig konstnär idag, har det förbättrats? Har grupperingar som Guerrilla Girls haft någon effekt?
JOHANNA: Det är väldigt svårt. I alla fall i New York för där är allt fortfarande så extremt sexistiskt. Men det kanske inte är som på 70- eller 80-talet längre, det är lite mer medvetenhet nu. Svaga försök att närma sig jämlikhet visar sig på vissa gallerier. Men fortfarande får ingen lära sig feministisk historia eller något när de studerar konst. Det känns som om man måste uppfinna hjulet gång på gång.
Har förtrycket ändrats de sista åren eller är det fortfarande lika hårt?
JOHANNA: Just nu kan man kanske säga att det är en backlash men det är svårt att säga, man behöver lite tid för att se saker för vad de varit.
Hur gör man för att inte ge upp?
KATHLEEN: JD, du har varit tyst ett tag, sitter du i badkaret?
JD: Jag fortsätter leva bara, det finns en framtid som kan vara ljus.
Vad är nästa sak man borde reclaima?
KATHLEEN: Well, vi kanske kan börja med vårt land och freden? Ta tillbaka det från alla galna konservativa stridspittar.
Vad föredrar ni, att övertyga de redan övertygade eller de som inte har en aning om vad ni pratar om?
KATHLEEN: Jag bryr mig inte om de som inte vet vad jag pratar om, jag är självisk, varför skulle jag anstränga mig för dem? De som vi riktar oss till har så få saker som är bara deras, som är unikt för dem. Det finns liksom inte så många feministiska popband. Jag vill bara anstränga mig för att inte bli ännu en av de oändliga Britney Spearsen. Och det finns så många bra böcker och filmer som är så lätta att få tag på att om folk inte är beredda att offra fem minuter ur sin vardag för att försöka upplysa sig själva, så är inte jag beredd att köra huvudet i väggen för att försöka övertyga dem.
Är kultur viktigare än politik när det gäller att nå fram till folk och göra ett verkligt intryck?
KATHLEEN: Damn!
JOHANNA: Jag kan inte säga att det ena är mer viktigt än det andra.
Hur ser er politiska och feministiska utopi ut?
JD: På många sätt hittade vi det när vi spelade på musikfestivalen i Michigan. Det kändes tryggt för oss att spela där, trots mörkret och skogen runtomkring oss kändes det som om ingen skulle hoppa på oss bakifrån typ. Det var en varm och säker atmosfär. Och vi kunde prata med människor och fick spela med folk som vi verkligen gillar och respekterar.
KATHLEEN: Och vi var nakna när vi pratade.
Det är vi med nu! Har ni några regler när ni är på turné? Typ, vilka som ska få vara ert förband och så? Vi hörde att the International Noise Conspiracy inte fick åka med eftersom det bara var en tjej i bandet…
KATHLEEN: Vi turnerar aldrig med andra band eftersom vi tycker om att se vad som händer på den lokala scenen i varje stad vi kommer till. Vi har hellre ett lokalt band som förband. Nu turnerade vi och åkte runt med vårt crew i vår van och det var första gången det enbart var kvinnor och det var fantastiskt. Men vi har inga regleringar om vilket kön förbanden ska tillhöra.
Vad är skönhet för er?
JD: Lava som sprutar ut ur en vulkan och är alldeles röd.
Vad är makt för er?
JOHANNA: Det ideala vore om det fanns makt som inte förtryckte någon. Självsäkerhet är makt.
Är tiger ert kraftdjur?
KATHLEEN: Nej.
Har ni något kraftdjur?
KATHLEEN: Uttern.
Hur gör man en bra moshpit?
KATHLEEN: Det är upp till publiken. Men man sparkar ut alla killar först. Jag är ledsen men det är fakta, moshpits blir bättre om man skippar killarna.
Enligt samhället så har man som tjej en massa skyldigheter: var smal, gilla killar, var vit, ha långt hår etc. Men har man några skyldigheter som tjej enligt er?
KATHLEEN: Vi blir tillsagda att vara en massa saker. Genom media har vi lärt oss exakt hur vi ska vara — vi ska leva i ett heterosexuellt förhållande och ha prinsessaktiga personligheter. Vår skyldighet är att lära oss själva och ge fingret åt alla och allt som säger åt oss att vara på ett visst sätt. Försök att vara på ett sätt som inte förväntas av dig. Det borde inte finnas några könsbunda skyldigheter. Var sann mot dig själv och säg fuck you åt könsrollens dumma version av kvinnan.
Kathleen, du spelade i ett band förut som hette Amy Carter som är x-presidenten Jimmy Carters dotter, varför döpte ni bandet efter henne?
KATHLEEN: Jag hade bandet ihop med Mr. Ladys grundare Tammy Rae. Hon ville att vi skulle heta Amy Carter för hon hade ett fanzine som hette ”I hjärta Amy”. Hon ville ha Amy som en hemlig bästa vän; en fantasikompis med mycket pengar.
Hur trendiga är ni på en skala mellan 1-10?
JOHANNA: Åh, det kanske du borde fråga någon annan…
KATHLEEN: Äsch, vi är 10! Vi spelade ju på ett hett disko i New York igår — vi är HETA! Vi är så trendiga att det kommer stå om oss i tidningen bredvid Elton John och Eminem, haha.
Håller någon av er på med yoga?
KATHLEEN: Nej, en lektion kostar ju typ 30 dollar!
JD: Jag spelar basket. Och jag har funderat på att ta upp badminton.
JOHANNA: Yoga är en stor trend, men jag sysslar inte med det. Kathleen och jag brukar fiska ganska ofta.
KATHLEEN: Ja med en harpun.
Vi spelar också badminton. Det är synd att man får så ont i häcken efteråt bara. Man kan inte gå på flera dagar.
KATHLEEN: Uhm, det är kanske någon annan typ av badminton som ni håller på med…
JOHANNA: S&M badminton…
Har ni några tatueringar?
KATHLEEN: Ja, jag har en vagina tatuerad i pannan med osynligt bläck.
JOHANNA: Jag har så många så det är svårt att välja: men jag har en båt på armen.
JD: Mustasch på magen. Och så står det skrivet ”riot” på bröstet.
Är någon av er laktosintolerant?
JD: Nej. Är någon av er laktosintolerant?
JAAA.
JOHANNA: Är det vanligt i Sverige?
Ja. Vi dricker så mycket mjölk när vi är små så när vi blir 20 blir vi allergiska… Var kan man hitta Babylon?
KATHLEEN: Det är en del konstiga frågor…
JD: I ens hjärna antar jag?
Hur får man sina reaktioner att bli aktioner?
KATHLEEN: Man tänker på det och ens aggressioner och känslor ger en energi men ens intellekt måste guida en och göra något bra av det.
Hjälper det om man dricker en massa öl?
KATHLEEN: Haha, nej öl hjälper inte i det här fallet. Jag tror öl och reaktion hör ihop, men aldrig öl och aktion.
Har ni hört att det finns ett asdåligt band i Sverige som heter Le Fox?
KATHLEEN: Nej, är det med bara tjejer?
Nä en tjej och resten killar.
JOHANNA: Är de alternativa eller mainstream?
De är mainstream men vill vara alternativa. Ni borde stämma dem.
KATHLEEN: Det låter som grunge.

Le Tigre kommer spela i Sverige i april och deras nya skiva heter ”Feminist Sweepstakes”