Lp debuten ”SKYWALK” från Simrishamnbandet INTERMISSION har slagit ner som en bomb på den svenska skivmarknaden. Fyra plus i Aftonbladet startade lavinen som gjort att plattan har blivit mycket omskriven i tidningar landet över. Givetvis har BACKSTAGE gjort en intervju med bandet som består av WOOD BLACK – sång, TOM WEST – trummor, TODD JOHNSON – gitarr och RICK BAKER – bas. WOOD BLACK gav följande svar på hur länge bandet har hållit på.
— Vi bildades för ungefär fem år sedan. Sättningen är den samma idag som då.
Hur har ni utvecklats fram tills idag?
— Eftersom sättningen varit den samma har vi blivit ett mycket stabilt gäng med en otrolig kompisanda. Soundet är det samma som i början men spelmässigt blir man givetvis bättre under fem år. Man kan säga att vi alltid gjort vår egen grej. Covers har det aldrig fallit oss in att spela.
Kan du beskriva er musik?
— Vi kallar det sixti-åttis (go beskrivning Fölet). Åttitalsrock med TODDs sextiotals influenser, med bra drag i.
Vad har ni för influenser?
— Det konstiga är att vi har så olika musiksmak. TODD gillar BYRDS, och givetvis JIMI HENDRIX, TOM och RICK gillar YES, som är helt tvärsemot det vi gör. Själv gillar jag SMITHS, vilket ligger lite närmare vår musik. En gemensam nämnare är sextiotal som vi alla gillar. Blandningen gör att alla har en liten del i den musik vi spelar.
Har ni ”lanserat” er hårt med demotaper?
— Alla vet ju hur det är med demos och skivbolag. Det är svårt att få någon som lyssnar. Lanseringen har inte varit så stor men vi har dokumenterat alla våra låtar.
Dokumenterat?
— Vi känner en kille i Kivik som har en studio. När vi hade fyra låtar klara så spelade vi in dem. Det blir många demotaper det!
Hur fick ni ert skivkontrakt med HMS?
— Killen i Kivik blev så fullbokad att han inte hade tid med oss längre. Vi blev istället rekommenderade att ta kontakt med en studio i Malmö som BERNO PAULSSON skötte spakarna hos. När vi kom dit var BERNO så trött att han sa ”20 minuter får ni på er”. Vi satte låten direkt, vilket imponerade på honom. Han tände även på vårt sound. När vi skulle gå skrek han ”är det ingen som nappar på demon så kom tillbaka till mig så får vi hitta på något”. Givetvis var vi snart tillbaka. Resultatet blev en promotionsingel, ”CONSOLATION”, som skickades runt till höger och vänster. Plötsligt blev det en massa uppmärksamhet. ”Consolation” blev sedan upptryckt, och såldes. På den vägen är det, en singel och nu vår debutlp ”Skywalk”. En dröm har gått i uppfyllelse.
Skivan har fått bra kritik!
— Javisst, det är jättekul, som t ex fyra plus i Aftonbladet. Det som retar en litegrann är att alla mindre tidningar, som fick lp:n, inte skrev om den. Ringde man och undrade så var svaret ”vi får se” eller ”skivan måste ha kommit bort”. När ”jättarna” skrev om den blev det fart på de mindre. Då hittade man plötsligt skivan. Synd att det måste vara så styrt av det de stora gör.
Är det planer på någon lansering utanför Sverige?
— Nej, vågar inte spekulera i det.
Någon Sverigeturné då?
— Vi åker ut nästa år (alltså 1990). Det blir mest spelningar på mindre ställen.
Är gränsen att syssla med musik på heltid nära?
— Nej, inte ännu. Men kommer vi till den situationen att vi måste välja, så är valet redan gjort, SPELA! Det är det roligaste vi vet.
Hur låter ni live?
— Det är lite ruffigare än på skiva. Vår policy har varit att det vi gör på skiva skall vi kunna prestera live. Givetvis är det svårt att motstå vissa grejer när man ser möjligheterna i en studio, men det är bättre att hålla sig på jorden. Vissa grupper fuskar väldigt mycket idag. Men trenden verkar att vända till det bättre. Vi får hoppas att den ”riktiga” musiken vinner i längden.
Har ni något nytt material på gång?
— Ja, det har vi fullt av. Men inspelningen av nästa lp dröjer nog till sommaren -90. Först är det turné som gäller.
Hur låter det nya materialet?
— Soundet är givetvis det samma, men de låtar som är klara hittills är ett snäpp rockigare.