Ted Gärdestad och Tommy Körberg hade inte träffats förrän Ny Musik sammanförde dom. Dom hade olika musikaliska värderingar. Det var bara en sak dom var ense om: att Sveriges Radio har en förödande inverkan på musiksmaken.

Ted kommer traskande lugnt och avspänt med senaste numret av Idrottsbladet under armen. Lunchrast står det på schemat vid Statens Normalskola, avdelning musikklassen. Tommy Körberg däremot noteras för sen ankomst. Stressigt värre p g a repetitioner med Solar Plexus och Norrköpings Symfoniorkester. Där har ni situationen vid intervjutillfället, en ganska solig vinterdag. Övrig bakgrund för dessa populära artister står att läsa lite varstans. Så vi börjar genast prata om dagsläget.
Ted Gärdestad, 17 år, har alltså något år kvar i skolan och man undrar hur det känns?
— Plugget är väldigt viktigt för mej, även om jag vet att en del lärare inte tror att jag tycker det. Jag måste ju vara borta då och då från skolan för att göra inspelningar. Man vet ju aldrig hur det går i framtiden och då är det säkrast att ha en utbildning att falla tillbaka på. Fast det är klart att jag helst vill fortsätta att sjunga och komponera så länge det går.
Tommy Körberg, 25 år, har klarat av studierna för några år sedan. Han har t o m hunnit med att uppleva flera olika stadier i artistens strävsamma liv. T ex kommersiella framgångar såsom Judy min vän. Hur kan det kännas?
— Vad som har hänt tidigare är inte så intressant att prata om, säger Tommy. Mycket viktigare är framtiden. Min medvetenhet kring vad som är rätt och riktigt att göra har kommit under dom senaste åren. I dag är det jäkligt viktigt för mej att skapa ärlig musik på ett sätt som jag verkligen kan stå för.
Unge Ted Gärdestad känner sej tydligen träffad av Tommys inledningsreplik och påpekar att han kan stå för allt det han har gjort under sitt unga artistliv. Även om vissa saker har varit bättre och andra sämre.
— Men hur är det då med Stikkan Andersson, säger Tommy. Han håller ju helt i dej och bestämmer vad du skall göra, eller hur?
— Inte alls, säger Ted. Faktum är att han inte ens är med i studion när jag gör mina skivor. Allt jag har spelat in är egna prylar, som jag känner som helt ärliga. Naturligtvis kan det hända att man inte tycker så bra om en låt något år efter att man har gjort den, men man kan ju inte förkasta den bara därför.

Utveckling

Just när jag gör en låt tycker jag att det är den bästa jag gjort men sedan händer det ju att man ändrar sina värderingar. I alla fall om man hela liden befinner sej i en slags utveckling. Skriver man t ex en låt som handlar om att vara fattig, känner man inte samma sak ett år senare när man kanske har blivit rik. Eller skriver man en låt som handlar om kärleken till en viss flicka kanske man inte är kär i samma flicka ett år senare. Saker och ting förändras helt enkelt.
Tommy ser ut att acceptera Teds argument, men vill gärna utveckla spörsmålet vidare.
— Visst utvecklas man hela tiden och då händer det ju att man förändrar sin uppfattning om vad man gjort tidigare. Men det är bra om man kan undvika musik av typen “ring-a-ding” och “tra-la-la”. Man kan ju inte hindra artister att vara kommersiella, men man kan verkligen begära av Sveriges Radio att inte marknadsföra skivindustrins spekulationer i menlöshet. Sveriges Radio är ju ett statsmonopol med skyldighet att spegla den musikaliska verkligheten.
— Program 3 är faktiskt världens effektivaste sätt att förstöra folks musiksmak. Den justa musiken spelas oftast frampå morgonkvisten, men det är väl inte bara långtradarchaufförer som vill höra bra musik! På Sveriges Radio bestämmer man vad folk vill höra. T ex har Stig Olin sagt att “pensionärer tycker om dragspel och ungdomar gillar hästar och mopeder”.
— Det är idiotiskt att sortera musik efter ålder, fortsätter Tommy. Radions avtal med staten handlar ju bl a om allsidighet. Inte fan är det fråga om allsidighet när man lyssnar på P3. Tvärtom. Melodier med blajiga texter som bara manar till verklighetsflykt och passivisering.

Verklighetsflykt

— Jag är verkligen ingen förespråkare för verklighetsflykt, säger Ted, men man kan ju inte komma ifrån att det kan vara skönt att drömma sej bort från vardagstristessen ibland. När det gäller radions programutbud undrar jag varför man inte skulle kunna blanda ihop musikformerna lite mer. I fråga om musik känns det så onödigt med gränsdragningar.
Och vilken musik tycker då Ted och Tommy om att lyssna på till vardags, när dom inte själva sysslar med den?
— Hoola Bandoola diggar jag, säger Tommy. Dom har lyckats med att kombinera verklighetsnära texter med god musikalitet. Vidare gillar jag jazz och progressiv pop och folkmusik från hela världen. Helt enkelt; musik som sätter fart på min fantasi.
— Bemt Staf representerar bra svensk musik för mej, säger Ted. Det bästa med Bernt är att han har feeling och det är nog det viktigaste i musiken.
När det gäller egna produktioner har både Ted och Tommy en skiva på gång. Ted vill gärna prata litet mer om detta att få göra det man verkligen känner för. Tommys uppfattning om att han enbart är styrd av Stikkan Andersson tycker han nämligen inte alls om.
— Jag tvivlar faktiskt på att en debutant vanligtvis får bestämma så mycket av urvalet, som jag har fått göra. Faktum är att jag bestämmer allt som ingår i mina skivproduktioner. Min första skiva har sålts i nästan hundratusen exemplar och den som är på gång hoppas jag mycket på. Björn J:son Lindh har skrivit arrangemangen den här gången och det är ju en utveckling åt ett nytt håll. Min bror Kenneth skriver texterna liksom tidigare. Även här är det fråga om en klar utveckling.

Tjäna pengar

— Men killarna som står bakom dej är ju bara ute efter att tjäna pengar, säger Tommy. Det är det jag tycker är så ruskigt. Titta t ex på vad Benny Andersson sa för en tid sedan i en intervju. Han blev tillfrågad om vad han mest önskade sej och svarade att det var “att tjäna så mycket pengar som möjligt”! Vad säger du om det?
— För det första tror jag att Benny sa det där mest på skoj. Sedan tycker jag att man ofta talar alldeles för mycket om det här med pengar. När en ung artist tjänar pengar då är det något fult. Titta på idrottsvärlden. När Björn Borg tjänar pengar då är det inte fult. Tvärtom, han blir nästan nationalidol. Varför ska det vara en sån skillnad?
— Kom ihåg en sak, säger Tommy. Det är inte artisterna som sådana som jag vill åt. Det är businesskillarna inom musikbranschen som är skurkarna. Jag tycker faktiskt att det du gör är jäkligt mycket bättre än det mesta av svensktoppsmaterialet. Men för den skull kan jag inte komma undan att du är styrd av människor som i första hand är ute efter att tjäna pengar på din musik. Och det tycker jag är fel.
“Mr Branschen”, alias Stikkan Andersson har ju nämnts ett par gånger i samtalet, han har sagt att folk inte är så dumma som man tror, utan dummare. Vad tycker Ted om det?
— Jag ställer inte upp på det uttalandet och jag förstår inte att Stikkan har sagt så. Ett uttalande som är lösryckt ur sitt sammanhang kan man ju göra stor sak av ibland. Jag tycker verkligen inte om att man kopplar det till min musik. För tusan, jag är bara 17 år och har massor att lära. Det jag gör idag känns riktigt, men det kanske det inte gör i morgon. Man måste väl få chansen att utvecklas!

Modevänstern

— Dessutom tycker jag att allt det här snacket om verklighetsflykt är lite konstigt. Det är ju inte alldeles säkert att min verklighetsuppfattning är densamma som t ex Tommys. Vidare tycker jag att det har gått lite mode i att vara “vänster”. Det är ganska få som har en genomtänkt politisk uppfattning, men det är väldigt lätt att hänga med i svängarna, så att säga.
— Du säger “mode” om att vara till vänster, protesterar Tommy. Vad skall man då kalla dom extrema högeryttringar som vi dagligen ser och hör omkring oss runt om i världen. Det sista skriket? Dessutom tycker jag ditt resonemang är litet för egoistiskt. Man måste tänka på det ansvar man har som artist. Och komma ihåg att man är väldigt priviligerad. På så sätt kan man försöka sätta sig in i andra människors situation. Att man själv tycker att det är OK räcker inte alltid. Ibland får man offra lite också. Gör man låtar som alla människor lärs att tycka om genom Sveriges Radio, kanske man missar chansen att komma med något mera väsentligt.
— Vill du ha min definitiva uppfattning i dom här frågorna, får du faktiskt vänta några år, säger Ted. Är man 17 år och fortfarande går i plugget, är det svårt att vara helt klar över hur man ser på sig själv och musiken. Det har gått lite för fort och jag vill nog gärna vänta en tid innan jag vågar uttala mig tvärsäkert om vad som är rätt och riktigt.
— Jag tycker om att skriva melodier, jag tycker att det är verkligt kul att få sjunga för människor som tycker om det jag gör och det räcker för mig än så länge.
Man kan knappast missunna Ted att ha den uppfattningen. Lika lite som man kan säga att det är fel av Tommy att ha dom mera radikala åsikterna. Och både Ted och Tommy tyckte det var roligt att träffas och utbyta åsikter. Ganska naturligt egentligen — dom jobbar ju bägge inom musikens underbara värld…

DISKOGRAFI: TOMMY KÖRBERG

Tom, Mick & Maniacs:
Somebody’s taken Maria away GP-9968

Tommy Körberg:
Tom Nature Boy SLP-67
Spotlight SLP-2503
Tommy SLP-2516
Judy min vän GP-9953
Tommy Körberg GP-10000
Tommy Körberg sjunger Birger Sjöberg SLP-2546 Distr: Sonet

Solar Plexus:
Solar Plexus (2LP) 154-34573-4 (Sv vers)
Solar Plexus (2LP) 154-34684-5 (Eng vers)
Solar Plexus II 062-34797 Distr: EMI

DISKOGRAFI: TED GÄRDESTAD

Undringar Pols 234
Ted Pols 241 Distr: Polar