Natta de mina är en av 2003 års mer intressanta skivor. Kristian Anttila har inte gjort något mästerverk. Men han sticker ut, provocerar med sitt sätt att uttrycka sig och med sin svarta syn på välden. Martin Röshammar träffade göteborgaren… Fortsätt läsa →
”I chill like a pro with a veterans habit/Like I sucked all the sedatives out the medicine cabinet” rappar skånske Chords på sin solodebut. Kalle Malmstedt åkte ner till Malmö för att snacka hiphop med Timbuktus långe sidekick som också… Fortsätt läsa →
Ska man få något riktigt gjort är det lika bra att göra det själv. Så resonerar, i sann småländsk företagsanda, det till huvudstaden utflyttade Värnamobandet Moody Alan. Förstlingsverket, Moodswings är således en äkta DIY-affär, från inspelning till omslagsdesign till skivbolagsetikett…. Fortsätt läsa →
Vilt orgelsvängiga Hipwhips borde vara ett gäng tjugoåringar med några ton attityd. Som musikindustrin ser ut borde det enligt regelboken vara så uttänkt, så planerat och så välregisserat. I själva verket är Hipwhips tre män som är allt annat än… Fortsätt läsa →
Ibland kan sidoprojekt var livsnödvändiga för ett bands utveckling. Och i dubkollektivet Moder Jords Massivas fall, med dess 17 medlemmar, var det naturligtvis ofrånkomligt att de förr eller senare skulle börja yngla av sig. Mer överraskande är väl att Failures… Fortsätt läsa →
Stockholm sommaren 1978. I gångtunneln nedanför Gallerian åker den första generationen skejtare slalom mellan de uppställda konerna. Från en bandspelare hörs Magnum Bonums Skateboard, sommarens stora svennehit, eller någon lika avskyvärd disco. Skejtarna har vida jeans, seglarskor och långa snedluggar…. Fortsätt läsa →
2003 var året då svenska band lärde sig konsten att döpa sina skivor. Eller vad sägs om Haul Haul Gaff Gaff? Tufft är ordet. Eller kanske attityd. Två ord som är så långt från sanningen som man kan komma. Martin… Fortsätt läsa →
2003 kan vara ett av de bästa svenska åren för debutanter på mycket länge. Wan Light tillhör de som skiner allra klarast. I deras värld är konstformen att skriva texter och skapa musik precis lika viktiga. Det är egentligen konstigt… Fortsätt läsa →
Bring Me The Fucking Riot… Man har onekligen ett av de tuffaste bandnamnen någonsin. Alla som har hört singeln (eller sett videon) Lolita Riotta vet hur det låter. Det är rakt, hårt och enkelt. Det är punkigt. Det är rockigt…. Fortsätt läsa →
Björns vänner är inget vanligt band. Eller också är det just det de är. Men det är något konstigt med bandet, det är jag övertygad om. Att de fått sitt namn efter sin manager måste bara det vara unikt (Björn… Fortsätt läsa →
För snart ett år sedan satt Johan Angergård som är en av personerna bakom skivbolaget Labrador (Edson, Wan Light, Radio Dept. m.fl.) med några nyskrivna låtar han själv hade pulat ihop. Låtarna spelades upp för diverse folk och det dröjde… Fortsätt läsa →
The Latin Kings återvände 29 oktober med sitt fjärde album Omerta. Ett album som är lite ljusare än de två föregående men betydligt seriösare än debuten. Vi befinner oss snart i ett område som knappast skulle ha någon glamour över… Fortsätt läsa →
© 2026 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
