SNAKEFINGER The man in the dark sedan (Ralph) Vad vore världen utan Snakefinger. Det bubblar, hackar och vi är ständigt på väg. En fuzzad gitarr leder jakten över på skivsida två. Där bestämmer Residents mer än Ormfinger. Melodin försvinner och… Fortsätt läsa →
THE ASSOCIATES The affectionate punch (Fiction) Det är med spänning jag lägger en Fictionmärkt singel på tallriken. Minns Cult Hero, Purple Hearts och inte minst Passions ”Haunted”. Associates är för manierade. Vill vara Bowie hela dan och om man ändå… Fortsätt läsa →
Fröken Äsping träffade Joakim Tåström en novembereftermiddag på Söder. Vi bestämde oss för att äta frukost tillsammans. Vi handlade lite smått och gott och gick upp till hans lägenhet. Det var er ruffig andrahandsetta som vi kom in i, men… Fortsätt läsa →
ANY TROUBLE Girls are always right/No idea (Stiff) Oemotståndligt. Visst, visst det låter mycket Costello. Än sen då. Engelsk pop på Stiff är grädde på moset, marmelad på skorpan…
JOY DIVISION Atmosphere/She’s lost control (Factory) Så till förrätten som för många är huvudmålet. På omslaget ser du ett fruset landskap. En avmätt, ren och ödslig bild. Precis som musiken. Men allt är inte vad det synes vara. Tittar du… Fortsätt läsa →
KILLING JOKE Requiem/Change (EG rec.) Svår musik? Nej rock som inte ger upp. Som har tentaklerna bakåt men strävar ännu mer framåt. Gitarrer som tuggar i sig allt som kommer ivägen. Malande ackord som låter oss ana och förnimma, men… Fortsätt läsa →
Folkets Park i en svensk småstad, en lördagkväll i slutet på oktober. Läget för praktfyllan och knytnävsnerverna. Dessutom rock på programmet. Vågar någon hederlig medborgare ens glänta på dörren? Jodå, i Karlshamn har man nämligen förvirrat begreppen en smula och… Fortsätt läsa →
TONY ELLIS BAND Mariahissen Tony Ellis står fortfarande etta i loppet att bli Sveriges Bob Marley. Det är alltså inte förvånande, när man upptäcker att i den senaste uppsättning av sitt band har han tillagt sin egen tjejkör (The I-Twos)…. Fortsätt läsa →
Mångsidighet är det nyckelord som bäst beskriver gitarristen Johan Norberg. Från det han slutade grundskolan för arton år sedan har han helt och hållet försörjt sig som frilansgitarrist. Vi har sett honom, både på scenen och t ex i TV4:s… Fortsätt läsa →
PAUL SIMON Tivolis konsertsal, Köpenhamn En mogen och välmående publik sitter och väntar på att Paul Simon åtminstone skall glänta på dörren till 60-talet. Filmen Mandomsprovet, optimismen, förväntningarna, den begynnande insikten, radikaliseringen; nu sitter vi med ett delsvar i handen… Fortsätt läsa →
PAT BENATAR Glädjehuset, Stockholm Amerikanska rocktjejer är antingen rått sanna och riviga som Genya Ravan eller tama och rutinerade som Grace Slick. Det finns också de som närmar sig, men tvekar mellan någon av rollerna. Sådan är Pat Benatar som… Fortsätt läsa →
MURRAY HEAD Bobino, Paris Engelsmannen Murray Head är än så länge en doldis — men en tung sådan. På skiva har han en mjuk, ömsint framtoning. Och givetvis — det hade han på scenen också när jag såg honom på… Fortsätt läsa →
© 2026 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
