DET VAR FÖRST NÄR Per Nordmark hamnade utanför den experimentellt sett rätt stela rockgruppen Fireside, som han vanligtvis spelar i, som hans talang började sätta avtryck. Han är en av de få svenska trumtalanger som förstått att det inte är… Fortsätt läsa →
THE TRIFFIDS The black swan (Island/Sonet) **** Triffids tredje chans att leva upp till höjderna som nåddes på 1986 års ”Born sandy devotional”. Det lyckas. Nästan. ”Nästan” är bättre än den charmiga och anspråkslösa lågbudgetproduktionen ”In the pines” (som förvisso… Fortsätt läsa →
TVÅ GATOR BAKOM Möllevången, in på en gård, ner i källaren och innanför det underjordiska garaget ligger Flava Productions. Bensinlukten följer med dig in förbi de tunga ståldörrarna men ersätts av inrökt studiosvett, utstänkt på betongväggarna. Du bedövas snabbt av… Fortsätt läsa →
NENEH CHERRY Raw like sushi (Circa/Virgin) ** Ett halvår efter att den släpptes känns ”Buffalo stance” fortfarande så stark att den slår undan fötterna på mig varje gång jag hör den. Så smart. Så begåvad. Så fruktansvärt effektiv. Självsäker hiphop,… Fortsätt läsa →
STAN RIDGWAY Mosquitos (IRS/EMI) **** En man stänger sin bar och försöker locka med sig servitrisen på lite vänsterprassel. Någon annanstans förbereder i samma ögonblick ett mystiskt gäng insmugglingen av en last ”underliga varor från en exotisk lokal”. I ensamma… Fortsätt läsa →
PETER CASE The man with the blue postmodern fragmented neo-traditionalist guitar (Geffen) **** Hans första solo-LP vann på värme, sympati, några bra låtar (”Echo wars” och ”Steel strings”) och en fin version av Pogues ”Pair of brown eyes”. Det överskuggade… Fortsätt läsa →
THE THE Mind bomb (CBS) *** Han gör det inte lätt för sig, Matt Johnson. Första LP:n ”Burning blue soul” var en 19-årings försök att dyka djupare i popmusik än få artister har ambition att göra under ett helt liv…. Fortsätt läsa →
VAN MORRISON Avalon sunset (Polygram) ***** Van Morrison måste vara rockmusikens största gåta. År efter år förblir han samme buttre bohem; som tycks plågas av varje konsert, som aldrig ger intervjuer, som verkar allmänt folkilsk. Ändå fortsätter han att på… Fortsätt läsa →
FÖR ETT PAR år sedan hade varje svensk skivartist internationella ambitioner. I snart sagt varje studio gjordes engelskspråkiga sångpålägg, på varje skivbolag bläddrades det i förteckningar över tänkbara utrikiska kontaktadresser. Inte många nådde längre än just ambitionen. Och bara Europe,… Fortsätt läsa →
ALLEGIANCE ”Blodörnsoffer” Helt klart mer mangel än förra plattan ”Hymn Till Hanga Gud”. Jag tycker faktiskt att mycket av stuket drar åt MARDUK hållet (kan det bero på att 2 av medlemmarna är med i MARDUK?). P.g.a valet av samma… Fortsätt läsa →
IMMORTAL ”Blizzard Beasts” Oj, vad har hänt? Det enda man hör på att det är IMMORTAL är sången. Resten skulle kunna vara vilken thrashgrupp som helst. Nej, där överdrev jag nog en smula, men dom har fanimej bytt stil ganska… Fortsätt läsa →
GLORIOUS BANKROBBERS spelar rak skitig rock’n roll, vilket man har saknat på de svenska scenerna. Trots att de har hållit på i ca fem år har de inte gjort så mycket väsen av sig tidigare. Men med den nya plattan… Fortsätt läsa →
© 2026 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
