1991 dog doom metal-bandet Candlemass. 1992 tar ett moget heavy metal-band sina första stapplande steg. Candlemass är namnet. En verklig tungviktare lämnade Stockholmskvintetten i slutet av förra året. Messiah Marcolin, självutnämnd munk och stamgäst hos McDonald’s, tog efter fem framgångsrika… Fortsätt läsa →
Debutsingeln ”Best Friend” från sommaren 1989 skrällde till ordentligt. En poppärla som med ett schvung förde fram Cod Lovers som hemmabolaget Ceilidhs flaggskepp. Första LP:n ”French Plums” såldes raskt i 1 800 exemplar. Gott och väl. Nu har det gått… Fortsätt läsa →
Störsssta möjjjliga tysssssssstnad! Det är vad som omgärdat Skånekvartetten Dolkows den ”senaste” tiden. En mycket lång tid som i stort sett sträckt sig från turnén våren 1990 som följde på deras andra LP ”Levitation”. Efter det ingenting. Och sedan ingenting… Fortsätt läsa →
FÖR allmänheten är ”surfpop” synonymt med Beach Boys. Knasterskadade vinyljunkies nämner gärna även Jan & Dean och obskyriteter som The Fantastic Baggys i sammanhanget. Men att termen surfpop därmed blivit ett sextiotalsnostalgiskt begrepp är en slags självmotsägelse. För själva idén… Fortsätt läsa →
Norrköping har länge ståtat med Sveriges bästa popmagasin. Nu lägger en ny aspirant från staden beslag på tätpositionen i fanzinevärlden. Close-Up heter projektet, som startats av närradioprogrammet Power Hours medarbetare Robban Becirovic och Christian Carlquist. Efter undertecknads misslyckade försök att… Fortsätt läsa →
INGEN AV DEM ÄR ÖVER TJUGO ÅR. De har funnits sedan årsskiftet, första demon spelades in i februari och den blev så lyckad att Sveriges största skivbolag EMI snart knöt dem till sig. Mindscape är ännu ett tecken på att… Fortsätt läsa →
NÄR vissnar techno- och ravehysterins stroboskopblinkande blommor? När tar ecstasy-pillren slut så att folk förstår att James Brown faktiskt lever? Och kommer man då att kunna vänta sig något så banalt som en återgång till den elektroniska popmusikens rötter, syntpopen?… Fortsätt läsa →
VAD KAN MAN VÄNTA SIG, ja, rent av fordra av en democheck? Vad hoppas den nyfikne läsaren, popartisten, A&R-mannen få för information genom texter om ännu osignade band? Med den annars utmärkta gratistidningen Nöjesguidens nonchalanta demo-bevakning i minnet gör SA… Fortsätt läsa →
En riktigt bra och spännande äventyrsberättelse inleds alltid av en detaljerad karta över det fiktiva land där historien äger ruin. En karta med alla viktiga platser — skogar, sjöar, berg och slott — utsatta. Två bland många utmärkta exempel är… Fortsätt läsa →
När Thåström byter språk handlar det om att äntligen få använda rockmusikens mest grundläggande ord — yeah. Eller också om att Sverige är så otroligt skittråkigt, att enda möjligheten att slippa vara här för ofta är att överge svenskan. Eller… Fortsätt läsa →
Sju stockholmare, sju musiker, sju antiamerikaner, sju antirasister, sju debattörer, sju viljor, sju manussidor. Kan bara sluta med kaos. Två av Sveriges fräckaste band möttes i Stockholm. Lika galna som sin musik. Röstläget var högt. Utom när en kille sa:… Fortsätt läsa →
Tjejband. Smaka på ordet. Det är säkert fler än jag som tycker att det smakar velour, ”Kvinnor Kan”-mässor och Tant Strul. Ordet ”tjejband” är egentligen alla rockälskande tjejers största förbannelse. Tjejer som spelar rock tillsammans spelar inte i band, de… Fortsätt läsa →
© 2026 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
