ELEGANTA GENGÅNGARE JAPAN Exorcising Ghosts (Virgin) För det eminenta, eleganta och sofistikerat sublima under de första åren av denna dekad stod Japan. Med en särart som kanske för få har upptäckt, men som alla med lätthet nu kan sätta sig… Fortsätt läsa →
THE BEVIS FROND ”Live At The Great American Music Hall, San Francisco” Woronzow/import Det finns nätter man minns och i mitt fall är de ofta förknippade med musikupplevelser. Natten när den här skivan spelades in hade förmodligen varit en sådan…. Fortsätt läsa →
TREMBLING BLUE STARS ”Broken By Whispers” Shinkansen/Border Lite återhållsam, monoton och vänlig pop i brittisk vemodstradition. Ofta känns det som att det inte finns någon naturlig skillnad internt i melodierna, vilket gör den monotona känslan extra stark. Som att sången… Fortsätt läsa →
LAIKA ”Good Looking Blues” Too Pure/Playground Laikas tredje fullängdare är här, och det är en nästan fullkomlig upplevelse. De blandar Rhodes-piano, rap, sång, samplingar, percussion och blås, mixar folkmelodier, blues, avantgardejazz och grooviga beats som om det vore helt självklart…. Fortsätt läsa →
RECOIL ”Liquid” Mute/Playground Alan Wilder lyckas ta tillvara den mänskliga röstens inneboende musikalitet och undviker därmed den vanligaste spoken word-fällan, att laddningen försvinner efter en genomlyssning. Han lånar i huvudsak fem olika röster, bland dem Diamanda Galàs. Varje röstklang blir… Fortsätt läsa →
THE THE ”Naked Self” Nothing/Universal Det heter att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men länge har man i alla fall fått vänta på en The The-platta med nytt eget material. Sju år. Och med tiden… Fortsätt läsa →
BELIEF Innocence (Cooltempo/Chrysalis/EMI) (3,5/6) Innocence hade en mycket bra danshit med Natural Thing tidigare i år. Dom är ett sånt här nytt engelskt soulband i den unga generationen som följer Soul II Souls upplöjda väg. Man vet inte mycket om… Fortsätt läsa →
DOWN TO EARTH Monie Love (Cooltempo/Chrysalis/EMI) (5/6) Två saker som hänt ute i den stora musikvärlden de senaste åren har varit roligare och viktigare än allt annat. Det är dels den nyenkla brittiska gitarrpopens återerövrande av det örikets topplistor och… Fortsätt läsa →
BANANARAMA Deep Sea Skiving (London) ”Bananarama har återinfört en stil som vi alla skulle behöva och älska: den klassiska kvinnliga vokalgruppen. Dom spelar inte gitarrer, trummor eller synthesizer. Faktum är att dom spelar ingenting. Dom gör bara vad dom gör… Fortsätt läsa →
QUEEN A Kind of Magic (EMI) * * Ett splittrat album från de engelska rocklorderna. Mercury och hans kompisar försöker tillfredsställa alla typer av fans som de skaffat sig över åren (hårdrockare, disconissar, symfonirockare och mormor Hulda) och resultatet blir… Fortsätt läsa →
ERASURE Wonderland (Sonet/Mute) * * * Vince Clarke är även i Erasure (precis som han var i Depeche Mode, Assembly och Yazoo) en mästare i att vända simpla syntbagateller till oglömbara poppärlor. Hur många hits kan gruppen plocka ur ’Wonderland’?… Fortsätt läsa →
© 2026 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
