GARY NUMAN Warriors (Beggars Banquet) En aning sorgligt är det väl med dessa gamlingar som inte vet när de ska lägga av? Som Numan, som en gång i vår ungdom — var det 79? — gjorde några trivsamma elektroniska snuttar…. Fortsätt läsa →
Placebo ”Nancy Boy” part 1 1997 Jorden skälvde, himlen rämnade. Jag stod där med mitt alldeles egna ex av NANCY BOY. Hurrrmmm lite överdrivet kanske men en speciell känsla var det. Singeln innehåller fyra låtar. 1. Nancy boy är lika… Fortsätt läsa →
Gene ”Drawn to the deep end” 1997 Genes sångare Martin Rossiters största inspirationskälla heter Steven Patrick Morrissey. Gitarristen Steve Mason leker Paul Weller helt ogenerat och namnet Gene lär vara taget ifrån den underbara Smiths-sången Jeane. Kan Gene vara någon… Fortsätt läsa →
Kula Shaker ”Hush” singel 1997 Oj, oj, oj…vilket ös!!!! Kula shakers nya singel ”Hush” är en riktigt ösig rock n’ roll låt från början till slut. Det börjar spritta i armar och ben när man hör den och man vill… Fortsätt läsa →
Gary Brooker ”The long goodbye” (Mercury/Polygram) Det var länge sedan man hörde förre Procol Harum-ledaren i ett så här gott slag. När han dessutom fått med sig sin förre textskrivare Keith Reid igen anar man redan innan att det kanske… Fortsätt läsa →
The Monochrome Set ”Jacob’s ladder” (Blanco Y Negro/WEA) En engelsk kvartett som funnits sedan 1978 och gjort en del personliga låtar i en stil som närmast kan beskrivas som en korsning mellan Ventures och den melodiösa sidan av Velvet Underground…. Fortsätt läsa →
THE WHO ”Who’s Last” (MCA/WEA) Precis som under Bruce Springsteens konserter i Staterna, i Håkan Loobs matcher i Calgary låter the Whos publik: Bruuuu- o.s.v. -ce, Loooo- o.s.v. -ob, Whoooo- etc. ”I hope I die before I get old” i… Fortsätt läsa →
THE KINKS ”Word of Mouth” (Artista/CBS) The Kinks har varit bra, jävligt bra och ledstjärnan Ray Davies har varit en av rockens verkliga talanger. Därför har jag de senaste åren översett med de katastrofala plattor de släppt. Men nu är… Fortsätt läsa →
VISAGE ”Beat Boy” (Polygram) Vad som förvånar mig med Visage är inte den dåliga musiken — för den är INTE anmärkningsvärt dålig — utan de märkliga förpackningarna varmed Steve Strange slår in sina album med. Musiken representerar inte de ultramoderna… Fortsätt läsa →
© 2026 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
