Om man skriker som fan om mättat fett och asiatiska barn i rullstolar och låter som om man menar nåt med det så är man på rätt spår. FWE kör nån sorts våldsam, eklektisk elektro/aggro/punk. Det är jävligt rått och roligt. Fort som helvete går det, när det inte är blytungt eller bara skadat, vill säga. Sångerskan Måna skriker och tjuter som vore hon vansinnig, och resten av bandet går bärsärk på sina instrument under tiden. Svinbra.