Nober Hill spelar liksom 90 procent av världens unga, vita snorvalpar punkig rock av den ena eller andra sorten, men fan tro’t om jag inte hittar lite 80-talshårdrock och new wave här också… Sången är helt klart det bästa med bandets oslipade sound. Jävlar vad hon tjoar på, lite som en kvinnlig Danzig, fast med ett vackert vibrato som inte passar för fem öre till den monotona skrevrocken i bakgrunden. Det är som att dricka folköl — skitbra på sitt vis, men det räcker inte hela vägen. Jag tänker inte nedlåta mig till att försöka ge konstruktiv kritik. Kör bara på för fan! Rockrockrock och sånt.
www.noberhill.info.se