Vad sägs om intervjutid klockan 02:00 en måndagmorgon med en sångare som är utpumpad efter en hel dag i studion? Helt klart lite annorlunda, men så är Malaise inget vanligt band heller. När jag pratar med Martin, gruppens sångare, är han fortfarande exalterad efter en omgång av spelet “Age of Empires”.

Hur går det med inspelningen då, när kommer nästa skiva ut?
— Det är lite oklart, men det ska inte dröja speciellt länge till. Vi har bara sången kvar att spela in. Själva arbetet med plattan, som förövrigt heter “A World of Broken Images”, började redan förra sommaren. Vi har numera en egen studio så vi spelar in när vi har tid.
Hur har ni gått tillväga då? Är det stor skillnad mellan denna platta och den förra, “52 Ways”?
— Oja! Jag är lite av en perfektionist och i och med den egna studion kan vi kosta på oss att vara det. Förr kostade det 300 kronor i timmen… Den nya plattan är mycket “gothigare” än den förra som var präglad av synthar på ett tydligare sätt. Förut satt vi framför datorn och skapade, den här gången är allt skrivet gemensamt tillsammans med vår gamla trumslagare. I botten ligger bas & gitarr, sedan kommer syntharna som utfyllnad. Vi analyserade den gamla plattan för ett tag sedan och kom bland annat fram till att vi har ökat tempot en del. Majoriteten av låtarna på “52 Ways” ligger runt 125 bpm. “AWOBI” ligger på 135 bpm i snitt. Sedan kan jag avslöja att det är 12 låtar på albumet och vilket som helst av de sex första skulle fungera som singelspår. Jag är väldigt nöjd med skivan på alla punkter!
Kul att höra! Då antar jag att ni även sköter produktionen själva?
— Visst gör vi det. Det är klart det vara kul att jobba med en stor producent, men de kostar. Om jag fick bestämma och hade tillräckligt med pengar skulle vi gärna jobba med Flood. Detta tack vare hans bredd, att han producerat allt från dans till rock.
Blir det någon singel i samband med att plattan släpps?
— Albumet har högsta prioritet nu. Efter att vi har släppt den har vi planerat in ett minialbum, eller om man kanske ska kalla det en maxisingel? I vilket fall som helst kommer den att innehålla 67 låtar, bland annat en cover på Skinny Puppys “Assimilate”. Vi vill också remixa ett par låtar från “52 Ways” som vi inte är riktigt nöjda med i dagsläget, och så tillkommer naturligtvis ett par mixar av låtar från den nya plattan. Även arbetet med maxin är i stort sett klart.
En klassisk fråga till grupper i er genre är hur det står till med scenen idag, så…?
— Det känns som att det är en gothrevival på gång. Det senaste året har det kryllat av små “gothknoddar” i Uppsala. Det är i och för sig bra då de utgör en potentiell publik… Sen kan jag säga att vi själva inte har bestämt att vi ska tillhöra den genre vi gör. Vi började skapa musik 89 och sedan har det fallit sig så här på ett naturligt sätt.
Du menar att det inte finns någon vits med att dela in musik i olika genrer?
— Exakt. Den enda orsaken till att man bör stoppa in band i olika fack är för att ha egna referenspunkter.
Är det någon av medlemmarna i Malaise som är inblandad i något sidoprojekt?
Martin tvekar lite men sedan säger han:
— Ja. Jag och en studiekompis har ett projekt som vi kallar State of Texas. Musiken är en mix av White Zombie och Ministry uppblandat med trumloopar.
Det kanske kan vara något för Zynthecs demobandsida på Internet?
— Ja, varför inte. Fast som jag sade tidigare har Malaise nya platta den högsta prioriteten nu.
Vad tycker du om Sveriges musikliv?
— Hmm… Jag börjar känna mig gammal eftersom jag har svårare att ta till mig ny musik idag än vad jag hade när jag var yngre. Jag läste någonstans att det man lyssnar på när man är mellan 18 och 20 år, det lyssnar man på resten av sitt liv. Jag är beredd att hålla med. De senaste plattorna jag köpte vad Depeche Modes “Ultra” och en samling med Love Like Blood.
Har ni några planer på en kommande turné eller har ni planerat in några spelningar?
— Vi ska upp till Umeå den 8 maj. Efter det åker vi till England den 20 juni för en spelning på en nystartad festival som kommer att gå av stapeln där. Det verkar vara en liten sådan då den är inomhus.
Har ni spelat utomlands förut?
— Javisst. Förutom i våra nordiska grannländer har vi bland annat uppträtt i Tyskland under 1995 och England i oktober förra året. Bland annat med storheter som Garden of Delight.
När jag såg er live i Uppsala förra året uppträde ni med gasmask under första låten. Hur viktig är scenshowen?
— Scenshowen är a och o. De låtar vi gör är så gott som alltid gjorda för att framföras live och man måste ha en bra publikkontakt, annars fungerar det inte.
Det är viktigt att ett band har en attityd antar jag?
— Självklart. Money talks, bullshit walks…
I vilket land går det bäst för Malaise?
— I Sverige, helt klart. Detta beror på att vår distribution utomlands inte är speciellt bra. Det görs mer reklam i Sverige för våra plattor vilket också är en bidragande orsak till att det går bättre här. Jag tror att vi behöver en FET turné, gärna tillsammans med ett större band. Då får ju alla som kommer för att se det större bandet även chansen att ta del av vår musik. Paradise Lost till exempel, det vore utmärkt att spela förband till dem. Den publik som kommer för att se dem borde gilla oss också. Det räcker med att åka till England för att förstå att publiken där vill se ett band först innan de köper plattan. Efter nio år i branschen vill man göra framsteg som du säkert förstår.
Visst gör jag det. Då måste det vara svårt att leva i ett land där det finns ett så begränsat antal fans, och då menar jag sett till folkmängden.
— Nja, det är lättare att fixa spelningar här. Nackdelen är att det är svårt att få några pengar att tala om. Och vem vill spela på små hak när det finns arenor?
Oj! Vad har ni satt för mål egentligen?
— Att sälja massor av skivor, säger Martin och skrattar. Målen ändras med tiden. I början kretsade allt runt att få en spelning. När det var avklarat blev nästa mål att göra en skiva. Om allt stagnerar är det oerhört lätt att man tröttnar. Inte för att jag personligen skulle tröttna på att göra musik, det är mer eller mindre vad jag lever för.
— Om en skiva skulle floppa totalt skulle jag ändå fortsätta att göra musik under namnet Malaise. Eventuellt skulle jag kanske ändra lite på vår musikstil.
Kan man nå lycka och framgång med musik?
— Visst, lycka är musik som är man är nöjd med. Framgång når man genom att jobba 110% och då, om man har tur, går det bra.
Förövrigt kan författaren till intervjun avslöja att Malaise betyder “att få en dålig känsla” och att det snurrar vax från 80-talet hemma hos sångaren. Några exempel på bra musik enligt Martin är: The Cure, Psyche, New Model Army, Imperiet, Ministry, Beloved, Love Like blood och Alphaville.