Ett band som blir av med sin sångare dör oftast ut. Småländska Cat Rapes Dog är ett undantag. De har förlorat två sångare men ger inte upp för det. Med en ny sångare och med ett nytt album är de ute på vägarna igen. När bandet väntade på sin tur att beträda synthfestivalen More Than A Partys scen passade Petter Jahnstedt på att fråga ut den nya sättningen om gamla minnen och testade dessutom relationerna mellan de nya och de gamla bandmedlemmarna.

I de småländska skogarna föddes Cat Rapes Dog, ett renodlat EBM-band som låg perfekt i tiden när band som Front 242 och Nitzer Ebb skördade framgångar världen över. Det var i slutet av 80-talet de båda grabbarna Joel Ryström och Magnus Fransson fyllda av entusiasm startade Cat Rapes Dog. De fick snart mersmak och tog hjälp av Annelie Bertilsson. Helt plötsligt var de en trio och EBM var inte längre lika självklart. Efter ett tag tog det stopp. Joel tröttnade och ville lämna gruppen precis när de spelade in sitt fjärde album. En tid senare stod det klart att gruppen hittat en ny sångare, Lazlo Hago. I denna veva blev också live-gitarristen Jonas Avertoft fullvärdig medlem. Så hände det igen, sångaren Lazlo hoppade av!

Nu har det gått ett par år och jag sitter med gruppen backstage på Uppsalafestivalen More Than A Party och pratar dåtid, nutid och framtid. Så här förklarar Magnus alla avhopp och presenterar den nye sångaren John Wreibo för mig.
— Joel tröttnade. Allting blev för noga, han ville bestämma själv. Vi blev styrda av skivbolag och det blev fler omtagningar än tidigare. I början gick vi in i en studio ute på landet, spelade in och kommentarerna var “det håller grabbar, det funkar”. Det var mer lek förr, Joel hade ju också en massa andra grejer för sig, han läste t.ex biltidningar på turnéerna. Dessutom är han en väldigt duktig löpare. När vi var ute och kom fram till ett spelställe var han direkt ute och sprang. En gång stack han i väg när vi stod i kön till en finlandsfärja.

Jag berättar om det rykte som spred sig på Hultsfredsfestivalen 95. Enligt detta skulle Lazlos mick ha stängts av när Joel gjorde ett sista inhopp som en liten överraskning för fansen. Magnus svarar: — Nej, det är inte riktigt sant. Det som hände var att en tjej, som var mytoman, hittade på den historien och Lazlo trodde på henne, mer var det inte. Lazlo hoppade av senare under Tysklandsturnén.

När jag pratar om Lazlo vill varken Magnus eller Annelie svara, de kom på kant med honom. Nu sitter gruppens tredje sångare John Wreibo bredvid mig i soffan. Han har sysslat med musik i över 10 år men aldrig spelat för en större publik. Entusiasmen lyser i hans ögon och jag frågar honom vad han har för mål med sin musik.
— Jag är glad om jag kan leva på det… Annelie som varit med ett tag svarar hastigt: Det kan du aldrig göra med Cat Rapes Dog. Målet med CRD är — åtminstone för mig — att få åka över till USA och spela. John svarar försiktigt: Jag ser först fram emot Tysklandsturnén. Det ska bli otroligt kul att åka runt och spela för en större publik när man hängt i en replokal i 10 år. Gamlingen i bandet, Magnus, säger några väl valda ord till John: Du kommer att få nog av motorväg du också. Jag tror vi har åkt på alla motorvägar i hela Tyskland.

Mitt leende blir allt bredare. Stämningen i personalrummet på Restaurang Fredmans stiger till 100% när ett köksbiträde plötsligt sätter sig och börjar äta sin lunch. Hon avviker dock snart när hon förstår att det inte riktig passar. Istället kommer gruppens manager in med en back fylld av öl och blaskig alkoläsk som gruppen kallar det. Bandet fullkomligt slåss om flaskorna. Tonerna av smällarna från flaskorna överröstar det mesta och bandmedlemmarna är mer intresserade av vad det står på etiketterna än av mina frågor. Efter en stund får jag kontroll på händelserna igen och ger mig på Magnus om hans låtskrivande.

Skriver du låtarna med gitarr eller synth?
— Vid datorn. Jag sitter och skriver låtar och lägger på text. Först senare lägger vi på gitarr… När vi sedan står i studion byter vi texter mellan låtar. Det kanske låter konstigt men… John avbryter: — Det är helt obegripligt för mig. Ibland säger Magnus “Nej det funkar inte, prova den här texten istället”. Ett par justeringar och sedan låter det oftast perfekt.

Finns det exempel på någon låt där detta hänt?
— “A Friend Of Mind” är en sådan och “Allt jag har” är en gammal text till en låt på vår första demo som senare fick ny musik på skiva. Det är ganska kul det där med texter. På förra skivan hade vi ingen text till en låt. Då hittade vi ett gammalt papper, på baksidan hade Joel kladdat lite och vips var det en text. Det stod ont men skönt som senare blev låten “Hurts Good”.

Magnus nämner lite gammalt material och lutar sig tillbaka och ser stolt ut, tar en klunk ur sin fortfarande välfyllda öl och inväntar nästa fråga. Jag kommer då att tänka på alla gamla konsertminnen från början på 90-talet då det var får-pälsar, hemmagjorda glasögon mm.
— Det är gamla grejer som aldrig kommer tillbaka, men det kommer nya idéer. En rolig grej var ju Loketgubben, den var med ganska länge. Han blev ju omplåstrad en del. Tyvärr är han begravd nu. Inför den nya turnén har vi inga riktiga planer på vad vi ska använda på scen, det är ju ganska jobbigt att släpa på en massa grejer.

Cat Rapes Dog är fyra väldigt glada personer som gärna pratar öppet och minns gamla händelser, så en stund sitter jag bara och lyssnar på vad det pratas om…
— Det roligaste som hänt måste ha varit när vi blev intervjuade av MTV på Pet Sounds i Stockholm. Då komThåström förbi och så sa han bara “Hejsan grabbar”. Annelie fyller i Magnus ord:
— Det var coolt, han är väldigt tillmötesgående. Han är ju en av idolerna, Ebba Grön är verkligen bra.
— Jag gillar faktiskt S:t Etienne. De skulle man ha som förband. Curve är bra och Radiohead ska vi inte tala om, de är fruktansvärt bra. Republica är jävla bra festa-musik.

Jag hoppar in i diskussionen och frågar om de aldrig gjort några missar i karriären. Annelie svarar snabbt: — Vi tackade nej till en spelning på Roskilde, det är den största missen i karriären. En annan miss var när vi sumpade en månads turné med Front Line Assembly i USA. Det är två av de största grejerna jag skulle vilja göra med CRD, det var verkligen två missar.

Nu får ni chansen att säga vad ni vill till fansen.
— Kom till våra spelningar, var punk.
— Drick inte för mycket.
— Läs det gömda meddelandet på nya singeln och till sist, ta oss på allvar nu är vi tillbaka. NU SKÄMTAR VI INTE LÄNGRE!!!