Från Stockholm kommer ett ganska ungt band, eller snarare konstellation, som utmålats som nästa stora dansbomb i Sverige. Skivbolagsjätten Virgin har sagt att de kommer bli Sveriges svar på Prodigy, men killarna bakom Minimalisterna skrattar och skakar på huvudet åt påståendet.
— Det är ju osannolikt det där. Prodigy är ju mer en liveakt i vanlig bemärkelse. Vi kanske är mer vad Prodigy var i början.
Zynthec tog en närmare titt på bandet med det lovande namnet för att se vad som döljer sig där bakom.

Thomas Kurrpa är 26 år och ena hälften av Minimalisterna och sysslar egentligen med grafisk form. Erik Eriksson är den andra, 18 år gammal och har precis gått ur gymnasiet. En kombination som antyder att de troligtvis träffats genom musiken.
— Ja, Erik skickade en demo till P3 Dans och vi tyckte det lät spännande, så vi ringde upp Kalle på P3 och frågade vem det var som hade gjort det. Det var så vi började. Jag och en kille till har Dunkla Records vid sidan om, och vi släppte en 12:a med honom under ett annat namn. På den vägen var det.

Men Minimalisterna är inte det första projekt som Thomas och Erik varit inblandade
— Vi har gjort sologrejor inom house och techno och sånt vid sidan om. Vi har varit med ett tag nu. Det här bandet är rätt ungt, det är väl bara sen kanske januari vi har hållt på. Den första låten gjorde vi förra sommaren men då var den inte tänkt att vara till det här projektet.

Vad är det för slags musik ni gör?
— Det är dansmusik. Och elektronisk dansmusik kan man kalla ganska mycket.

Har ni några speciella musikaliska förebilder för er musik?
— Det har man väl i baktanken lite sådär. Man växte ju upp med Kraftwerk och såna grejor. Kraftwerk är ju ändå hela grunden till dansscenen. Till exempel Africa Bambaata tror jag ju inte att de hade varit det de är idag om inte Kraftwerk funnits. De grejor som Kraftwerk gjorde -79 och 81, det låter ju fortfarande fräscht!
— Det känns ju lite som om technon är ett barn som har kommit efter de här gamla synthstilarna, men tycker ni att technon är utpräglad för sig själv nu, har den släppt taget om allt det gamla eller finns det fortfarande kvar?
— Det som de gamla grupperna inom elektronisk musik som just till exempel Kraftwerk gjorde var ju någonting helt nytt på sin tid, men technon har ju vuxit fram ur soul och discon. Fast amerikansk techno är ju väldigt inspirerad av just Kraftwerk, mer än europeisk techno. Det är ju inte bara en hybrid. Det finns ju många avarter som kallas för techno också och som inte är det. Originaltechno är ju elektronisk musik som kommer från samma skola som Kraftwerk. Det är ju mer stämningar. Det är ju inga texter man skall analysera och dricka rödvin till, utan det är ju mer en stämning på dansgolvet. Ganska kärleksfullt faktiskt. Men techno kan man ju inte säga låter plojigt ändå. Visst, Pandora kan man ju förstå om man tycker det är techno, men en hel del annan techno låter som blodigt allvar.
— Rocken till exempel är ju död på det sättet att det inte går att göra mer med en gitarr och ett trumset. Men synth och dansmusik har ju den fördelen med att man jobbar mycket med samplers som är oändliga ljudkällor. Man kan ju göra vad som helst liksom. Om man lyssnar på Black Dog och Aphex Twin, det är ju grejer som man aldrig har hört innan. När technon kom 1986 så sa man ju att det var en dagslända, men nu har det ju gått elva år!

Tycker ni att Sverige är ett bra technoland, eller tycker ni att vi har mycket kvar att lära?
— Det har ju börjat hända mycket nu med Adam Beijer och Karileki, det sista året har varit grymt bra och Sverige har ju verkligen visat framfötterna. Det är ju som ett iland inom techno nu. Jag tror att Sverige blir nästa Frankrike rent hype-mässigt. Det kommer att komma mycket grejer från Sverige.

Trots att dessa unga killar ligger på ett av världens största skivbolag och har blivit väldigt väl mottagna inom dansmusikkretsar, verkar de inte speciellt upphetsade över det.
— Det är kul att komma ner hit till Hultsfred, säger Thomas lite svävande.

Men det verkar ju som om skivbolaget verkligen vill lansera er nu ordentligt.
— Det är ju lite svårt att säga åt dom att lägga ner. Jag tycker inte att vi har nån fortsatt potential heller. Det finns ju säkert bara i Sverige 500 grupper som skulle kunna göra samma sak som vi, som har grejer hemma som ligger. Det är ju inget unikt så. Vi gjorde ju inte det här för avsikt att bli kända, utan det var ju en kul grej. Sen blev vi ju bokade här på festivalen och då gör vi ju det bästa av det. Erik ligger ju på Transplant, ett helt annat bolag så det är ju rätt fett om nian gillar techno.

Så deras, enligt dem, tillfälliga projekt är inget som är särskilt intressant. Istället blir de nyfikna på oss från tidningen. Thomas börjar fråga ut mig om vilka vi är:
— Skriver ni om techno och sådär eller?
Vi vill få in lite bredare perspektiv på musiken, lite nya saker. Men det är fortfarande de gamla stilarna som gäller främst.
— Ibland tycker jag när man läser synthmagasin så blir det ju mer gitarrbaserat. Som The Cure och såndär svartrock, inte bara elektroniskt synth.

Det är ju svårt att definiera vad synthmusik är, det är ju ungefär som vad är gitarrmusik.
— Man kan ju kategorisera, tycka att synthmusik, det är elektronisk musik. Så var det i alla fall när Kraftwerk och Depeche Mode började, men body det var ju hett då på den tiden. Sen var det mer som alla synthgrupper började med gitarrer.
— Lite in på nittiotalet så hände ju nånting, bara för att ta stora namn som Die Krupps och Depeche Mode, de gick ju helt in på rock nästan.
— Då tror jag att om man vill ha in technofolk så är det att det är just därför man hade ju kanske lättare att identifiera sig med Depeche Mode i början, men techno är ju bara elektroniska instrument, renodlat, men synth har ju svävat ut och kan vara allt möjligt nu.

Och det kan man ju kanske hålla med om. Minimalisterna själva talar hellre om det de brinner mest för, musik, än om sig själva. En skön inställning hos två trevliga killar som inte verkar bry sig så mycket om all uppståndelse runt omkring dem. Och vad skivbolaget Virgin än säger att de kommer uppnå, är jag ganska säker på att de håller sig kvar nere på jorden. Här finns ju trots allt en massa sprittande ben att tillfredsställa med glad och kärleksfull techno.