Tobias Alfredsson, Gustaf Berger, Eric Guslén och gruppens mystiska medlem, den ständigt lika vackra Trinity, har under flera år harvat i replokalen och spelat runt om i Göteborg. Även om bemötandet på deras livespelningar och demoskiva varit mer än varmt har de ändå förhållit sig förvånansvärt anonyma. Men snart ska det väl äntligen lossna för Göteborgs mest uppriktiga band?

Varför har ni inte fått skivkontrakt ännu?
— Vi har inte varit på rätt plats vid rätt tillfälle än helt enkelt. Men detta bekymrar oss inte särskilt mycket. Det hade varit skönt att kunna ägna sig åt musiken på heltid som varit planen sen barndomen.

Hur har ni upplevt bemötandet från folk som hört er demo och sett er live?
— Upplyftande! Erkännande från publiken är alltid kul och vi har fått höra en hel del smickrande ord. Utan någon publik så är det ju ganska meningslöst att stå på scen så det gäller att göra dem nöjda. Vi har inte fått några klagomål än så länge.

När jag ska försöka beskriva er musikstil för andra så ställer det till problem. Hur skulle ni vilja beskriva er musik?
— Inför en spelning för ett tag sen blev vår musik beskriven som ”glittrig synthrock”, en ganska passande beskrivning kanske? Vi har själva svårt att stoppa in vår musik i något speciellt fack och tycker vi inte heller är särskilt nödvändigt. Musiken får tala för sig själv helt enkelt. För er som inte kan höra musiken genom tidningspappret kan man ju nämna influenser som The Cure, New Order, OMD, Suede med flera.

Just nu är musik som blandar traditionell sättning med synthslingor hetare än hetast. Kan ni få draghjälp av att er musikstil är inne i en uppåtgående spiral nu?
— Det skulle man ju kunna tänka sig med nuvarande trender. Men vem vet hur länge den trenden varar. Det beror nog på hur bra de band är som symboliserar stilen. Just nu är det lite osäkert i detta fall. Våra ambitioner inför det kommande året är att få ett megafett skivkontrakt och bli jättestora i hela världen.

Vad tycker ni om utvecklingen av musikscenen i Sverige idag? Vad är bra och vad är inte bra?
— Det är tråkigt att det spelas så mycket skit på radio, MTV med mera. Men om man bortser från det så tycker vi allt att det finns en hel del ytterst schysst ny musik i Göteborg som t.ex. Taxi Noir, Boogieman, Post, Synergi. I övriga landet har vi också lagt tycke för The Knife, Dub Sweden. Över landgränserna är det The Cure som alltid nämns.

Fancy Fashion har ytterligare en medlem som inte längre finns med dem fysiskt, men väl i själ och hjärta. För snart tre år sedan gick bandets gitarrist Johan bort. Bandet beslöt sig för att fortsätta och Eric tog plats på scen som ny gitarrist.

Hur har ert val att fortsätta med bandet efter Johans bortgång betytt för ert sorgearbete?
— Mycket, han är ju fortfarande med oss i musiken och det gör ju att saknaden inte blir lika stor som den kunde ha blivit annars. Det kanske har varit någon slags terapi på nåt sätt men det är svårt att svara på hur.

Fem skivor Fancy Fasion inte klarar sig utan.
Dog Man Star — Suede
Disintegration — The Cure
Songs Of Faith and Devotion — Depeche Mode
Non Zero Sumness — Planet Funk
The Freddie Mercury album!