När Vacuum lanserades 1996 var det ingen tvekan om att allvaret var det viktigaste. Musiken, stilen, människorna, allt var vuxet, kontrollerat och helt utan självironi. “I Breathe” blev en jättehit. Musikkritikerna älskade att hata det bombastiska bandet med fjollan Alexander Bard bakom rattarna. Idag är det annorlunda. Allvaret är borta, det strikta budskapet likaså. Och Bard har fått gå vidare till nya projekt.

Publiken och musikkritikerna i Sverige såg med ovana ögon på det superstylade och pretentiösa Vacuum med sitt tydliga statement om vikten av konst, vetenskap och rymden.
— Vi var väldigt tidiga med att göra musik på det sättet vi gjorde, symfonisk och visuell. Det var inte okej att vara så stylade och sminkade som vi var. Vi stack ut och var för extrema i vårt uttryck. Idag gör The Ark samma sak, och det slår. Det är lustigt att se skillnaden, säger Marina.
— Jag kan tycka att det var roligare med det pretentiösa. Idag har vi inget statement. Det är en annan nivå för mig numer, vilket är lite skönt. Det är lite mer organiskt, mer värme, fortsätter Marina.

I Ryssland blev Vacuum superstjärnor och har under lång tid varit största internationella band där.
— Jag tror att vi fyllde ett stort tomrum när vi slog igenom där. I Ryssland finns en ung, tänkande publik som har intellektualiserat våra texter, analyserat dem, säger Marina.

Vacuum består idag av Mattias Lindblom och Marina Schiptjenko och den anonyme medlemmen Anders Wollbeck, som hela tiden funnits med i kulisserna. Sedan det förra albumet “Culture of Night” släpptes 2000 har Vacuum bytt skivbolag från Stockholm Records till lilla Subspace, spolat sitt statement och låtit Bard gå vidare till andra popprojekt. Idag lever Vacuum för stunden. Planering känns ointressant.
— Vi tog en paus, en rejäl paus på nära två år efter förra albumet. Vi orkade inte mer. Turnerandet i Ryssland tog på krafterna. När det gäller nya albumet vet vi inte vad som händer ännu. Vi vill inte planera i förväg utan vill göra saker snabbt när det är dags, säger Mattias.

När Alexander Bard nämns i samma sammanhang som Vacuum suckar Mattias.
— Vi är trötta på att vara sedda som Alexander Bards band. Han var en otroligt viktig kugge i uppstarten av Vacuum. Men vi är less på att folk ständigt tror att han fortfarande är del av Vacuum.
— Alexander är en av de smartaste jag träffat. Han är fascinerande att jobba med, men det funkar bra utan honom. Det kunde bli lite för mycket ibland, menar Marina.

Nu är Vacuum är tillbaka med singeln “Starting (Where the Story Ended)”. Men det är inte viktigt hur det går för singeln, om den slår.
— “Starting…” är det bästa vi gjort. Jag skiter i listorna. Skulle jag bry mig om listorna skulle jag enbart syssla med låtskrivandet och inte det här, säger Mattias. Marina håller med.
— För mig är det inte viktigt att det slår. Det har aldrig varit det primära for mig. Jag har aldrig velat vara folklig, har aldrig varit intresserad av att uppträda på Bingolotto. Jag vill inte vara omtyckt av alla. Inte så att jag vill vara illa omtyckt, men jag vill vara stolt och tycka att det jag gör är coolt. Jag tycker inte allt jag gjort är det, men det är min ambition att tycka det, säger Marina.

Mattias säger att han lyssnar mycket på musik för att få inspiration till att skriva egen. Just nu blir det mycket Slipknot och Linking Park. Han erkänner dock att han är rädd för Slipknot.
— När jag och Wollbeck var på konserten med Slipknot på Globen stod vi utanför när clownen, #3, kom ut. Anders frågade mig “är du rädd? Jag är fan ta mig rädd!”.
— Vi skrev “Starting…” på vägen till Slipknot-konserten i Globen. Vi fick inspiration. Sen gick det i raketfart. Jag tror vi spelade in dagen efter, och dagen efter det så mixade vi.

Marina Schiptjenko startade tillsammans med Eddie Bengtsson synthpop-undret Page för mer än tjugo år sedan och har sedan dess varit synthpopens ohotade drottning. Idag driver hon och hennes kollega det framgångsrika galleriet Andrehn-Schiptjenko i Stockholm. Marina och Mattias är Vacuums ansikten utåt. Men vad gör hon egentligen i bandet?
— Jag inte är med och skriver musiken eller sjunger, utan ger en annan kreativ input. Min roll i det hela är att vara jag på något sätt. Jag lägger mig inte i musiken, utan engagerar mig mer i det visuella. Jag är med och påverkar soundet. Det hade blivit betydligt mer gitarrer på det nya materialet om jag inte gått in och medlat bort dem, säger Marina.

Att Marina länge varit synonym med synthmusik är ett faktum. Men vad tycker hon själv om synthmusiken idag?
— Jag kände mig bortkopplad från synthmusiken ett tag. Idag lyssnar jag mycket på den nya synthvågen med band som Dopplereffect, Felix da Housecat och Ladytron. Det känns jätteintressant. Jag var extremt fast i åttiotalet tidigare. Nu är jag bredare, förklarar hon.
— Jag hör mycket synthinfluenser i dagens musik. Idag pratar artisterna om det, det är okej att erkänna det. Synthen har äntligen blivit rumsren. Synthen är cool igen, menar Marina.

Vad händer i framtiden? Nästa singelsläpp blir troligtvis en singel med en tolkning av Barbra Streisands “What Kind of Fool” som Vacuum uppträdde med i tv-programmet I Afton Lantz i maj. Några Sverigespelningar är inte inplanerade, men Mattias säger att det vore jäkligt kul att spela på Arvikafestivalen. Marina kommer vara sommarpratare i P1 den 24 juli, där hon kommer bjuda på synthpop, loungemusik och några tankeställare om Ryssland. På frågan om vi kommer få uppleva något mer av gamla Page svarar Marina bestämt nej.
— Jag och Eddie tog i hand i logen efteråt och lovade varandra att ingen ska få övertala oss att göra om det igen. Nu är det bara Vacuum som gäller.